Varför ska kvinnor stötta aktiemarknaden?

DEBATT. I media ser jag fler och fler tips på hur kvinnor kan bli bättre på att investera i aktier, välja bättre fonder, äga mer och placera sina överskott (?) för att skapa en buffert, pension eller trygghet.

I början blev jag glad och peppad tror jag. Tänkte att de vita männens dominans över den finansiella sektorn hade en chans att kastas omkull. Börja lösas upp och ändra kurs. Men det verkar inte hända. Snarare får kapitalismen ännu mer uppmärksamhet, kraft och stöd av folk som vill behålla den – snarare än förändra den.

För så blir det ju om kvinnor vill äga mer, men utan att ifrågasätta begreppet ”äganderätt”. Eller tjäna pengar på börsen, utan att ifrågasätta hur vinsten där skapas.

Kvinnor och rasifierade drog nitlotten

Självklart är det här en svår fråga. En typisk ”Damned if you do, damned if you don’t”. Kvinnor och rasifierade har dragit nitlotterna i det nuvarande ekonomiska systemet. Därför vill en del av mig skrika ”Ta pengarna!” när jag ser kvinnor och rasifierade som lyckas tjäna pengar på affärer, aktier eller nätverkande. Särskilt när det handlar om rimliga nivåer. Summor som jämnar ut löneklyftor eller kompenserar för timmar, livstider och generationer som slitit med kropp och skäl för lite, eller inga pengar.

Tillväxtens problematik förändras inte av att du som driver den råkar ha vagina.

Men samtidigt befäster vi just så den vite mannens privilegium. För när vi försöker bli som han, förstärks hans strukturer. Och när de ekonomiska vinsterna måste fortsätta öka, vet vi vad som händer. Tillväxt korrelerar med två saker mer än något annat: ökade ekonomiska klyftor, och ökade koldioxidutsläpp.

Tillväxten skördar liv

Både reallöner och lycka slutade korrelera med tillväxt på 70-talet. Ökad välfärd slutade korrelera med tillväxt på 80-talet. Det som däremot fortsätter korrelera med tillväxt är just ökade klyftor, och koldioxidutsläpp.

Hur är det bättre, bara för att vissa kvinnor och rasifierade får ta del av de 5 procent som tjänar på de ökade klyftorna? Jag kan faktiskt inte köpa det. (Pun not intended.) Nej, jag tycker vi bryter nu. Alla feminister, rasifierade, antirasister och så kallade gröna investerare. Vi kan inte låtsas att den tillväxt som skördat liv sen många hundra år tillbaka, blir bättre av green-washing, pink-washing eller vad som helst.

Upp till kamp mot finans-samhället

Några får betala för överskotten, och det kommer fortfarande vara kvinnor, rasifierade, planeten och våra barn. För tillväxtens problematik förändras inte av att du som driver den råkar ha vagina. Tyvärr. Det vore som om Sveriges kalhyggen blev klimatsmarta, bara samerna högg ned träden. Men det gör de ju inte – de kämpar i stället mot skogsindustrin. Varför kämpar vi inte emot finansialiseringen av samhället? Tack och lov gör några det, och jag hoppas se fler framöver.

Och för alla som känner glädje och hopp av att tjäna pengar på affärer, aktier eller nätverkande, så har jag ett förslag. När du nått ditt mål så börja direkt jobba för förändring. Vetenskapen antyder att lyckan slutar öka vid en månadslön på ungefär 50 000 kr. (Indexera från ett par år tillbaka om du vill nörda.) Det finns säkert några som aldrig blir lyckliga, och andra som lättare nöjer sig. 

Men att kämpa för att ta sig in i den mest vita, manliga sfären som finns – kapitalmarknaden – och sedan inte förändra någonting, måste ses som en egentlig förlust.

Av Lena Bjärskog

Ekonomihistorisk debattör och student Stockholms universitet