Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Var är bostäderna för oss föräldrar som separerar?

Vi hade turen att få förstahandskontrakt när vi var unga. Det vi inte visste då var att vi i stället skulle haft fokus på att göra en bostadskarriär, skriver Mikaela Björling. Foto: HENRIK MONTGOMERY/ TT
Mikaela Björling. Foto: SÖREN ANDERSSON

Det som skulle bli en tillvaro med fokus på att hitta tillbaka till mig själv, blev en kamp om att klara vardagspusslet utan en fast plats att bo på. Trots en stadig och bra inkomst. 

Det är dags för en politik som reglerar bostadsmarknaden utan att stänga ute människor, skriver Mikaela Pietrzak.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | BOSTADSMARKNAD. I somras bestämde jag och barnens pappa oss för att gå skilda vägar, ett beslut som ingen tar lättvindigt. Med en stor sorg över att vi separerar efter 15 år tillsammans, behövde vi nu ta tag i de praktiska bitarna där boenden utgör grunden. Det visade sig vara svårt, väldigt svårt. Vi var bland dem som haft turen att få förstahandskontrakt när vi var unga. Det vi inte visste då var att vi i stället skulle haft fokus på att göra en bostadskarriär. 

Vi är två vuxna personer med stadig och bra inkomst, men vi har inte möjlighet att köpa bostad med dagens amorteringskrav och krav på kontantinsats då vi enbart har bott i hyresrätter. Skulle jag köpa en bostad i dag i den stad där jag, barnens pappa och barnen är etablerade, skulle det innebära en kontantinsats på minst en halv miljon kronor. Min enda möjlighet skulle vara att ta ett svindyrt blancolån, men inte heller det beviljar min bank. Så, var ska jag och mina barn bo? 

 

 

Rätten till en egen bostad

Sveriges bostadsmarknad riskerar att exkludera många människor, kanske främst unga och ensamstående mammor. Rätten till en bostad och ett eget hem bör vara något primärt som ingen borde behöva kämpa för i flera år. Det ska vara en självklarhet, i synnerhet när det finns barn med i bilden. 

När bostadsmarknaden inte fungerar utnyttjas de som redan står utanför. Ingen ska behöva flytta från soffa till soffa, till källare utan fönster eller till rum/andrahandslägenheter där boendekostnaderna når orimliga nivåer på en överhettad bostadsmarknad. Och när människor orkat ta det svåra beslutet att bryta upp sin relation för att kunna gå vidare med sina liv, så möts de av en konstant kamp mot de politiska beslut som inte tagit hänsyn till alla perspektiv och samhällsgrupper. Eller av avsaknad av just en bostadspolitik. Hur många hörde vi ta i den frågan med tång under valrörelsen? När politikerna inte vill ta i frågan, kan den situation som stänger människor ute från en vardaglig trygghet fortsätta.

Ger missväxt i stället för tillväxt

Finansinspektionens regleringar med hårdare amorteringskrav, bankernas skarpare kvar att leva på kalkyler och bristen på hyresrätter med enormt långa bostadsköer som följd, skapar snarare en missväxt än en tillväxt. Det är dags att föra en politik som reglerar bostadsmarknaden utan att stänga ute människor. Bostadsköerna behöver kortas och fler bostäder byggas på ett sätt som gör att fler människor har råd att köpa eller hyra. 

Människor tvingas kvar i dåliga relationer

På onsdagar växlar vi vuxen som är med barnen i hyresradhuset som jag delar med barnens pappa. Vi bor där växelvis, jag hyr ett rum när jag inte har barnen och barnens pappa bor också inneboende. Vi flänger med packning var tredje dag och vi ser ingen som helst ljusning i den situationen, så att vi kan få ro att bygga upp ett eget liv i ett eget hem, något som båda behöver för att kunna gå vidare. 

Och vi är inte ensamma om den här situationen; många separerade/skilda par tvingas dela på sin bostad lång tid efter själva uppbrottet. Vissa kvinnor vågar inte ens lämna riktigt dåliga relationer av rädsla för att inte hitta en bostad. Allt detta skapar stress och psykisk ohälsa och när konsekvenserna går så långt att de även drabbar de barn som redan hamnat i kläm när föräldrar valt att gå isär, då har det gått för långt. 

Det som skulle bli en tillvaro med fokus på att hitta tillbaka till mig själv, blev en kamp att klara vardagspusslet utan en fast plats att bo på. Och den drabbar i slutändan våra barn.

 

Av Mikaela Pietrzak 

Bostadssökande

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!