Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Valen vinns hemma vid folks köksbord

Gustav Fridolin (MP). Foto: (C) Pelle T Nilsson / (C) PELLE T NILSSON/STELLA PICTU STELLA PICTURES
Foto: Newsday/Tns/Abaca / NEWSDAY/TNS/ABACA STELLA PICTURES

Man vinner inga val genom att vara smartast i Almedalen, man vinner val hemma vid folks köksbord, skriver Gustav Fridolin (MP).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Är det något som valet av Trump bevisar en gång för all så är det detta: Demokrati är inget datorspel. Alla analytiker gissade fel. Opinionsmätningarna stämde inte. Siffrorna på datorskärmarna i de stora städerna som visar hur partisympatierna går upp eller ner var aldrig verkligheten. Demokratin består av de människor som befolkar ett land, inte av de idéer om människorna som skapas på tankesmedjor och partikanslier. Eller tydligare, och i svensk kontext: Man vinner inga val genom att vara smartast i Almedalen, man vinner val hemma vid folks köksbord.

Om man i dag passerar ett torg eller går på en gågata så ser man att alla insett något jag tror att många av oss i partierna ofta missar: Det är personliga möten som skapar förtroende. Jag kan var som helst träffa värvare för alltifrån telefonbolag till välgörenhetsorganisationer som i sina respektive T-shirtar står och samtalar. Partierna hittar man lättare på ställen som Twitter, som på ett utmärkt sätt gör det möjligt att länka undersökningar, siffror och artiklar, men som ärligt talat ofta är ett uselt verktyg för lite djupare förtroendefulla samtal med människor som inte redan är tvärsäkra på sin ståndpunkt i varje diskussion en kastar sig in i.

Jag växte upp politiskt i en miljö där det direkta samtalet var helt avgörande för ett ställningstagande. Miljöpartiets aktivistiska rötter tog sig alltid ett tydligt lokalt uttryck: det var självklart att man drev politik genom att träffa de människor som politiken berörde. Jag tror att vi har en del att lära av hur vi jobbade då, och i ärlighetens namn lokalt ofta jobbar också i dag.

 

LÄS MER: Dags att börja lyssna till "vanligt folk"

 

Ibland har även vi i Miljöpartiet fastnat i tanken om att främst få ut politiska utspel på ett bra sätt i medierna. I opposition är det lätt att ägna tiden åt att försöka få så stort utrymme i medierna som möjligt för sina förslag. I regering är man fullt fokuserad på att genomföra sin politik. Vid båda tillfällena går tiden snarare åt att skapa politiska idéer än att prata med folk om dem.

Vi riskerar tappa något då. När vi inte möter dem som faktiskt skulle påverkas av ett politiskt förslag, riskerar förslagen bli sämre. Vi tappar i respekt mellan oss som för stunden bär ett politiskt uppdrag och alla som valt oss.

När jag valde att komma tillbaka till politiken efter en tid utanför kandiderade jag hemma i min egen valkrets i Skåne där folk kände mig. Valkampanjen bestod inte av politiska utspel utan av ett samtal med väljarna. Tillsammans med några politiskt intresserade vänner av olika politisk färg åkte jag runt och bjöd på kaffe, bulle och samtal i Göinge, på Österlen och i Bjäre. Alla de som visste hur val går till räknade ut att det var i det närmaste matematiskt omöjligt för mig att ta ett mandat i min valkrets, där vi ju inte hade något mandat. Det gick emot vallogiken: Det var en liten valkrets, i sådana vinner miljöpartister inga mandat. Det var en landsortsvalkrets, i sådana vinner vi inga mandat, och det var en valkrets utan stora universitet, i sådana vinner vi inga mandat. Jag fick höra att jag slösade bort min tid. Men in i riksdagen kom jag ändå. Det var 2010. Jag tvivlar på att förutsättningar för politiken förändrats så mycket sedan dess.

 

LÄS MER: Trump vann inte tack vare outbildade, vita män

 

Efter Trumps valseger har många pratat om samtalsklimatet på nätet, hur motröster kan höras och hur lögner kan avslöjas. Det är så klart viktigt. Men tar vi ett steg tillbaka måste vi fråga oss: vad är det som får människor att lyssna till enkla budskap och svälja det som ofta visar sig vara rena lögner?

Människor är inte dumma. Tvärtom. Människor är mer utbildade, kan mer om sin omgivning, har tillgång till mer information än någonsin tidigare. Men är avståndet så långt till politiken att man redan på förhand gett upp om att någon politiker alls kommer ge några riktiga svar kan man lika gärna följa det som går att sammanfatta i ett lätt budskap. Jag tror att motkraften mot det kan bara vara en: riktiga politiska samtal, där man på allvar får känna att ens åsikter betyder någonting, där man bemöts med respekt och får tänka fritt, där politikern inte är längre än en vetelängd bort. Där man faktiskt själv får pröva tanken att engagera sig politiskt.

Att föra genuina samtal med väljare är en svårare politisk gärning än en annonskampanj. Men samtidigt viktigare. För utan detta demokratins grovjobb, är kanske demokratin till slut inte alls.

 

Gustav Fridolin

Språkrör MP