DEBATT. Evidensbaserad medicin har fått stort genomslag sedan 90-talet, vilket mycket förenklat innebär att man inte ska göra några antaganden man inte kan verifiera. Det är givetvis så som god forskning bedrivs, allt annat riskerar att leda till felaktiga slutsatser och onödig förspillan av liv.
Men dessa sunda föresatser gäller bara om forskningen är frikopplad från brådskande beslutsfattande i en nationell kris, då ett aggressivt och okänt virus sköljer in över befolkningen. Seriös forskning och akutåtgärder för att rädda liv har olika tidsaxlar. För att citera Michael Ryan, exekutiv chef för WHO:s krishanteringsenhet, angående bekämpning av aggressiva virus: ”Om du väntar på att säkerställa att du gör rätt, vinner viruset”.
Smittspridning utan symtom
En nyutkommen studie (15/4) i Nature Medicine indikerar, att smittspridning utan symtom föreligger i upp till 44 procent av fallen, och detta tycks vara anledningen till att man från FHM:s sida har ändrat sig något och nu tillstår att det finns asymtomatisk smittspridning, om än i så liten skala att det inte påverkar policyn, så det ”spelar inte jättestor roll för den svenska modellen”, enligt Anders Tegnell den 16/4. Jan Albert (professor, KI) tillstod däremot i samma sändning att det t o m är sannolikt att detta är orsaken till att smittan smugit sig in på en stor del av Stockholms äldreboenden.
Problemet är att studien i Nature inte är den första med liknande budskap. Den 16 mars kom en studie till en liknande slutsats och publicerades i tidskriften Science och det fanns andra mindre publikationer även tidigare som tydde på detta.
Försiktighetsprincipen borde råda
I minst en månads tid har man alltså känt till denna möjliga smittväg men avfärdat den, gissningsvis för att man inte tyckt att bevisen är tillräckligt starka. Samtidigt påstod FHM länge att man skulle undvika att besöka äldre om man kände sig det minsta sjuk, vilket förmodligen har lett till att intet ont anande ”friska” släktingar under andra halvan av mars besökte sina äldre, som kanske nu kämpar för sina liv eller redan lämnat oss.
I nuläget styrs vi av ett stelbent forskningsmaskineri som är utformat att ge god forskning över tid, men inte att ta rätt beslut i en akut kris.
Det finns även något som kallas försiktighetsprincipen, som kort och gott säger att om man är osäker ska man välja det som räddar flest liv. Detta klingar ostämt med antagandet att asymtomatisk smittspridning står för en försumbar del. Värt att nämna i sammanhanget är en ledare från 24 april i prestigefyllda New England Journal of Medicine, vars titel talar för sig själv: ”Asymtomatisk smittspridning, Akilleshälen för nuvarande strategier att kontrollera covid-19”.
Skolbarn kan smitta föräldrarna
Nästa problem är de föräldrar i riskgruppen som kommer att dö till följd av att lagen förbjuder dem att bedriva hemskolning under denna svåra period. Barnen tvingas i väg till skolan och sedan hem igen på eftermiddagarna, eventuellt bärande på viruset utan att ha några symtom. Och en vecka senare insjuknar föräldern, som kanske har en lungsjukdom. Visst dödar trafiken fler föräldrar, och vi förbjuder ju inte bilkörning, men staten brukar inte tvinga dåliga bilförare att ge sig ut och åka med sin familj om de inte vill.
Om FHM fortsatt ska ha ansvar för oss tio miljoner svenskar vore det rimligare om de frångick sina höga vetenskapliga principer och i stället räknade på möjliga värsta fall-scenarion, i stället för att anta att allt som inte är bevisat inte bör beaktas.
Låt regeringen ta över ansvaret
En ännu bättre lösning vore om forskarna under coronaepidemin fick fortsätta vara forskare och den beslutande makten förflyttades till de folkvalda politikerna. Då kunde forskarna servera politikerna olika beräkningar för olika scenarion, tillsammans med en kvalificerad bedömning om sannolikheten för de olika alternativen baserat på senaste (givetvis osäkra) rön. Då vore det upp till politikerna att bestämma vad som är bäst, med övriga samhällsparametrar i beaktande.
I nuläget styrs vi av ett stelbent forskningsmaskineri som är utformat att ge god forskning över tid, men inte att ta rätt beslut i en akut kris.
Av Marcus Carlsson
Docent i matematik