Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vad lägger du på grillen i kväll, fegis?

Att låta en oskyldig varelse slaktas, tömmas, skrubbas, paketeras, transporteras och marknadsföras – hur civiliserat är det? skriver Eric Worén. Foto: Colourbox
Eric Worén är författare och konstnär.

När var senaste gången du fällde och slet itu ett djur med dina bara tänder och mumsade i dig det råa köttet? undrar Eric Worén.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | KOST. Veganer. Högfärdiga know-it-alls som kacklar högre än hönsen. Vad gapar de för? Folk får väl göra hur de vill? Dessutom har du ju koll på läget. Du vet exempelvis att kött är naturligt, och att vi har bättre djurhållning än i Danmark.

Tro mig, jag har också slickat hörntänderna på McDonald’s. Du resonerar precis som jag gjorde. Det farliga danska köttet. Den humana svenska slakten. Det traditionella och rakt igenom rimliga.

Innan jag insåg hur lite jag faktiskt visste.

Problemet är att vi tror att vi vet hur det ser ut. Lite som strösockret man suger upp mellan tummen och pekfingret. Vi antar. Förmodar. Vet på ett ungefär.

Ungefär räcker inte.

I den svenska debatten är vi duktiga på miljötänk. Det fokuseras något oerhört på utsläpp och ett annalkande klimathot. Men när vi nu etablerat att köttindustrin äter på ozon och hälsa (för sjuttioelfte gången) - kan vi då vända blicken inåt och se vad vi gör mot våra medvarelser?

När var senaste gången du fällde och slet itu ett djur (av valfri art) med dina bara tänder, och mumsade i dig det råa köttet?

Hur gick det till när köttet hamnade på din tallrik?

"Äsch sluta tramsa, det är naturligt att äta kött. Låt veganerna sitta med sitt brunris och sjunga grönsång. Det finns väl inget lejon som tänker efter innan de käkar en zebra?"

Fair point.

Så när var senaste gången du sprang efter en zebra? Eller för all del, en vanlig bondgris? När var senaste gången du fällde och slet itu ett djur (av valfri art) med dina bara tänder, och mumsade i dig det råa köttet?

Okej, det var en retorisk överdrift som inte speglar vårt civiliserade samhälle. Så låt mig i stället föreslå en kompromiss. Allt som krävs är ett par ögon och pyttelite av din tid. Förslaget är enkelt. Titta bara på HUR köttet hamnade på din tallrik.

Dra på dokumentären Earthlings eller mata in djurfabriken.se (svenska industrier) för att se hur det faktiskt går till. Du behöver inte jaga något. I själva verket kan du veckla upp burgaren lagom till förtexterna. Skulle du dock inte klara av detta, utan stänga av halvvägs för att ”du mår illa”, måste jag dock underkänna det lejon du så ofta hänvisar till. Jag kommer även fråga dig, av ren nyfikenhet, om du känner till någon annan art som springer runt med ögonbindel inför sitt byte? Märk väl att det är du som säger att det är naturligt att äta kött. Men att vi trots allt är civiliserade varelser.

Fast vänta.

Att låta en oskyldig varelse slaktas, tömmas, skrubbas, paketeras, transporteras och marknadsföras, för att sedan tryckas ned med en leksak i Happy Meal.

Hur civiliserat var det nu igen?

Du värdesätter dina smaklökar mer än kännande varelser

Fine, jag ger mig. Fortsätt konsumera kött. Men läs då sagoboken utan att riva ut huvudpersonerna. Gör du detta och finner storyn såväl rimlig som njutbar, ja då har du en mage av stål, och kan med gott samvete trycka i dig det du bevisligen inte klarar dig utan. Du värdesätter fortfarande dina smaklökar mer än kännande varelser, men du hycklar i alla fall inte.

Alltid något.

Så ta nu en eftermiddag och flirta med ditt inre lejon. Annars kommer mitt kackel för evigt överrösta ditt hyckel.

Du kallar mig löjlig. Jag kallar dig feg.

 

Av Eric Worén

Författare och konstnär