Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Varför dödade han just de barnen?

Rossana Dinamarca (V).
Foto: Anna-Karin Nilsson / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN
Anton Lundin Pettersson.
Foto: Rex/Shutterstock / REX/SHUTTERSTOCK REX FEATURES
Rossana Dinamarca (V) på Kronans skola.
Foto: Anna-Karin Nilsson / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN

När medierna nu minns tillbaka så talas det om hur skolornas säkerhet ser ut och hur skolan Kronan går vidare. Jag undrar hur Sverige går vidare? skriver Rossana Dinamarca (V).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I dag var det ett år sedan den största terrorattacken i Sverige sedan 1940. Det värsta våldsbrott en svensk skola någonsin utsatts för. Det värsta hatbrottet i Sverige förra året. Men det blev inget nationellt trauma. Det benämns inte ens som terrorism trots att två av tre kriterier för terrorbrott uppfyllts, nämligen att det var politiskt motiverat och syftade till att injaga allvarlig fruktan hos befolkningen.

Minnena är starkare just i dag. Scenerna från förra året spelas upp igen.

Jag sitter på tåget. Höstsolen lyser in genom fönstret och i öronen har jag ett telefonmöte. Jag får ett sms från en kompis: Flera skadade vid skola i Trollhättan. 

Jag fryser till, avslutar telefonmötet med att rakt ut bara säga: Det är skadade på en skola hemma. Jag måste kolla att mina barn är OK.


Jag ringer fritids. Inget svar. Jag gråter och illamåendet växer i kroppen. Jag ringer till ett av skolans arbetslag. En glad röst svarar och jag drar en lättnadens suck.

Sen kommer en nyhetsflash som berättar om en svärdbeväpnad man på skolan Kronan i Kronogården.

Stadsdelen dit jag kom som 11 månaders bebis, där jag växte upp och där jag födde mina barn. Kronan där jag varit på barnteater, författarsamtal, partiarrangemang, sålt kläder på loppis, fikat, läst böcker, röstat eller bara tjoat med vännerna som jobbar där. 

Hur var det med dem nu? Hade de klarat sig? Hur mådde de? Sen tankarna på de mammor och pappor som precis som jag blivit oroliga för om deras barn var OK, men möttes av beskedet att de inte var det.

Dagen därpå hämtar jag mina barn. Min lilla stjärna sitter i matsalen och äter mellanmål. Mitt i kramen frågar hon: Mamma, varför valde han just den skolan? Varför dödade han just de barnen? Mina tårar rinner för att jag vet, men vill inte säga av den enkla anledningen att hon ser ut som mig och de som föll offer för Kronan-terroristen.


När medierna nu minns tillbaka så talas det om hur skolornas säkerhet ser ut och hur skolan Kronan går vidare. Jag undrar hur Sverige går vidare? Hur arbetar Sverige för att stävja det rasistiska våldet och terrorismen?

Förra året anmäldes 6 980 hatbrott, enligt Brottsförebyggande rådets statistik. Det är 11 procent fler än 2014, som redan det var ett rekordår. Liksom tidigare år var rasistiska motiv vanligast.

I några av inslagen på radio och tv hörs barnen från skolan berätta om dagen. Och hur de blev varse om rasismen. Något de hade hört om tidigare, men inte känt av på det brutala sätt som den torsdagsmorgonen för ett år sedan.

Det är klart att en sådan här händelse ligger närmast de som drabbats hårdast, men jag har inte riktigt känt att det har bekommit så många utanför Kronogården. Det drabbade liksom inte vi:et.


Samma dag som attacken på Kronan sa statsminister Stefan Löfven att det var en svart dag för Sverige. Dagen därpå ingick han en överenskommelse med de borgerliga partierna om gränskonstroller och id-kontroller, något statsministern nu i veckan sa måste vara kvar eftersom flera “riskerar” att söka sig till Europa när Mosul faller.

Terroristen må ha varit ensam inne på skolan, men han agerade inte i ett vakuum. Innan Kronan-dådet hade flera hundra flyktingboenden, eller planerade sådana, utsatts för (olösta) mordbränder.

Förutom att bryta med en politik och retorik som göder rasismen så behöver vi benämna de här brotten med dess rätta namn. Skolattacken var ett terrorbrott. Det var politiskt motiverat och var ämnat att ingjuta allvarlig fruktan hos befolkningen. Det var inte en attack bara mot Kronan eller Trollhättan. Det var en attack mot hela vårt samhälle. Det var det värsta terrordådet i Sverige under modern tid.


Rossana Dinamarca

 Riksdagsledamot (V) från Kronogården, Trollhättan

FAKTA

Rossana Dinamarca

Riksdagsledamot (V) från Kronogården, Trollhättan.