Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Varför osynliggörs den romska Förintelsen?

Hans Caldaras, författare och musiker.
Britt-Inger H Lundqvist, etnolog, författare och ansvarig utgivare för Dikko.
Domino Kai, författare och mr-aktivist.

20 år efter den första Förintelsekonferensen – som blev en skamfläck för Sverige – hål­ler historien på att upprepa sig. 

Regeringen har ingen plan för hur våra röster ska representeras, skriver ett trettiotal romska organisationer, forskare, författare och aktivister.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Vi romer kommer aldrig att glömma Förintelsen, aldrig glömma de hundratusentals som systematiskt mördats på grund av sin etnicitet. Vi som skriver den här texten är släktingar till de som föll offer i den romska Förintelsen. 

Statsminister Stefan Löfven har i ett pressmeddelande sagt att Sveriges ska stå värd för en internationell konferens om Förintelsen i Malmö nästa år. I meddelandet nämner han inte romer en enda gång. Det pågår samtidigt en utredning om att inrätta ett Förintelsemuseum, där frågan om romer är högaktuell. 

Vi kan inte acceptera att Löfven och regeringen osynliggör den romska Förintelsen. Att de skriver om historien och suddar ut de romska offer som Hitler skulle utrotat. 

40 år efter krigets slut erkände Tyskland att romer likt judar varit utsatta för etnisk rensning på grund av etnicitet. 

Förnekades på högsta nivå

År 2000 var Sverige värd för en internationell konferens om Förintelsen där den romska Förintelsen förnekades på högsta nivå. 

800 gäster från olika delar av världen var inbjudna, däribland flertalet statsmän och forskare. Staterna drog paralleller mellan den judiska och romska utsattheten. Några få med romskt ursprung var på plats och dessa nekades av dåvarande statsminister Göran Persson att få berätta om den romska Förintelsen. Persson och hans stab ignorerade medvetet romerna som ville skildra Hitlers systematiska etniska eliminering av romer. Det slutade med att den indiska delegationen gav bort sju av sina femton minuters anförande till en av de närvarande romerna som fick berätta om den romska Förintelsen. En röst på lånad tid. 

En skamfläck för Sverige

Konferens blev en skamfläck för Sverige på grund av hanteringen av romerna. Persson bad offentligt om ursäkt till den nationella minoriteten romer efteråt. Han gav också löftet att vi aldrig skulle glömmas bort igen. 

Vi kan inte acceptera ett forum som främjar antiziganistiska diskurser genom att utesluta oss.

20 år efter den första konferensen håller historien på att upprepa sig. Förintelsekonferensen ska arrangeras och diskursen är densamma. Förutom avsaknaden av den romska Förintelsen i Löfvens pressmeddelande, så har regeringen ingen plan för hur våra romska röster ska representeras. 

Inget svar från Anna Ekström

Några av oss träffade utbildningsminister Anna Ekström, ansvarig samordnare av konferensen, för att diskutera den romska delaktigheten. Ekström öppnade mötet med att fråga ”Vill ni vara med på denna konferensen?” När det frågades om romsk representation bland talarna så blev det tyst. På frågan om de romska berättelser skulle få höras på lika villkor som de judiska kom det inget svar heller.

Ekström sa att enbart stater och internationella organisationer bjuds in. Regeringen har bjudit in åtta judiska och tre romska internationella organisationer. Vem som valt de romska organisationer och om de ska få plats i talarstolen besvarades aldrig. Kommer andra återigen berättar vår historia? Det är inte rätt. En majoritet kan aldrig berätta en minoritets historia. Det måste minoriteten själv få göra. 

Vi kräver en romsk delegation

Historien har lärt oss att förintelsen av vårt folk glöms och göms. Det hände på konferensen år 2000 och det händer igen. Vi kan inte acceptera ett forum som främjar antiziganistiska diskurser genom att utesluta oss. 

Vi kräver att det tas fram en romsk delegation i samråd med oss. 

Vi kräver att denna delegation får plats i talarstolen för att berätta vår historia. 

Våra röster måste höras för alla de som tystades med skjutvapen och gas. Ge Förintelsen av romer samma dignitet som Förintelsen av judar på konferensen och Förintelsemuseum. Allt annat är politiskt, etiskt och vetenskapligt inkorrekt. Frågan som väcks är vilka har bestämt denna politiska, etiska och vetenskapliga misstolkning och vilka intressen är det som stärker dem? 

Vi som skriver den här texten är släktingar till de som är offer för den romska Förintelsen och vi kommer att gå ut på gator och torg för att protestera om det så krävs. 

Av Hans Caldaras, författare och musiker 

Britt-Inger H Lundqvist, etnolog, författare och ansvarig utgivare för Dikko 

Dusan Marinkovic, ersättare Romska rådet Malmö 

Djura Ivanov, sekreterare Interkulturell romsk förening 

Sandaor Vajda, ledamot Romska rådet Malmö 

Stefan Wydow, vice ordförande Romska rådet Malmö 

Romska ungdomsförbundet, riksförbund 40 medlemsorganisationer 

Paul Dandos, ordförande Tehara media 

Bagir Kwiek, romsk aktivist och barnbarn till offer för Förintelsen 

Rafael Szoppe, romsk aktivist och barnbarn till offer för Förintelsen 

Mikael Tofteson, romsk brobyggare 

Alma Dzafic, romsk aktivist och student vid Lunds universitet 

Dolores Andersen, romsk aktivist 

Fred Taikon, ordförande É Romani Glinda 

Romano Pasos research centre, organisation 

Gregor Dufunia Kwiek, lingvist och forskare 

Soraya Post, mr-aktivist och fd EU-parlamentariker 

Janetta Milanson, ordförande i United society Västra Götaland 

Water Tones, organisation 

Eva Balok, romsk aktivist 

Ingrid Schiöler, mr-aktivist 

Michal Stankov, ordförande Romsk kultur förening 

Lars Demitri, pastor i Romska kristna kyrkan (IREM) 

Arvid Bergman, författare 

Paloma Antonesko, mr-aktivist 

Nina Lundberg, mr-aktivist 

Baki Hassan, romsk aktivist 

Jonny G Ivanovitch, romsk aktivist 

Domino Kai, författare och mr-aktivist 

Maria Bogeblad, utvecklingsledare Romano center i Väst 

Diana Nyman, nationell sakkunnig i romska frågor