Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Varför låtsas regeringen att flyktingkrisen är över?

Regeringen väljer att attackera sina motståndare i stället för samhällsproblemen, skriver M-debattörerna.Foto: JESSICA GOW/TT
Maria Malmer Stenergard är migrationspolitisk talesperson för Moderaterna.Foto: FREDRIK WENNERLUND
Tomas Tobé är Moderaternas toppkandidat i valet till Europaparlementet.Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT

Regeringen försöker sätta en falsk bild av att flyktingkrisen är över – och öppnar upp för utökad anhöriginvandring och ny asylgrund.

Sen brunsmetar man sina motståndare i stället för att ta tag i den misslyckade integrationspolitiken, skriver Maria Malmer Stenergard och Tomas Tobé (M).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. När Socialdemokraterna presenterade sin valplattform lyste de realistiska förslagen med sin frånvaro. Man sätter alla sina förhoppningar till att EU:s kvarnar nu ska lyckas mala de problem som de varit helt oförmögna att hantera sedan flyktingkrisen 2015. Därför saknas i Socialdemokraternas valplattform också realistiska förslag för att lösa en av Sveriges svåraste och mest centrala frågor – migrations- och integrationsmisslyckandet.

Moderaterna skulle gärna se en EU-gemensam lösning på migrationsfrågan. Det är inte rätt eller rimligt att ett land som Sverige ska ta ett så oproportionerligt stort ansar som vi har fått göra under senare år. Bara under ett år, 2015, sökte 160 000 personer asyl i Sverige. Det vore betydligt mer rimligt om EU:s länder delade mer rättvist på ansvaret för människor som är på flykt. Men i väntan på en sådan lösning måste svensk politik ta ansvar för Sveriges situation. Och det är bråttom.

Oansvarig anhöriginvandring

Gång på gång försöker regeringen sätta bilden av att flyktingkrisen nu är över. Som en konsekvens av det öppnar man upp för utökad anhöriginvandring och ny asylgrund. Det är djupt oansvarigt. För flyktingkrisen är långt ifrån över. Under 2018 var Sverige det land i EU som beviljade näst flest människor asyl i förhållande till befolkningsmängd. Till den siffran ska dessutom läggas kvotflyktingar och anhöriginvandrare.

Det stora mottagandet under många år har inneburit omfattande påfrestningar på samhället och blottlagt vår oförmåga att integrera människor från andra länder. Det tar nu åtta år innan hälften av alla nyanlända har ett arbete. För nyanlända som saknar gymnasieutbildning tar det hisnande 18 år. Varannan arbetslös är utrikesfödd, och alldeles för många barn får aldrig se sina föräldrar gå till jobbet.

Bryr sig inte om vår framtid

Skolorna, sjukhusen, socialtjänsten och civilsamhället arbetar på högvarv för att hantera konsekvenserna av ett stort flyktingmottagande under många år. Att inte se det, och de problem som följer, är att inte bry sig om vår gemensamma framtid eller om framtiden för dem som fått skydd här.

Regeringen och dess samarbetspartier väljer motsatt väg, och öppnar upp fler luckor i det svenska migrationssystemet

Det är nämligen inte humant att bara välkomna människor innanför våra gränser – om man inte är beredd att också välkomna dem in i det svenska samhället. Vår förmåga att integrera avgör våra framtida möjligheter att hjälpa människor som är på flykt. Migration och integration hänger därför mycket nära samman.

Stärk EU:s gränskontroll

Just nu har varken Europa eller Sverige en fungerande migrationspolitik. Därför krävs lösningar i EU, så att migrationspolitiken blir mer kontrollerad och förutsägbar. Vi föreslår exempelvis förstärka resurser till EU:s gränskontroll och skärpta straff för grov människosmuggling. Samtidigt måste svensk politik ta ansvar för Sveriges situation. För att komma till rätta med integrationen måste migrationspolitiken vara stram under en lång tid framöver.

Regeringen och dess samarbetspartier väljer motsatt väg, och öppnar upp fler luckor i det svenska migrationssystemet. Och i stället för att ta tag i Sveriges misslyckade integrationspolitik ägnar sig regeringen åt att brunsmeta sina motståndare, i EU och i Sverige. Kanske hoppas man på att vinna EU-valet på samma sätt som man med nöd och näppe klarade att behålla regeringsmakten: genom att samla så många krafter som möjligt i kampen mot en politisk motståndare - i stället för att fokusera på kampen mot samhällsproblemen.

 

Av Maria Malmer Stenergard (M)

Migrationspolitisk talesperson

 Tomas Tobé (M)

Toppkandidat till EP-valet