Utrikespolitik för ett anständigt samhälle

Anna Lindh.
Foto: Olle Sporrong

Anna Lindhs tydlighet lade grunden till att Sverige i dag är ett av de länder som anses ha störst påverkan på EU:s utrikespolitik, skriver Carl Bildt.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I dag är det tio år sedan Anna Lindh, då Sveriges utrikesminister, så brutalt rycktes ifrån oss. Vi befann oss i slutskedet av folkomröstningskampanjen om huruvida Sverige skulle vara med i den gemensamma europeiska valutan. Vi kämpade på samma sida. Under veckorna dessförinnan hade vi ägnat åtskilliga samtal åt hur ett starkare, friare och fredligare Europa skulle kunna byggas med hjälp också av ett engagerat Sverige.

Dagen efter bortgången skrev jag här i Expressen om hur jag då såg på hennes alldeles för tidigt avbrutna gärning. Som de flesta andra kände jag djup sorg och oro över att vårt fredliga hörn av världen hade fått sitt eget 11 september - där en liten privat paus blev ödet för en mamma som också var minister. Men också i denna mörka stund sken de ljusa minnena. Jag tänkte på hur Anna Lindh hade vunnit respekt och satt färg på svensk politik - med hjälp av sin säkerhet, sitt engagemang och sitt leende.

Anna Lindh var uppskattad både som person och politiker över hela världen, men det hade inte varit självklart. Sverige släpade på en ballast av en äldre tids utanförskap, upplevd brist på europeiskt engagemang och egenartad neutralitet i en värld som krävde ställningstaganden grundade på klara värderingar. Hon försökte finna en balans mellan denna ballast, sitt eget växande engagemang, och de krav som ställdes av ett föränderligt Europa.

Jag avslutade min artikel den där septemberdagen 2003 med att spå att tomrummet efter Anna Lindh skulle bli stort under lång tid. En glöd hade burit fram henne till ställningen som vårt lands kanske mest respekterade politiker. Min förhoppning var att denna glöd skulle värma vårt land under tiden framöver.

När jag tio år senare läser om artikeln har mycket hänt. EU har fått nya medlemmar och Sverige tillhör snart unionens "veteraner". Vi har stått relativt starka samtidigt som stora delar av Europa och världen har gått igenom kriser i ekonomi och samhällen. För svensk räkning finns inte längre någon tvekan: Vi vill vara en aktiv del av ett starkt, enat och öppet Europa.

Även för mig personligen har dessa tio år inneburit förändringar. Sedan sju år har jag nu haft förmånen att bära det ämbete som hon hade vid sin bortgång. I denna roll möter jag ibland hennes tidigare utrikesministerkolleger och andra vänner till henne som minns denna öppna och rakryggade svenska som satte färg på sitt land.

Anna Lindhs tydlighet och insatser lade grunden till att Sverige i dag är ett av de EU-länder som anses ha störst påverkan på unionens utrikespolitiska ställningstaganden.

Samtidigt är många av de utmaningar som Anna Lindh brottades med de samma som i dag kräver en utrikesministers fokus: Hur EU, som är garanten för fred och välstånd på vår kontinent, ska kunna utvecklas och växa för att komma ännu fler till godo. Hur vi ska kunna motverka de krafter som med ord eller våld hotar öppenhet och tolerans. Hur vi ska få bort de massförstörelsevapen som kan missbrukas av terrorister och tyranner. Hur vi ska kunna bidra till stabilitet i Afghanistan, Somalia och Irak. Hur dödläget för fred i Mellanöstern ska kunna brytas.

Vi ser i dag konflikten i Syrien bli allt blodigare. Det talas om hundratusentals döda och om användande av massförstörelsevapen.

Jag är säker på att Anna Lindh, om hon hade fått leva, i dag skulle ha varit en stark röst för att sätta press på FN:s säkerhetsråd att enas för att stoppa våld och dödande. Hon trodde på politikens nödvändighet för att bevara ett anständigt samhälle. Det förenade oss när hon levde. Och det hade förenat oss nu i strävan efter en politisk lösning på den syriska konflikten.

Precis som för tio år sedan är en omvärld i fred, frihet och försoning den vägledande principen i svensk utrikespolitik. Och som ett verktyg för att nå dit är nog samarbete med denna omvärld ett än mer centralt tema i dag. Det är en logisk fortsättning på den väg som Anna Lindh stakade ut.

Carl Bildt

Sveriges utrikesminister (M)