Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vad kostar idrotten samhället egentligen?

Dan Persson glömmer nämna vad idrotten kostar samhället med bland annat polisbevakning på arenorna, skriver Sinikka Mäkivierikko. Foto: NILS PETTER NILSSON
Sinikka Mäkivierikko.

Idrottens nytta för folkhälsan kan diskuteras. Förutom att publiken har en synnerligen liberal inställning till kemiska förfriskningar lär sig många ungdomar destruktiva alkoholvanor inom idrott, skriver Sinikka Mäkivierikko i ett svar till Dan Persson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK | KULTUR. Dan Persson jämför kostnaden för renoveringen av operahuset med hur många idrottsarenor man skulle kunna få för pengarna. Han glömmer nämna kostnader som evenemang på dessa arenor innebär för samhället i form av polisinsatser, ordningsvakter, skadegörelse, nedskräpning och annat icke-produktivt. 

Nyttan av evenemangen ur folkhälsoperspektiv är inte heller entydigt. Förutom att publiken har en synnerligen liberal inställning till kemiska förfriskningar lär sig många ungdomar destruktiva alkoholvanor inom idrott: man både festar och tröstar sig genom att berusa sig. Grupptrycket är enormt. Att avvika från normen är en helt annan match än den på arenan. 

Debattören Dan Persson anser att renoveringen av Kungliga operan är en kraftig felsatsning med offentliga medel.

Sjuka företeelser i idrotten

Tävlingsinriktning redan på knattenivån medför sjuka företeelser som bråkande föräldrar, stressade barn, frustrerade tränare. Dessutom skapas tidigt klasskillnader mellan barnen, eftersom alla inte har råd med utrustning, resor och övrig support som tävlandet ofta innebär. Visserligen erbjuder tävlingar och elitidrott uppskattade upplevelser, men huruvida de utgör besparingar för skattebetalare i form av bättre folkhälsa är diskutabelt. Majoriteten i dessa sammanhang är ju passiva åskådare.

Även idrottande barn blir vuxna en gång. De förtjänar ett samhälle som tar hänsyn till hela människan, inklusive behovet av högklassig kultur i anständiga lokaler.

Idrottskarriären på elitnivån är relativt kort. Skador, ibland bestående, är inte ovanliga. En enda livslång invaliditet innebär miljonkostnader för samhället. Livet efter elitkarriären, fallet från en dyrkad idol till en glömd sådan, är tungt för många. Alla klarar inte av att anpassa sig till det ”vanliga” livet.

Många friska yrkesår inom kulturen

Inom kulturen presterar många på toppnivån i flera årtionden. Yrkesskador är sällsynta. Personer med en mångsidig kulturell referensram verkar vara bättre utrustade för oväntade överraskningar i livet än de som byggt sin identitet enbart kring den fysiska prestationen.

Trots vissa fördelar har idrott sina begränsningar som den enda samhällsfrälsaren. Redan de gamla grekerna visste det. Deras mest betydande arv är inte de olympiska spelen, utan kulturen, inte minst teaterkonst. Att från barnsben reducera det svenska folket i första hand till muskler och senor – det, om något, är förakt för medborgarna. Även idrottande barn blir vuxna en gång. De förtjänar ett samhälle som tar hänsyn till hela människan, inklusive behovet av högklassig kultur i anständiga lokaler. 

 

Av Sinikka Mäkivierikko

Konstvän, med all respekt för ärlig idrott