Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Välfärdens kris kan inte skyllas på invandringen

Tre nyheter att hålla koll på i dag.
Reinfeldt och Borg lämnar över budgeten i riksdagen 2013. Moderaternas politik har i högsta grad bidragit till minskade skatteintäkter och därmed till problemen att finansiera välfärden och rättsväsendet, skriver Markus Kallifatides. Foto: ROBBAN ANDERSSON
Markus Kallifatides är ordförande för S-föreningen Reformisterna. Foto: Juliana Wiklund

Den offentliga sektorn har relativt mindre resurser än tidigare. Totalt rör det sig om 240 miljarder mindre i skatteintäkter jämfört med om vi i dag haft den skattekvot som vi hade för tjugo år sedan.

Det är hög tid för ett välfärdslyft för hela landet. Sverige har råd, skriver S-föreningen Reformisternas ordförande Markus Kallifatides.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Med ett förändrat politiskt landskap, och en allt mer samlad nationalkonservativ höger i svensk politik, söker nu Moderaterna skriva om berättelsen om 2010-talets Sverige. Tidigare problemformuleringar om skattekvoter, höga löner och regelkrångel för företag har ersatts med invandring, invandring och invandring.

”Det är det stora antalet människor som tagits emot som är problemet”, meddelande den moderata gruppledaren Tobias Billström så sent som för en månad sedan. Nyligen presenterade partiet förslag om att avskaffa asylrätten och har sedan tidigare öppnat för att styra med stöd av SD. I princip samtliga samhällsutmaningar kopplas till migrationen, inte minst de ekonomiska bekymren i Sveriges kommuner.

Vad som inte får plats i denna historieskrivning är emellertid att det sedan länge är välkänt att det som främst pressar kommuner och landstings ekonomi är en åldrande befolkning. Det speglar en positiv utveckling med längre livslängd, men som också innebär att behoven av sjukvård och omsorg ökar. Högerns lösning på detta är att det gemensamma drar sig tillbaka, till förmån för en modell där den enskilde finansierar allt mer själv via avgifter. 

Och idéerna går igen. Under Moderaternas styre avskaffades den sociala bostadspolitiken. 

Skolan, sjukvården och omsorgen öppnades för riskkapitalbolagen och Apoteket avreglerades. Även försvaret avlövades och polisutbildningen bantades med hela 90 procent på två år. 

Resultatet: Avgrundsdjup ojämlikhet

Resultatet blev ett land med den industrialiserade världens snabbast växande inkomstklyftor. Med fallande offentliga investeringar och en snabb nedmontering av landets socialförsäkringssystem skapades en avgrundsdjup ojämlikhet mellan stad och land, förort och innerstad, mellan förvärvsarbetande och sjuka och arbetslösa. 

Enligt Sveriges kommuner och landsting (SKL) behöver 24 miljarder tillföras kommunerna till 2022 bara för att upprätthålla nuvarande kvalitet i välfärden. En välfärd som redan nu brottas med tilltagande skolsegregation, personalbrist i omsorgen och bostadsbrist i kommunerna.

Krisande kommunen Filipstad förstärker intäkterna med 116 miljoner med Reformisternas budget.

Problem långt före 2015

Det är förvisso sant att det höga mottagande av asylsökande 2015 satte ytterligare press på välfärden. Men det är inte rättvisande att ge invandringen skulden för de grundläggande problemen i välfärden. Problemen fanns där långt före 2015, med slimmade verksamheter och sänkt kapacitet i hela det svenska välfärdssystemet.

I grunden handlar det om att den offentliga sektorn har relativt mindre resurser än tidigare. Totalt rör det sig om 240 miljarder mindre i skatteintäkter jämfört med om vi i dag haft den skattekvot som vi hade för tjugo år sedan. 

De sänkta skatterna har inte bara rivit upp djupa revor i skolan, vården och omsorgen utan avspeglar sig även i brottsbekämpande myndigheters kapacitet. Rättsväsendet är underdimensionerat. Även om det dödliga våldet minskat under de senaste decennierna, är det väldigt tydligt att rättsväsendet inte har tillräckligt med resurser för att möta den organiserade brottsligheten. Bakgrunden är den nedmontering av polisen som skedde under Reinfeldt. 

Moderaterna skyller ifrån sig

Det är bra att anslagen har ökat under den S-ledda regeringen. Man bör dock också hålla i minnet att gängbrottslighet och organiserad brottslighet har en social klangbotten. Ökande klyftor och socialt utanförskap skapar grogrund och rekryteringsytor för den organiserade brottsligheten. Detta är i sin tur en spegelbild av en gemensam sektor som dragit sig tillbaka. 

Vi föreslår en traditionell socialdemokratisk ekonomisk politik. Vi har i vår reformbudget visat att en sådan politik är möjlig. Sverige har råd. Det är hög tid för ett välfärdslyft för hela landet.

Detta vill inte Moderaterna tala om. Det är inte så konstigt. Deras politik har i högsta grad bidragit till minskade skatteintäkter och därmed till problemen att finansiera välfärden och rättsväsendet och till de ökande sociala klyftorna. Istället skyller de problemen på invandringen. 

Lösningen: Välfärdslyft på 59 miljarder

Sverige behöver en ny färdriktning. Sverige behöver fler och bättre rustade poliser, skärpt lagstiftning och stärkt rättsapparat. Men Sverige behöver också långt fler socialsekreterare, bättre skolor, hundratusentals nya bostäder och utbyggd äldreomsorg.

Samhällsproblemen är verkliga och det är dags att tala om lösningar. Vi konstaterar att det behövs ett välfärdslyft i hela landet.

S-föreningen Reformisterna föreslår i reformbudgeten för 2020 att Sveriges kommuner tillförs 59 miljarder kronor mer. 40 miljarder tillförs det kommunala utjämningssystemet. Därutöver innebär våra övriga förslag ökade skatteintäkter för samtliga kommuner på 19 miljarder. 

För Malmö hade detta inneburit 2,6 miljarder kronor mer till stadens budget redan nästa år. Betydande trygghetssatsningar hade kunnat genomföras tillsammans med rejäla lönelyft för välfärdsarbetarna och satsningar på hela stadens skolor. 

I Eskilstuna hade kommunfullmäktige kunnat besluta om satsningar på 780 miljoner kronor extra 2020. Kommunen hade sluppit sälja av badhus, skola och stadens allmännytta. I stället hade kommunen fått utrymme att satsa på välfärden och rejäla integrationssatsningar för de nyanlända.

För Filipstad hade det inneburit en intäktsförstärkning om hela 116 miljoner kronor. Med all förmodan ett välkommet tillskott i en kommun där utvecklingschefen larmat om det akuta behovet av kraftigt utbyggd vuxenutbildning. 

Detta gör vi genom att föreslå en traditionell socialdemokratisk ekonomisk politik.

Vi har redan i vår reformbudget visat att en sådan politik är möjlig. Sverige har råd. Det är hög tid för ett välfärdslyft för hela landet.

 

Av Markus Kallifatides

Ordförande i S-föreningen Reformisterna