Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Våldsutsatta män får inte samma stöd som kvinnor

När utsatta män ringt socialtjänsten i hopp om stöd och hjälp, och fått besked om att kvinnor måste prioriteras – då har något gått riktigt snett i arbetet för att hjälpa de utsatta, skriver Magnus Falkman.
Foto: Shutterstock
Magnus Falkman.

Trots att relationsvåldet är jämnt fördelat mellan könen är det stor skillnad på vilket stöd utsatta män och kvinnor kan erbjudas av samhället, skriver Magnus Falkman.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK. Kriminologen Nina Rung skrev den 31/3 en mycket bra, viktig och nyanserad debattartikel om ökningen av våld i hemmet under coronaåret 2020.

Även om det inte avspeglas i polisanmälningarna bedömer Brottsförebyggande rådet (BRÅ) att relationsvåldet är relativt jämnt fördelat mellan könen. Lika många män som kvinnor uppger att de årligen utsätts för våld i nära relation. 

Det är statistiskt säkerställt att ungefär 70 procent av allt relationsvåld mot kvinnor drabbar ensamstående kvinnor. Detta då relationsvåldet vanligtvis påbörjas när relationen tar slut. Men om man ser på män och kvinnor som lever tillsammans i en relation. Då tenderar det enligt BRÅ att vara männen som vanligtvis utsätts för relationsvåld.

Orättvis fördelningen av medlen

Trots att relationsvåldet är jämnt fördelat mellan könen är det stor skillnad på vilket stöd utsatta män och kvinnor kan erbjudas av samhället.

Kvinnojourerna och relaterad verksamhet fick under föregående år över 100 miljoner kronor i öronmärkta bidrag från staten. Dessa bidrag får inte gå till verksamheten för de skyddade boendena då det är kommunernas ansvar. Resurserna får enbart användas i jourernas övriga verksamhet. 

Som jämställdhetsminister borde man fundera över den situation som uppstått. Där utsatta män och kvinnor erbjuds helt olika stödinsatser enbart på grund av sitt kön.

Enligt jourerna själva får man mer pengar i bidrag än vad det finns lämpliga projekt att satsa pengarna på. Eller som man själva uttrycker det i P1:s ”Studio Ett” den 31 juli 2020, där ROKS (Riksförbundet för kvinnojourer och tjejjourer) ordförande nämner att bidragen resulterat i en överfinansierad kursverksamhet. Att man sliter hårt för att hinna göra av med pengarna och att jourer i vissa fall fått betala tillbaka pengar man inte hunnit förbruka.

Detta samtidigt som de ideella mansjourerna har stora problem att få några bidrag överhuvudtaget till sin verksamhet.

Var är mansfridslinjen?

Kvinnofridslinjen är Sveriges nationella stödtelefon för kvinnor som utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld i nära relation. En verksamhet som fått åtskilliga miljoner i extra stöd under pandemin. En motsvarande fridslinje för män finns enbart på det politiska planeringsstadiet.

Snedfördelning av resurser har resulterat i att mindre än en procent av de utsatta männen sökt hjälp på en mans- eller brottsofferjour. Istället söker man stöd hos familj och vänner. De barn som har bevittnat mammas våld mot pappa har således avsevärt sämre möjligheter till hjälp och stöd än de barn som bevittnat det omvända. 

När utsatta män ringt socialtjänsten i hopp om stöd och hjälp, och fått besked om att kvinnor måste prioriteras - då har något gått riktigt snett i arbetet för att hjälpa de utsatta.

Jämställdhetsministern borde vakna

På regeringens hemsida kan man läsa att vi har världens första feministiska regering, och att jämställdhet är avgörande för regeringens prioriteringar gällande tilldelning av resurser. Som jämställdhetsminister borde man fundera över den situation som uppstått. Där utsatta män och kvinnor erbjuds helt olika stödinsatser enbart på grund av sitt kön. 

Jag vill inte på något vis förminska mäns våld mot kvinnor. Men i stället för att regeringen ständigt ställer kvinnor och män mot varandra – borde fokus vara på att alla oavsett kön ska få samma möjligheter till hjälp och stöd. Där finns det mer att önska av världens första feministiska regering. 


Av Magnus Falkman

Fri debattör