Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Varför hyllar liberaler barnbidrag till miljonärer?

Skatteavdrag. Barnbidraget borde behovsprövas. Eller ännu hellre tas bort och ersättas av ett skatteavdrag som går till dem som tjänar under 20 000 kronor i månaden, och som går till alla oavsett om de har barn eller inte.Foto: Jupiter
Ordförande för centerkvinnorna Annika Qarlssons kritiserade förslag om att behovspröva barnbidraget är utmärkt. Men helst borde barnbidraget tas bort och ersättas av ett skatteavdrag som går till dem som tjänar under en viss nivå.
Det skriver i dag Björn Pedersen, liberal debattör och centerpartist, som menar att barnlösa inte borde finansiera "andra människors barnalstrande". Reaktionen från liberaler som de senaste dagarna har hyllat barnbidraget är märkliga, skriver Pedersen.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

När centerpartisten Annika Qarlsson häromdagen lade fram det utmärkta förslaget att behovspröva barnbidraget, så skyndade sig landets liberaler att försäkra marginalväljaren att de minsann inte stod för något så radikalt. Men att inte behovspröva barnbidraget har ingenting med ”solidaritet” att göra, utan det handlar helt och hållet om att staten en gång i månaden i arton år ger bio och godispengar till miljonärsungar som har råd att köpa godis och biobiljetter själva.

Exempelvis skriver det
socialdemokratiska oppositionsrådet i Solna, Johanna Graaf, på sin blogg som svar på Olofssons förslag att ”Det är nämligen så att om människor ska vilja betala skatt i den omfattning som behövs för att det ska bli något att fördela, så krävs att de också får ut något av det”. Det är en förståelig reaktion från en socialdemokrat eftersom sossarna har skapat ett system där lågavlönade får betala för välfärden medan de som kan klara sig själva ”får ut något av den”. Man plockar in 23,4 miljarder kronor, oftast från lågavlönade, och delar sedan ut en stor del av de 23,4 miljarderna till dem som inte behöver pengarna. Det socialdemokratiska skattesystemet är omvänt progressivt, där de fattiga får betala mest procentuellt sett. Du kan inte få avdrag på moms, kommunalskatt och arbetsgivaravgifter. Däremot kan du få avdrag för att köpa fonder, räntebärande papper, fastigheter, och andra investeringar. Och miljonärernas barn får sedan gratis bio och godis av staten...

Stoppar föräldrarna in
barnbidraget i fonder eller fastighetssparande så hjälper svenska staten miljonärsbarnen med deras skatteplanering. Märkligt nog har till och med liberala debattörer köpt socialdemokraternas modell. På exempelvis Svenska Dagbladets ledarsida kunde man läsa, som en reaktion på Annika Qarlssons förslag, att ”det leder till marginaleffekter som gör det mindre lönsamt att arbeta och frångår bidragets grundtanke att värna samhällets fortsatta existens”. Men marginaleffekter får man av alla bidrag. Med den logiken ska man alltså inte göra någonting annat än att föra socialdemokratisk politik.

Den generella välfärdsstaten
borde avslöjas som den grymma bluff den är. Särskilt borde man syna det faktum att människor som inte har barn, som inte planerar att skaffa barn, inte ”får ut något” av systemet, men ändå ska finansiera andra människors barnalstrande. Nej, välfärden ska reserveras för dem som verkligen behöver den. De som inte behöver den ska få en klapp på axeln, ett ”vad duktig du är!” och en uppmaning att sticka i väg och fortsätta göra det de gör så bra – nämligen att bli rika och välbeställda.

Staten kan ”strunta” i dem
eftersom de klarar sig själva, och staten kan strunta i att ”uppmuntra till kommande släkten” eftersom staten inte har något med det att göra.
Behöver man hjälp ska man ha en snabb, effektiv och grundlig hjälp att komma till en position där man kan klara sig själv. Det är en frihetsidé att inte vara beroende av goa statliga patron, och att inte behöva stå med mössan i hand inför någon byråkrat.
Därför har Annika Qarlsson och Maud Olofsson givetvis helt rätt när de luftar att barnbidraget borde behovsprövas. Ännu hellre borde barnbidraget helt och hållet tas bort och ersättas av ett skatteavdrag som går till dem som tjänar under 20 000 kronor i månaden, och som går till alla oavsett om de har barn eller inte.

Det är ju kärnan i liberalismen:
att höja golvet för de fattigaste, inte att sänka taket för de rika ner till samma eländesnivå. Det är att öka handlingsfriheten för dem som inte har någon, inte att minska handlingsfriheten för dem som har det. Att minska handlingsfriheten hos de barnlösa genom att ta deras pengar och ge till dem som har barn är orättfärdigt.
I jakt på marginalväljare så överger dagens politiker och debattörer ideologiska principer. En tiondels poäng i en meningslös opinionsmätning avgör om man ska följa sin övertygelse eller kasta den överbord. Så håll inte andan medan du väntar på att politikerna gör det rätta och tar bort det orättvisa barnbidraget.

Björn Pedersen

Björn är liberal, centerpartist, och bloggar på http://bloggenbent.se