Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vår livsstil tvingar fram grön diktatur

SVAR PÅ TAL. Före detta MP-språkröret Birger Schlaug svarar på Mattias Svenssons inlägg i Expressen om klimathotet. Foto: Scanpix Sweden

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

FAKTA

BIRGER SCHLAUG, 60, är före detta riksdagsledamot och språkrör för MP. För tre år sedan gav han ut en roman om Elvis Presley. Expressen i går.

För en tid sedan fick jag möjlighet att tala med en av de ansvariga för miljösituationen i Kina. Vi hade ett bra samtal. Gick ut och tog en öl på kvällen. Det var då min nyvunne kinesiske vän surnade till och berättade vad han tyckte om oss västerländska besserwissrar som talade om klimat och mänskliga rättigheter.
Han ställde följande fråga till mig: "Ni som klagar på vår ettbarnspolitik, ni som tycker att den är ett brott mot mänskliga rättigheter, hur mycket hade ni inte klagat om vi hade varit 1,7 miljarder människor i stället för 1,3 miljarder?".
Jag påminner mig detta samtal när jag läser Mattias Svensson i gårdagens Expressen ("Gröna miljövänner blir allt mer bruna"). Han har rätt i att befolkningen i Kina ökat trots den absurda, och djupt inhumana, ettbarnspolitiken. Ökningen beror inte bara på att minoritetsfolken har tillåtits ha fler barn, utan även på möjligheten att köpa sig rätten till fler och vägran att följa centralmaktens order. Men befolkningen hade givetvis ökat än mer utan ettbarnspolitiken. Detta har Diane Francis ("Bara ettbarnspolitik kan rädda klimatet" - Expressen 14/12) givetvis rätt i, hur mycket än Mattias Svensson försöker kringgå det.
Min kinesiske vän gjorde ett tillägg, sedan vi under tystnad tagit några klunkar öl. Han stirrade mig i ögonen och sa:
"Och vad värre, min vän, tänk om 1,7 miljarder kineser släppt ut lika mycket växthusgaser per person som ni gör i Europa och USA? Om medelkinesen konsumerat och turistat som amerikaner, eller ens som svenskar...?".
Han satte onekligen fingret på det mest avgörande i klimatdebatten. Problemet handlar mindre om antalet människor än om den livsstil som vi människor har - allt fler människor äter alltmer kött, allt fler människor semestrar allt längre bort, för varje år slår prylkonsumtionen nya rekord. Och tillväxten hålls i gång.
Vi bör inte blunda för att den ohållbara livsstil som vi tillägnat oss i den rika delen av världen (och därmed också överfört till överklassen i de fattigare länderna) leder till att mängden människor redan i dag utgör ett problem för vår planet. Men lika groteskt som det vore att förbjuda kvinnor att föda mer än ett barn, vilket Diane Francis förordar, lika groteskt är det att staten uppmuntrar människor att föda fler barn genom flerbarnstillägg. Eller ens stöd till provrörsbefruktningar - synen på vad som är "eget" barn måste omprövas i en värld där det är gott om barn utan föräldrar.
Ett problem för mig, Mattias Svensson och andra som pläderar för demokratin, är att demokratierna inte är så bra på att hantera det problem som livsstilen utgör. Demokratier är bra på att utveckla ny teknik - det finns kraft i det öppna samhället som vilar på frihetlig grund. Men erfarenheten visar att den livsstilspropaganda i form av varureklam, som allt mer karaktäriserar de marknadsekonomiska demokratierna, skapar de konsumtionsnormer som utgör grunden för klimathot och miljöförstöring.
Det är således inte antalet människor i sig, som i dag utgör hot mot vår planet, utan att vi konsumerar allt mer, i allt snabbare takt och i allt bredare strömmar. De miljö- och klimatvinster vi gör genom att använda allt smartare och energieffektivare teknik äts upp av att vi blir fler och fler på jorden som anammar konsumtionsnormer. Och som därmed är på väg att förvandla vår planet till en allt mer febersjuk avfallshög i kosmos. Lika naturligt och nödvändigt som det är för fattiga länder att öka den materiella konsumtionen, lika befängt och förödande är det när vi i den redan rika delen av världen gör det.
Ur detta perspektiv är den växande befolkningen ett problem. Jag noterar att vare sig Diane Francis eller Mattias Svensson tycks inse det. I stället driver de eko-fascistiska teser om påtvingad diktatorisk ettbarnspolitik respektive naiv tilltro till att det bara är att köra på.
Fortsätter vi att leva på ett sätt som driver fram miljöförstöring och klimatförändringar så ställs vi inför problem som faktiskt hotar demokratin. Ser vi inte upp kommer vi att i full frihet konsumera oss rakt in diktaturen. Gör vi som Mattias Svensson förordar får vi det samhälle som Diane Francis beskriver.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!