Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vänstern sprider högerns hat

Martin Klepke. Foto: Janerik Henriksson.
Kommunistiska partiet demonstrerar på Sergels Torg i Stockholm. Foto: Henrik Montgomery/TT

En obehaglig samsyn har vuxit fram mellan högerpopulismen och totalitära strömningar inom yttersta vänstern. En populistisk vänster är till och med är på väg att ta över extremhögerns tankegångar om en judisk historieförvanskning, skriver Martin Klepke. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

För två veckor sedan publicerade Arbetets ledarsida en text om nazisternas närvaro på Bokmässan och i Almedalen. Titeln var ”Sex miljoner judar var uppenbart inte nog” och syftade på arrangörernas märkliga blindhet för nazisternas antidemokratiska avsikter.

Under dagarna som följde fylldes som väntat inkorgen av kommentarer, men inte främst från den förväntade högern utan från vänsteranhängare. Alla hade de samma innebörd, att inte bara judar föll offer för nazisterna.

”Varför döljer mainstreammedia kommunismens offer under nazismen? Varför lyfter ni bara fram judar?", lyder ett av inläggen.

”Ni går judarnas och Israels ärenden när ni förnekar de kommunister som dödades”, lyder ett annat.

Och så de direkta angreppen:

"Du bidrar till faktaförvirringen"... "fegt duckande"... "hyckleri"... "infantilt"... "judarna enkom är det viktigaste - du kan inte hantera något annat bevisligen".

Kommentarerna blev så många och så likartade att det bara kunde finnas en förklaring: de måste vara orkestrerade.

 

LÄS MER: V har inte gjort upp med sitt arv på ett trovärdigt sätt 

 

Med hjälp från en läsare kunde källan lokaliseras. I aprilnumret av FiB Kulturfront, vänsterns paradtidning på 1970-talet, därefter länge tynande och nu åter på frammarsch, skriver den gamle ideologen Jan Myrdal en fradgafylld krönika mot den enligt honom falska historieskrivning som judarna har lyckats skapa runt förintelsen. ”Den tjänande lögnen”, som han kallar det, ”att felaktigt göra judarna till de huvudsakliga offren”.

Flera passusar är snarlika dem som dyker upp i kommentarerna till Arbetets ledare. Vänsterns tidigare husgud Jan Myrdal skriver alltså en text som relativiserar förintelsen, helt i linje med extremhögerns historieskrivning.

Att extremhögern och totalitärvänstern på senare tid funnit näring ur samma källor är uppenbart. Dagens tydliga samverkan mellan högerpopulism och rysk desinformation har gjort det lättare även för totalitärvänstern att hitta argument. En obehaglig samsyn har därmed vuxit fram mellan högerpopulismen och totalitära strömningar inom yttersta vänstern, en samsyn som ges eldunderstöd av rysk propaganda.

Och samma tendens ser vi i hela Europa. Det var inte en tillfällighet att Mélenchon, den kandidat som stod längst till vänster av de utslagna huvudkandidaterna i det franska presidentvalet, var den ende kandidat som vägrade ta avstånd från högerpopulisten Marine Le Pen. Mellan Mélenchon och Le Pen finns tydliga retoriska beröringspunkter.

 

LÄS MER: De hatar Reinfeldt som de hatade Palme

 

I Sverige har tidningen FiB Kulturfront blivit en tummelplats för nationalistiskt motstånd mot EU, och både höger och totalitärvänster sprider argument från Putintrogna Russia Today till stöd för Syriens diktator al-Assad. 

Varför vi så sällan hör om denna extremvänsters samsyn med extremhögern grundar sig troligen i att vänstern i Sverige aldrig riktigt gjort upp med de diktatoriska inslag som fanns under efterkrigstiden fram till slutet av 1980-talet. Här fanns fraktioner som dyrkade Sovjet och de som hyllade Pol Pots Kambodja, långt från Olof Palmes ord om "diktaturens kreatur" som han yttrade efter fängslandet av oppositionella i Tjeckoslovakien 1975.

Visst finns en skillnad mellan propaganda från ultravänster och en våldsbejakande höger, men ändå: vänsterstöd till diktaturer ses som en harmlös återklang från 1970-talet medan samma stöd från nazister ses som ett hot mot samhället.

Det kan förklara handfallenheten inom vänstern när dessa totalitära inslag om mer nationalism nu åter växer hos en populistisk vänster som till och med är på väg att ta över extremhögerns tankegångar om en judisk historieförvanskning.

Och dagarna efter den 26 april gick det alltså så långt att en artikel i FiB Kulturfront fick en mob inom diktaturvänstern att angripa en antinazistisk ledare i Arbetet för att den i deras tycke var för judevänlig.

Man tar sig för pannan.

Naturligtvis måste dock kampen mot den totalitära desinformationen fortsätta, även då den kommer från människor som på något fullständigt absurt sätt kallar sig för vänster.

 

Martin Klepke

Politisk redaktör för tidningen Arbetet

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!