DEBATT| KONTANTER. Sverige är i ett helt annat säkerhetsläge i dag än bara för ett par år sedan.
Vem äger egentligen våra pengar? Digitaliseringen och den försämrade hotbilden ställer frågan på sin spets. Det är därför välkommet att höga herrar som Riksbankschefen Stefan Ingves lyfter upp den till diskussion. Nu måste beslutande politiker också sätta sig in i frågan och sluta spela hasard med svensk trygghet.
De flesta tycker nog att möjligheten att kunna genomföra betalningar är en kärnfråga som bör garanteras av det allmänna. Så är det i princip alla länder, men inte i Sverige. Här hade Riksbanken tidigare det ansvaret, men i någon form av avregleringsiver 2005 lades ansvaret i stället i händerna på privata banker och kortföretag.
Digitaliseringen och nya former av kryptovalutor gör att Riksbanken ytterligare tappar greppet om vår svenska krona. Vad innebär nu det egentligen? Ingves var inne på frågan och jag vill komplettera den ur ett säkerhetsperspektiv:
1. Vi ger bort makten och kontrollen över vår betalningsinfrastruktur. Smakprov på vad det kan innebära har vi redan fått. Visa och Mastercard har flera gånger bevisligen blockerat företag som de anser oetiska från att kunna använda deras betaltjänster. Oavsett vad man tycker i moralfrågor vill nog de flesta att det inte ska vara upp till stora, anonyma, globala företag att besluta om. Vad händer om det börjar ställas andra typer av krav? Vems agenda tvingas vi följa nästa gång?
2. Samhällsfokuset blir sekundärt. Marknadsekonomi i all ära, men så här i backspegeln har vi fått bekräftelse på att det som står i grundkursen i nationalekonomi stämmer: att naturliga monopol fungerar dåligt att lägga ut på privata aktörer. Bankerna bevisar tesen genom att avveckla viktig infrastruktur i glesbygd och för svaga grupper eftersom den för bankerna bara är olönsam business.
3. Säkerhetsfrågorna sätts på spel. Banker och kortföretag driver igenom avvecklingen av kontanter utan att intressera sig för om samhället har en backup-plan i krislägen. Den enda fungerande sådan vi har i dag är just kontanter, ett robust betalmedel som fungerar i alla lägen och som samhället har förtroende för. Utan dem står vi helt utan plan om, eller snarare när, betalsystemen av någon anledning bryter samman.
Yttre hotbilden
Sverige är i ett helt annat säkerhetsläge i dag än bara för ett par år sedan. Den globala cyberkriminaliteten växer. Många av våra vitala IT-system i landet har visat sig inte hålla måttet. Den yttre hotbilden har förvärrats och ett modernt krig kan mycket väl handla om att slå ut ett lands betalsystem. Ändå har frågan om kontanters betydelse i krissituationer belysts mycket dåligt.
Den pågående riksbanksutredningen om kontanters ställning i samhället som Per Bolund ska presentera, tar mig veterligt inte alls upp säkerhetsriskerna med ett kontantlöst samhälle. För att väcka frågan tar därför Kontantupproret tillsammans med tunga politiker initiativ till en öppen hearing i riksdagen den 14 mars.
Krisberedskap
MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap, har nyligen gått ut med direktiv för krisberedskap som innebär att vi ska klara oss själva i upp till en vecka om viktiga samhällsfunktioner skulle slås ut. Där räknas kontanter som en nödvändighet. Hur planen ska kunna realiseras får vi dock inte veta då MSB har avböjt att medverka vid vår hearing. Låt oss hoppas att det inte beror på att man inte vill visa att det helt enkelt inte finns någon plan b.
Jag menar att MSB måste utföra en riskanalys. Slutsatserna skulle bli viktig input till riksbanksutredningens vidare arbete. Här har vår nye generaldirektör, Dan Eliasson, chansen att visa framfötterna genom att ta initiativ till en sådan analys.
Varför skulle främmande makt invadera Gotland när det räcker med några knapptryckningar för att stänga av betalningssystemet och därmed tvinga oss till underkastelse?
Av Björn Eriksson
Fd rikspolischef och landshövding
Ordförande i Säkerhetsbranschen och initiativtagare till Kontantupproret
