Varför denna jakt på muslimska skolor?

Diskussionen om religiösa friskolor säger något om Sverige, skriver Bilan Osman.
Foto: HENRIK ISAKSSON/TT
Bilan Osman, journalist och opinionsbildare.

Skolsystemet tycks inte vara samtidens stora bekymmer. Istället tycks den vara mer intresserad av att jaga muslimer och deras lärande.

Låt oss inte låtsas som att debatten om religiösa friskolor handlar om någonting annat än islamofobi, skriver Bilan Osman.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. I slutet av oktober beslutade Skolinspektionen att muslimska Römosseskolan i Göteborg ska stängas. Det finns anledningar till det, likt andra skolor som bedömts olämpliga till att bedriva skolverksamhet har även denna skola säkerligen det. Turerna i Förvaltningsrätten tycks mest lämna en med både huvudvärk och avsmak. Men: vad grundar sig anledningarna egentligen i? 

Könsuppdelning inte unikt för muslimer

Römosseskolan är en del av Framstegsskolan som i sin tur varit under hård granskning. I sin tur har skolan haft en ledning som som anklagats för två saker: 

Man har delat upp barngrupper efter kön 

Haft en bokföring och ekonomi som inte hanterats på rätt sätt

Det ena är dock betydligt mer allvarligt än den andra. Låt oss inte låtsas som att svensk utbildning inte delat upp barn efter kön. Jag kan inte minnas en skolgång där idrott och slöjd inte delades upp efter kön. Är detta verkligen unikt för muslimska friskolor?

Det finns ingen anledning att förminska det haveri som tycks vara ledningen på många friskolor, inklusive denna. Men var exakt gränsen går mellan den exakta kritiken mot skolor som inte sköter sig och friskolesystemet jag fostrats in i att acceptera. Jag ogillar det svenska skolsystemet, för att parafrasera Göran Persson: Jag har sett det, vuxit upp med det och jag hatar det. 

Muslimska skolor tvingas lägga ner

Den senare tidens utveckling skvallrar om ett större bekymmer. Ett där muslimska friskolor tvingas läggas ner. En efter en.

I Örebro tvingades nyligen Alsalamskolan lägga ner sin verksamhet. Till SVT sa Hussein Aldaoudi, ordförande i Skandinaviska stiftelsen för utbildning, SSFU nyligen att: ”Vi motarbetas av privata aktörer och bedömer att vi inte kan bedriva skolverksamhet. Vi förstår inte det här, eftersom vi är godkända av Skolinspektionen har ekonomin i ordning och våra elever presterar bra resultat”

Jag kan inte minnas en skolgång där idrott och slöjd inte delades upp efter kön. Är detta verkligen unikt för muslimska friskolor?

Är det inte att ta på allvar? En kan tycka vad man vill om friskolesystemet, själv är jag stark kritisk till det. Men diskussionen om den religiösa varianten säger något om Sverige. 

Römosseskolans tidigare rektor Abdirazak Waberi påstådda islamism nämns i samma sammanhang som ev inköp på sexklubbar i Thailand. Som att det ena utesluter det andra, eller som att svensk medierapportering om den islamistiska (och breda) miljön fortfarande inte nått en rimlig nivå. 

Vinsterna – inte religionen – är problemet

För inte så länge sedan skrev Richard Jomshof, partisekreterare för Sverigedemokraterna att Sverige bör stoppa nyetableringen av muslimska friskolor: ”verka för att så snart det är möjligt stänga ned de muslimska friskolor som redan existerar och därmed införa ett förbud mot alla former av muslimska friskolor i Sverige”.

Muslimska friskolor. Den formuleringen säger något viktigt om svensk samtid. För rimligtvis bör vi alla vara emot friskolesystemet. Det vore en solidarisk tanke, ett där vi kanske slipper leva i ett av världens mest extrema länder sett till marknadiseringen av våra skolor. Till den grad att en kan göra vinster på våra barns utbildning. 

Men skolsystemet tycks inte vara samtidens stora bekymmer. Istället tycks den vara mer intresserad av att jaga muslimer och deras lärande. 

Ses som illojala och ondskefulla

Jag önskar en tudelad insikt: en som å ena sidan ser friskolesystemet i sig som särskilt bekymmersamt. En annan som ser det lika bekymmersamt att muslimska friskolor just nu tycks vara måltavla för allehanda föreställningar om muslimer som illojala typer som ägnar sig åt ondskefull hjärntvättning mellan 9 och 17, måndag till fredag. 

En viktig beståndsdel i den antimuslimska läran är just synen på muslimer som något hotfullt. Redan i medeltida skildringar förekom dessa föreställningar, muslimer eller ”saracaner” som de kallades då, som omänskliga (ofta i form av en hund eller djävulsdyrkare), eller muslimer som en hord av ondskefulla typer, redo att ta över Europa, ersätta den med den ansiktslösa massans kultur, språk och tradition. 

Dessa föreställningar om dem, eller oss, lever kvar. Genom något så vardagligt som en debatt om vilken utbildning vi väljer åt våra barn. 

Låt oss inte låtsas som att den nutida debatten om religiösa friskolor handlar om någonting annat än islamofobi. 


Av Bilan Osman

Journalist och opinionsbildare