Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vården måste reda upp det kaos den själv skapat

Hans-Inge Persson.
Foto: Privat
Foto: Shutterstore

Vård av en sjuk är inte bara medicin, utan också konsten att se att det är en människa och inte ett avhumaniserat organ som ligger i sjukhussängen, skriver Hans-Inge Persson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Min fru blev totalförlamad under vårdperioden på en specialistklinik. Hon gick in på avdelningen ”på egna ben men efter ett antal veckor var hon totalförlamad. Hon skulle då, totalförlamad, skickas vidare i vårdapparaten och in på en annan klinik. Överläkaren skrev: ”Ingen påtaglig försämring inträffade här på kliniken…”. Med den informationen prioriterades naturligtvis andra patienter och vi fick vänta hemma i 11 dagar. 

Det man gjorde var inte att skicka en människa vidare i sjukvårdens industriella organisation, utan en tumör. Det var alltså tumören som inte påtagligt försämrats. Att tumören sedan satt på en människa - min fru - som blivit förlamad behövde inte ens nämnas, när det sjuka organet skickades vidare i vårdkedjan. 

Vården är inhuman, till och med industriell. Läkarens tid med patienten kallas "vårdproduktion". Vi upplevde att det som gjordes med patientens - min frus - kropp inte angick vare sig patienten eller hennes anhöriga. Den sköttes av den specialiserade vården enligt den medicinska handboken, med vården självt i centrum - vi behövde inte ens informeras! 


LÄS MER: Räkna med att ta hem era gamla föräldrar


Vi har byggt upp en vård där varje organ har sitt hus på sjukhusområdet. I detta hus finns sedan kliniker för delarna av organen. Denna specialiserade vård är medicinskt bra om det går att klistra en diagnos på varje patient. Hjärtinfarkt, stroke, lungcancer och så vidare. För de multisjuka blir den specialiserade vården emellertid fragmentiserad. Ingen orkar hålla mer än en diagnos i taget under uppsikt. 

I takt med befolkningens ökande ålder ökar andelen multisjuka, det vill säga personer med mer än en diagnos. Samarbetet mellan specialistklinikerna är undermålig. Detta bekräftas av myndigheten för vårdanalys, som säger att ”Ingen tar ansvar för samarbetet mellan specialistklinikerna”. 

Men vård av en sjuk är inte bara medicin eller farmakologi, utan också psykologi och konsten att se att det är en människa och inte ett avhumaniserat organ som ligger i sjukhussängen. Den sjuke är nämligen samma människa som hon var innan hon blev sjuk, med samma behov av att bli sedd, informerad och behandlad som en människa. 

I vårt fall vällde sjukvårdsmaskineriet över oss med full kraft. Vi upplevde att personalen, som sprang för fullt i maskinen, inte själva styrde den. Den var utan styrsel och när den gick fel, ja då gick personalen också fel. Vi upplevde att sjukvården för de multisjuka lever i ett kaos som den själv försätter sig i. 


LÄS MER: Sveriges sjukvård är inte alls skit


Vi drömde om att ha en läkare eller sjuksköterska som sa: ”Jag har patientansvaret för dig. Jag ska hålla dig informerad om vilka prover vi tar på dig och dess resultat. Jag ska presentera en vårdplan för dig med åtgärder och prognos. Denna ska du och jag regelbundet följa upp tillsammans”. Så är det inte. 

Sjukvårdsmaskinen som körde över oss uppträdde i ständigt nya skepnader utan kontinuitet, nya läkare i princip dagligen med nya besked, motstridiga besked, ingen vårdplan, och så vidare. Detta är nu bekräftat i en Lex Maria.

Vården måste reda upp det kaos den själv skapat. Patienterna vill ha en modern, personcentrerad vård. Vill vården ha moderna patienter?


Hans-Inge Persson

Anhörig, föreläsare och fristående debattör