DEBATT. Det har under senare tid brutit ut en debatt om de så kallade cancelkulturen inom högskolevärlden. Det är en form av maktmissbruk som kan vara skadlig men vanligen sker i det fördolda och därför är svår att kartlägga och angripa. Men det finns andra former av maktmissbruk som är än skadligare för både forskningens och utbildningens kvalitet. Ett sådant missbruk är olagliga anställningsbeslut.
Anställningsförfarandena vid högskolan premierar interna sökande i den mån dessa alls behöver söka sina anställningar. 73 procent av tjänsterna har under senare år tillsatts med interna sökande och flera tillsättningar har beslutats redan före sista ansökningsdagen. Göteborgs universitet fattade över 90 olagliga beslut under åren 2000–2015.
Även sakkunnigförfarandet förfuskas. Dess syfte är att säkerställa att den högst meriterade av sökandena av en tjänst ska få denna. Numera brukar det vara bara två sakkunniga för tillsättningen av en professur men det finns en möjlighet att inte ha någon sakkunnig alls.
Sakkunniga nonchaleras
En högskola har till och med tillsatt en professorstjänst med en intern, odisputerad sökande utan ett sakkunningförfarande.
Men det förekommer också att de sakkunniga nonchaleras, exempelvis rörande en professur i fysik vid forskningsanläggningarna ESS och MAX IV. Tjänsten, som krävde ”vetenskaplig excellens”, tillföll en kvinnlig sökande som inte av någon av de tre sakkunniga förts upp i tätgruppen av sökandena. Academic Rights Watch menar att det rör sig om diskriminering av de fem manliga sökandena som ingick i tätgruppen. Universitet försvarade sig med att de som de sakkunniga valt ut inte uppfyllde kraven på tjänsten.
Så kallad peer review-granskning av artiklar som lämnats in till en tidskrift för publicering ska vara garanten för deras kvalitet. Men det förekommer att granskaren tidigare kritiserats av artikelns författare. Det finns också ”citeringskarteller” som innebär att forskare hänvisar till varandra för att deras publikationer ska få ett stort antal citeringar som underlättar för dem att få forskningsmedel.
De här exemplen på maktmissbruk visar att meritokratin sätts åt sidan på ett skadligt sätt.
Även bedömningen av doktorsavhandlingar är föremål för vänskapskorruption. Betygsnämnden behöver inte ha mer än en ledamot men vanligen har den tre ledamöter. Två av dem får emellertid hämtas från doktorandens institution varför kolleger till doktoranden kan bilda nämndens majoritet.
Pykologiprofessor Malin Broberg säger i en artikel i Universitetsläraren från 2016:
”Det är en delikat uppgift att påtala för kolleger att deras adepts avhandling inte håller måttet. Det är ju också kolleger man är beroende av för tjänster och gentjänster, nästa gång är det jag som ringer och vill att någon ska ingå i en betygsnämnd.”
Universitetslektor Moa Ekbom påpekar i samma artikel att det finns en underförstådd överenskommelse om godkännande och att inget hindrar att en betygsnämndsledamot och doktoranden är vänner, ”det är inget man hymlar med”.
Skadar förtroendet
Ansökningar om forskningsmedel granskas normalt av sakkunniga med hög ämneskompetens, vilket ska borga för en saklig bedömning. Journalisten Hanne Kjöller, som undersökt expertgruppers granskning av ansökningar om forskningsmedel, (Kris i forskningsfrågan s. 76) fann att personer som granskaren kritiserar kan vara samma personer som senare bedömer granskarens ansökan. Vänskaps- och ovänskapskorruption kan alltså påverka fördelningen av forskningsmedel.
Många högskoleanställda har sidouppdrag som kan skada förtroendet för den ordinarie verksamheten eller är så omfattande att de är till hinder för denna, men högskoleledningarna är inte sällan undfallande.
De här exemplen på maktmissbruk visar att meritokratin sätts åt sidan på ett skadligt sätt. Det är maktmissbruk som väcker liten uppmärksamhet därför att det blivit en normalitet och i hög grad utövas i det fördolda.
Överser med missbruket
I botten för maktmissbruket ligger den långtgående självständighet som anförtrotts lärosätena, en självständighet som förutsätter att ledningen för lärosätena och forskningsråden slår vakt om verksamhetens integritet. Men de överser ofta med missbruket eller är aningslösa.
Den nya utbildningsministern Mats Persson (L) har aviserat en utredning om cancelkulturen. Men det är mer angeläget att uppmärksamma andra former av maktmissbruk. Det handlar om förtroendet för vetenskapen och dess roll att motverka fakta- och kunskapsresistensen i samhället.
Av Claes Sandgren
seniorprofessor, f.d. dekanus för Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, aktuell med boken ”Korruption, intressekonflikter, maktmissbruk och maktfullkomlighet”
Premium
Premium
Premium