Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Välj en bättre väg än att skrika "censur"

Ann Heberlein. Foto: Christian Örnberg

Att först mingla, signera och kränga böcker av hjärtans lust för att sedan, när man inte längre har något att förlora, hotar med att utebli känns inte helt trovärdigt, skriver Ann Heberlein.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK.

Ja, det var en härlig bokmässa! Det var, i vanlig ordning, trångt, varmt och vänligt. Det var gratis vin, plockmat och diverse festliga balunser hela veckan lång och de litterära kändisarna minglade glatt med vanligt folk. Alexandra Pascalidou sågs i en vit, åtsittande klänning, lika sprudlande och vacker som vanligt. Elisabeth Åsbrink pratade nästan överallt om sin nya, hyllade roman. Stjärnskottet Tone Schunnesson återfanns alltsomoftast i rökrutan och Maria Küchen skålade med präster och prelater i Svenska kyrkans monter.

Tråkigast hade nog den herostratiskt berömda tidskriften Nya Tiders redaktion det. Trots maximal uppmärksamhet, var det ytterst tunnsått med besökare i deras monter varje gång jag passerade den. Inte sågs de till på ett enda mingel heller.

Döm om min förvåning när jag dagarna efter mässan tar del av en text där ovan nämnda kulturpersonligheter kräver av bokmässan att ”hålla rent mot rasism”. 103 kulturarbetare hotar med att avstå från att närvara vid bokmässan nästa år om mässan inte lovar att utesluta tidskriften Nya Tider. Här skulle man kunna invända att det vore både rimligare och hederligare att avstå från den bokmässa som nyss timat – det var ju i år Nya Tider deltog. Att först mingla, signera och kränga böcker av hjärtans lust för att sedan, när man inte längre har något att förlora, hotar med att utebli känns inte helt trovärdigt. All heder åt Lisa Bjurwald som, i linje med sitt samvete, valde att avstå, trots att hon hade en bok att sälja.

 

LÄS MER: Håll rent mot rasism, Bokmässan!

 

De 103 målar i sin text upp en dystopisk bild – fjärran bokmässans festliga, vinindränkta gemyt – av ett Sverige där journalister hotas, ensamkommande misshandlas och diverse grupper förföljs och marginaliseras.

Allt detta knyts, på ett ytterst diffust vis, till Nya Tider. Nya Tider måste alltså bort. De ska inte ges möjlighet att yttra sig, menar de 103 som i stycket innan varnat för att det fria ordet är satt under press eftersom journalister och författare hotas.

Jag delar deras oro över att yttrandefriheten hotas och att krav på censur hörs allt oftare i den svenska debatten. Däremot delar jag inte deras uppfattning om hur vi ska komma till rätta med problemet.

Vi värnar inte yttrandefriheten genom att kräva uteslutning och censur. Yttrandefriheten är en grundbult i ett demokratiskt samhälle. Åsikter, perspektiv, erfarenheter och tolkningar måste mötas och brytas mot varandra.

J S Mill, en av yttrandefrihetens främsta försvarare, skriver i On Liberty att människan måste ha tilltro till sitt omdöme – och att detta omdöme måste utsätta sig själv för prövningar: ”Bara när vi vet att vi har sökt efter invändningar och svårigheter, och inte försökt undvika sådant genom att stänga ute det ljus som kan kastas mot omdömet, har vi rätt att tänka att vårt omdöme är bättre än någon annans.”


LÄS MER: Därför bojkottar jag Bokmässan

 

Vi som delar visionen om ett samhälle som är tryggt för alla, där allas värde, rättigheter och skyldigheter tillmäts lika stor vikt måste tro på vår övertygelse och våra argument så mycket att vi utan tvekan möter dem med en avvikande åsikt i samtal och diskussioner. Allt annat är ynkedom. Yttrandefriheten är dock inte oinskränkt.

I Sverige är det kriminellt att hota, hetsa eller uttrycka missaktning mot folkgrupper. Mitt förslag är att de 103 kulturarbetarna systematiskt går igenom Nya Tider för att finna exempel på lagvidriga yttranden, gör en anmälan om ”hets mot folkgrupp” och låter en juridisk process pröva Nya Tiders rättighet att yttra sig.

 Det är en bättre väg att gå än att skrika ”censur” så fort någon hyser en uppfattning som man finner tvivelaktig.

 

Ann Heberlein

Lektor i etik och författare