Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Varför låtsas högern att straffrabatter är dåligt?

Ebba Busch Thor (KD) och Ulf Kristersson (M) talar gärna om slopad straffreduktion. Det är populism, anser MP-toppen Rasmus Ling.Foto: OLLE SPORRONG
Rasmus Ling är rättspolitisk talesperson för Miljöpartiet.Foto: RIKSDAGEN

Ebba, Ulf och Jimmie drar sig inte för att sänka nivån i samtalen på ett populistiskt vis.

Att helt avskaffa ”ungdomsrabatten” och ”mängdrabatten” för brottslingar skulle få fullkomligt absurda konsekvenser, skriver MP:s Rasmus Ling.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Under den senaste partiledardebatten i SVT var frågan om straffreduktion högt på agendan. Kristdemokraternas Ebba Busch Thor ifrågasatte bland annat varför en gärningsman som begår tre våldtäkter bara ska straffas för två, och varför en 20-åring som begår en våldtäkt bara ska straffas för en del av brottet? För den som inte är insatt i frågan låter det ju naturligtvis vansinnigt. Men den som bryr sig om forskning och beprövad erfarenhet hittar många bra argument för reducerade straff för såväl unga som flerfaldiga förbrytare. 

Till att börja med är det inte någon rabatt, varken ”ungdomsrabatten” eller ”mängdrabatten”. Det handlar om straffreduktion med syfte att fastställa ett straff för hela brottsligheten som är rättvist i förhållande till dess allvar, dess straffvärde. Att beräkna straffen på det sättet är det vanliga, inte bara i Sverige utan i hela Europa.

Därför ska unga dömas mildare

Det låter väl bra med en sammanvägning, tänker kanske någon, men måste det betyda att straffen blir kortare, kunde det inte i stället betyda att straffen blir längre? Jo, så skulle det ju kunna vara. Men det finns fler argument. Vi börjar med reduktionen för unga.

I Sverige, liksom i de flesta av världens länder, finns en lång tradition av att döma barn och unga annorlunda än vuxna, dels genom en så kallad straffbarhetsålder, dels genom lägre straff för unga förbrytare. Anledningen till detta handlar om unga människors mognadsnivå och ett ännu inte fullt utvecklat konsekvenstänkande. Det finns många åldersgränser i samhället. Exempelvis får den som är under 15 inte köra moped eller se alla biofilmer, den som är under 18 inte får gifta sig eller köpa tobak eller den som är under 20 inte gå på kasino eller handla på Systembolaget. Vidare får den som är under 21 inte köra taxi, den som är under 24 inte köra buss och den som är under 25 får inte adoptera barn eller sterilisera sig. Ytterst handlar det om att inte bara barn underskattar konsekvenserna av sitt handlande, även vuxna under 25 förstår inte dessa fullt ut. Det finns mycket forskning inom psykologi och medicin som stödjer det. 

Risken för radikalisering ökar också avsevärt för den som sitter i fängelse länge. Detta är också något bland andra Säpo, Brå och Åklagarmyndigheten påtalat till regeringen.

För det andra, ju längre man sätter unga personer i fängelse desto större är risken att de bygger upp en kriminell identitet och återfaller i brott. Att fängelser ofta är en skola i brott är ingen myt utan en realitet kriminologer och jurister är väl medvetna om. Risken för radikalisering ökar också avsevärt för den som sitter i fängelse länge. Detta är också något bland andra Säpo, Brå och Åklagarmyndigheten påtalat till regeringen.

Mängdrabatten ger rimligare straff

Hur är det med mängdrabatten då, eller reduktionen vid flertalig brottslighet som det heter, varför finns den?

Jag tror vi är många som förfasat oss över det märkliga i att som i USA döma människor till exempelvis 475 år i fängelse eller flerfaldiga livstidsstraff. Ingen lever mer än ett liv och ska verkligen andra än de mest återfallsbenägna massmördarna verkligen sitta hela livet? Det många inte förstår är att det är exakt den här typen av straff vi får om vi tar bort mängdrabatten. 

Väljarna borde genomskåda Jimmie Åkesson och resten av högergänget, menar Rasmus Ling.Foto: FREDRIK WENNERLUND/STELLA PICTURES

Dessutom tappar vi proportionaliteten mellan vad som är ett mindre allvarligt brott och ett allvarligt brott eftersom summan av två eller flera mindre allvarliga brott ofta kan innebära ett längre straff än ett enskilt grovt brott. En kleptoman som vanemässigt snattar får sitta längre än rånare, många fall av ofredande leder till högre straff än en våldtäkt och några fall av misshandel leder plötsligt till ett längre fängelsestraff än dråp. På organisationen Amnestys hemsida kan man läsa om att USA (genom att inte ha ”mängdrabatt”) innehar världsrekordet i antal fångar per invånare, 700 fängslade medborgare per 100 000 invånare. Med 4,5 procent av världens befolkning har USA 22 procent av världens fångar.

Samtidigt i verkligheten, utanför Moderaternas och Kristdemokraternas PR-maskineri, är Sveriges fängelser mer överbelastade än någonsin och Kriminalvården larmar om att de intagna tvingas dela cell.

Vill ni ha ett Vilda västern-system?

Att helt avskaffa ”ungdomsrabatten” och ”mängdrabatten” skulle få fullkomligt absurda konsekvenser. Det svenska rättssamhället skulle bli ett apart ”Vilda västern”-system helt utan förankring i forskning och beprövad erfarenhet samtidigt som fängelserna skulle svämma över. Kriminalvårdens arbete med att återanpassa människor till ett liv efter fängelset skulle reduceras till att försöka hålla nere våldet på de överfulla fängelserna.

Det är inte alltid så att det som låter snyggt i en debatt är det som är bäst i praktiken. Verkligheten är komplex och det kommer den fortsätta vara oavsett hur många tecken eller sekunder olika medieplattformar tillhandahåller för debatt. Allt som står i den här debattartikeln vet Ebba, Ulf och Jimmie. De har också träffat kriminologer, jurister och våra myndigheter. De har också läst Brås rapporter. De drar sig dock inte för att sänka nivån i samtalen på ett populistiskt vis. Högergänget är dessutom villigt att offra väldigt många människors väl och ve för att själva få makt. Väljare, genomskåda dem.

 

Av Rasmus Ling

Rättspolitisk talesperson

Miljöpartiet