Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Varför är vänstern och UD så tysta om Israels fredsavtal?

Utrikesminister Ann Linde (S).Foto: ANDERS WIKLUND/TT
Michael Cohn , ledamot av riksstyrelsen, Vänskapsförbundet Sverige-Israel.
Stefan Dozzi, generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel.

Svensk vänster, UD – sedan länge befolkat av politiskt ”rättrogna” – och Svenska kyrkan är helt stumma efter de omvälvande fredsavtalen i Mellanöstern. 

Hur kommer det sig? skriver Michael Cohn och Stefan Dozzi från Vänskapsförbundet Sverige-Israel.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Sveriges och EU:s doktrin i Mellanösternkonflikten efter 1967 är att Israel är den starkare parten och ska tvingas till eftergifter för att skapa fred med palestinierna. Detta har manifesterats genom att man har blundat för den samlade arabvärldens hot och bojkottförsök mot Israel samt Irans och Palestiniernas slutmål att utplåna Israel som den enda judiska staten. Dessutom har man konsekvent stött radikala och ensidiga arabiska resolutioner i FN och UNHCR mot Israel.

Bidrag flödar till terrorister

Ökande och stora bidrag har slussats till Gaza och övriga palestinska områden utan kontroll. Att Hamas bedriver terror och att PLO betalar ut stora pensioner till palestinska terrorister och deras familjer berör inte UD och utrikesminister Ann Linde kallar bidragen för socialbidrag. Miljöpartiet med inflytande över biståndet har ett DNA av Israelfientlighet, redan från då det grundades.

Opinionen på hemmaplan har cementerats genom att betala ut stora bidrag till israelfientliga organisationer exempelvis Palestinagrupperna, organisationer associerade med Muslimska brödraskapet och till Olof Palme Center. 

UD befolkas av ”rättrogna”

UD, tidigare med Margot Wallström och nu med Ann Linde i spetsen, har alltid varit starkt Israelkritiska och UD har mycket riktigt också befolkats av politiskt ”rättrogna” personer med bakgrund i Tro och Solidaritet och Svenska kyrkan som kan karakteriseras som Palestinaaktivister. 

När Jared Kushner åker runt i Mellanöstern bland de olika aktörerna upptäcker han att det är det palestinska ledarskapet som inte vill sätta sig vid förhandlingsbordet. Det bekräftas nu senast i Al-Arabiya av den tidigare saudiske underrättelsechefen och ambassadören i Washington, Prince Bandar Bin Sultan al-Saud. Efter varje förhandlingsrunda där palestinierna tackat nej till ett fredsavtal blev erbjudandena bara mindre och mindre.

USA tröttnade till slut

USA har nu tröttnat på palestiniernas vägrarattityd och sjösätter en politik som de facto erkänner Israel som en stat som alla andra. Israel får själva bestämma var deras huvudstad hör hemma, dvs i Jerusalem och med delningsplanen vill man fastställa ett Israel med erkända gränser. 

De senaste 15 åren har Israel flyttat fram sina positioner bland de sunnidominerade regimerna i arabvärlden, delvis på grund av det shiitiska Irans ökande aggression men också insikten om att oljan passerat sin storhetstid. Det demokratiska Israel är den viktigaste spelaren regionalt med dess ekosystem av världsledande innovationer inom jordbruk, energi och högteknologi.

Förenade Arabemiraten och Bahrain blev först ut genom att ratificera de inofficiella relationer man haft under många år genom att den 13 augusti i år sluta ett officiellt fredsavtal med Israel. Detta är en total omsvängning ifrån Khartoum 1967 där arabförbundet sa nej till erkännande, nej till fred, och nej till förhandlingar med Israel tills frågan om Västbankens framtid var löst. Dessa tre nej har varit palestiniernas strategi sedan dess och inte gett fred i området. 

En talande tystnad

Den svenska vänstern, UD och Svenska kyrkan är efter dessa omvälvande avtal helt stumma. Hur kommer det sig att ingen av dem sedan den 13 augusti officiellt har kommenterat den helt nya politiska realiteten i Mellanöstern? Det är helt tyst, förutom en mycket kortfattad tweet från utrikesministern.

https://twitter.com/AnnLinde/status/1320265912151322625

Bilden av en regering med en akterseglad Mellanösternpolitik och ett irrelevant UD är i dag ett faktum. Dessutom undrar man hur den svenska opinionen efter åratal av desinformation ska erbjudas en mer nyanserad bild av konflikten.

 

Av Michael Cohn

Ledamot av riksstyrelsen, Vänskapsförbundet Sverige-Israel 

Stefan Dozzi

Generalsekreterare, Vänskapsförbundet Sverige-Israel