Mona Sahlin har med buller och bång försvunnit ut i kulissen som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism efter Expressens grävande journalistik. Uppdraget som samordnare löper emellertid ut den 15 juni i år och det är osäkert om det blir en fortsättning. Just nu bereds frågan i regeringskansliet om hur det förebyggande arbetet ska organiseras framöver.
I kölvattnet efter de blodiga terrordåden i Paris och Bryssel är det uppenbart att behovet av en nationell samordnare är större än någonsin. Ynka sju procent av Sveriges kommuner har bemödat sig med att ta fram en handlingsplan mot våldsbejakande extremism visar en kartläggning från mars i år.
Vi behöver en samlande kraft som driver på kunskapsutvecklingen på lokal nivå om terrorism ska stävjas. Regeringen bör därför skyndsamt förlänga samordnarens mandat, men det är av största vikt vem som tar över rodret. Utse inte en avdankad politiker, utan välj en respekterad expert med gedigna sakkunskaper.
LÄS MER: Miljöpartiet gjorde alla fel med Kaplan
Den internationellt erkände och flitigt konsulterade forskaren Magnus Ranstop är ett utmärkt val. Han är forskningschef vid Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier (CATS) vid Försvarshögskolan i Stockholm.
Det var också Magnus Ranstorp som i ett regeringsuppdrag föreslog att en nationell samordnare borde tillsättas.
EU-kommissionen har utsett honom att ingå i ledningen för det europeiska expertnätverket mot radikalisering, Radicalisation Awareness Network (RAN) och han ingår i en grupp i Köpenhamn som tagit fram en handlingsplan mot extremism. Magnus Ranstorps cv är med andra ord kort sagt imponerande. Just nu befinner han sig i Indonesien för att hålla tal, inbjuden av världens största muslimska organisation Nadlathul Ulama.
Förebyggande insatser mot våldsbejakande extremism måste stå högt på den säkerhetspolitiska agendan.
LÄS MER: Miljöpartiet är inte regeringsdugligt
Därför är det olämpligt att frågan i regeringen tilldelats Miljöpartiet och ingår i demokratiminister Alice Bah Kuhnkes portfölj. De senaste veckorna har bevisat att Miljöpartiet inte klarar av att hålla rent mot religiös fundamentalism men det är samtidigt ingen nyhet.
Utbildningsminister Gustav Fridolins handfallenhet inför islamismens intrång i Miljöpartiet är spelad. Statsrådet har tidigare haft samröre med Charta 2008, en organisation som är starkt kritisk mot Säkerhetspolisens arbete mot våldsbejakande islamism och verkar för en mjukare terroristlagstiftning. Mehmet Kaplan satt i styrelsen i många år liksom miljöpartistiska kommunalpolitikern Anna Sundberg, som var gift med en al-Qaida-terrorist.
Dåvarande demokratiminister Birgitta Ohlsson (L), i vars stab jag arbetade, deltog 2011 i en panel med Yasri Khan som stått på Miljöpartiets riksdagslista.
Ministern gjorde ett nyanserat inlägg om att islam om att alla religioner behöver sin Martin Luther som ifrågasätter och moderniserar. Efteråt skickade Yasri Khan ett indignerat mejl till en tjänsteman på justitiedepartementet och framförde att ministerns uttalande om islam var ”väldigt magstarkt” och ”nedlåtande”.
Statsministern måste inse allvaret i situationen och omgående flytta ansvaret för frågan från Miljöpartiet och kulturdepartementet till ett socialdemokratiskt statsråd och justitiedepartementet.
Jenny Sonesson
Tidigare politiskt sakkunnig regeringskansliet (L)
