Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Har vi svenskar själva rent mjöl i påsen?

Varför är det så fruktansvärt att en man kommer till Sverige med tre hustrur? skriver Ulla Lundegård.
Foto: Robin Fritzon

De flesta övergrepp sker inom parförhållanden, så varför håller vi fortfarande fast vid tanken om kärnfamiljen? skriver konstnären och författaren Ulla Lundegård.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Låt oss experimentera lite med tankar...

Varför är det så fruktansvärt att en man kommer till Sverige med tre hustrur och en massa barn?

Är varje individ i denna familj mer pestsmittad än oss andra? Har inte dessa individer lika rätt till ett värdigt liv och en hemvist i Sverige?

Varför lägger vi så stor vikt vid att denne man har tre fruar? Och varför pratas det med avsky om att kommunen måste skaffa lägenhet till alla dessa? De har väl också rätt att bo, eller hur?

Hur ser det då ut i vårt älskade familjeland, som bygger på den traditionella tvåsamheten, äktenskapet, det heliga sakramentet, instiftat av gud? 

Om vi tar lilla Sverige på pulsen, kan vi konstatera att herr Nilsson har ihop det med fru Nilsson, som har barn med herr Olofsson, som i sin tur har ihop det med fröken Lindström och de är inte gifta. 

Var och en av dessa har två barn och alla är ovänner med varandra. Jularna är ett helvete och barndop och konfirmationer likaså. För att inte tala om svärmor till herr Nilsson, eller svärfar till fröken Lindström. 

Svärmor till herr Nilsson har dessutom ihop det på med svärfar till fröken Lindström, vilket gör att ingen vill hälsa på dessa gamla på hemmet.

Barnen får gå i terapi, för papporna har redan försvunnit in i den nya familjedimman och mammorna gråter över sina tilltrasslade liv och skulle helst vilja dra.


LÄS MER: Månggifte är förtryck – förbjud det helt i Sverige


Tre karlar och ett fruntimmer – ingen enkel match

Nu finns det givetvis svenskar som är ihop ett helt liv. En sådan talade jag med i dag och hon valde att experimentera lite med sina tankar. Hon sa, "tänk om det skulle vara tvärtom"! Hur skulle det då se ut?

Vi konstaterade ganska snabbt att den ekvationen var det ingen av oss som ens skulle vilja titta på. Tre karlar och ett fruntimmer. Hujedanimej, det skulle inte vara någon enkel match!

Ingen av oss ska kasta sten i glashus. Om den kreativa tanken kan släppas lös utan fördomar och fastlåsta traditionsbundna normer, kanske det rentav kunde framställas på detta vis. Barnen har tre mammor med olika egenskaper och åldrar som kan rycka in då det behövs. De kan till och med dela med sig av sin kärlek till mannen och bo i samma hus!

Det är mer än någon av oss kan föreställa sig.

Det kan till och med vara så att de lever ett mycket mer intressant liv än många svenska par gör efter trettio år i branschen. Kvinnorna har kanske till och med gemenskap med varandra. 

Patriarkatet slår igenom alla samhällssystem

De flesta av oss vet ingenting om hur det är att leva många kvinnor med en man. Vårt kulturella arv och normsystem om tvåsamheten som ett permanentat tillstånd är ett förhållandevis nytt påfund historiskt sett. Det handlade en gång om kontroll och Luther, eller hur? 

De flesta övergrepp mot kvinnor sker inom parförhållanden, så varför håller vi fortfarande fast vid tanken om kärnfamiljen som det enda saliggörande för mänskligheten, när den egentligen är krackelerad för länge sedan? 

Vad jag vill säga med detta är att den patriarkala traditionen råder inom alla generationer, skikt, privat och offentligt. Den slår igenom alla samhällssystem oavsett ekonomi och vi är alla offer för den, oavsett kön eller kultur.

Efter att ha diskuterat detta med ett flertal kvinnor, kan jag höra att tankarna går på alla håll och kanter. Det skulle vara roligt att höra en mans syn på detta!


Av Ulla Lundegård

Konstnär och författare

0