Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vad vill ni egentligen med välfärden, politiker?

I helgen enades regeringen och Vänsterpartiet om ett förslag till vinsttak för privata företag inom skola och omsorg. Men politiker från höger till vänster missförstår fortfarande frågan, skriver dagens debattörer. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT
Magnus Linnarsson, fil. dr och historiker, Stockholms universitet Foto: / Anders Ståhlberg/Stockholms universitet
Mats Hallenberg, docent, fil. dr, historiker, Stockholms universitet

Politiker från höger till vänster missförstår frågan om vinster i välfärden.

Släpp låsningarna och börja leverera samhällsservice till rimlig kostnad för samtliga medborgare, skriver historikerna Mats Hallenberg och Magnus Linnarsson, som studerat debatten ur ett 400-årigt perspektiv. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I helgen enades regeringen och Vänsterpartiet om ett förslag till vinsttak för privata företag inom skola och omsorg. Men förslaget tar enbart hänsyn till en sida av debatten. Som historiker anser vi att frågan om vinster i välfärden måste breddas. Den kan inte enbart fokusera på vinsterna. 

Vi har i vår forskning studerat debatter om privat och offentlig drift under 400 år. Den som gör vinst på skattebetalarnas bekostnad har genom historien beskrivits som både girig och egennyttig. Det gällde för de entreprenörer som skötte sophämtningen på 1850-talet såväl som för dagens vård- och friskolekoncerner.

 

LÄS MER: V och regeringen överens: Vill införa vinsttak 

 

Debatterna har emellertid också lyft frågor om rättvis fördelning, lika tillgång till samhällsservice, lägsta kostnad för skattebetalarna samt egennyttans roll för att gynna det allmänna.  Samtliga faktorer har varit viktiga när svenska politiker diskuterat gatubelysning, hur järnvägarna skulle byggas eller vem som bör ha rätt att starta och driva förskolor. 

Gårdagens politiker tvingades erkänna att olika intressen kan stå i konflikt med varandra, liksom att (alltför) stora vinster kan hota huvudmålen. För att komma vidare i dag måste politikerna bli medvetna om dessa målkonflikter och vara tydliga med hur deras vision av det allmänna bästa ser ut. 

Vi anser att dagens debatt präglas av låsningar och missförstånd. 

Från Alliansens sida hävdas att välfärdsföretagens vinster inte får diskuteras alls. När Ilmar Reepalu i höstas presenterade sitt förslag om vinsttak gick alliansens ledare ut och slog fast att ”välfärdens riktiga problem” uteslutande handlade om verksamhetens kvalitet. 

 

LÄS MER: Shekarabis vänsterförslag hotar valfriheten i välfärden 

 

På liknande vis argumenterade nyligen Dagens Nyheters ledarsida som påstod att varje begränsning av vinst innebär att valfriheten avskaffas (22/8 2017). Eftersom många medborgare uppskattar valfrihet får företagens vinstuttag inte röras.

Men välfärdsstatens resurser är knappast oändliga. Om skatterna ska finansiera både vinster och skolinspektörer blir det mindre över till lärare och kuratorer. Det går också att ifrågasätta om den enskildes valfrihet alltid ska ha prioritet. Grundlagens krav på rättvisa och lika behandling går inte att vifta bort med hänvisning till att många är nöjda med att kunna välja. 

 

Vi anser att dagens debatt präglas av låsningar och missförstånd

 

De rödgrönas argument för att begränsa vinsterna rymmer likaså brister. Det nu aktuella förslaget bygger på tanken att vinster är acceptabelt, bara de inte blir alltför höga. Men tillämpningen kräver förmodligen stora resurser för att kontrollen ska bli effektiv. Och den kostnaden lär tära på de begränsade medel som är avsatta till välfärdens fortbestånd.

Dessutom riskerar statens regleringskrav att mötas med skatteplanering och kreativ bokföring från företagens sida. Mycket talar för att de större bolagen, med betydande kapitaltillgångar, kommer att ha goda möjligheter att kringgå bestämmelserna. 

 

LÄS MER: Vinsttak stoppar även skolor som inte är vinstdrivande 

 

Välfärdsföretagen själva avvisar kategoriskt varje form av reglering. Carola Lemne, direktör för Svenskt näringsliv, har hävdat att ett vinsttak i själva verket är ett angrepp på den privata äganderätten.  

Även detta argument stämmer illa överens med kraven på lika tillgång och lägsta kostnad för skattebetalarna. Det måste anses fullt legitimt att en huvudman – staten – ställer krav på hur de tjänster den finansierar utförs och på vilket sätt medlen används. 

Vi menar att våra politiker måste precisera vad de vill med välfärden. Motsättningen mellan egen vinning och det allmänna bästa försvinner inte för att man inte pratar om den. En väg framåt skulle vara att förutsättningslöst diskutera vad som kan utvecklas genom privata entreprenörer och vad som bör reserveras för offentliga utförare.

Politiker både till vänster och höger verkar ovilliga att definiera vad allmänintresse är. Däremot framhålls gärna individens rätt att välja som en okränkbar storhet. Individuella fri- och rättigheter är nödvändiga men inte tillräckliga för att skapa ett humant och rättvist samhälle. Det allmännas uppgift – att erbjuda samhällsservice till rimlig kostnad för samtliga medborgare – är minst lika viktig.

 

Mats Hallenberg 

docent, fil. dr, historiker, Stockholms universitet

Magnus Linnarsson

 fil. dr, historiker, Stockholms universitet

 

Forskningsresultaten presenteras i: Magnus Linnarsson, Problemet med vinster. Riksdagsdebatter om privat och offentlig drift under 400 år (Lund: Nordic Academic Press, 2017).