Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Utan kärnkraft blir det ingen elbilsrevolution

Sverige är ett föredöme när det gäller klimatvänlig elproduktion. Till stor del tack vare kärnkraften, skriver Bengt Pershagen och Jacob Weitman. Foto: Lars Lindqvist/TT
Med målet att elbilarna ska ta över uppstår frågan varifrån laddningselen i de "två hålen i väggen" skall hämtas på ett miljövänligt och ekonomiskt försvarbart sätt, skriver debattörerna.
Debattören Bengt Pershagen utkom i augusti med boken "Blågul atom: Sveriges väg till fossilfri elproduktion".
Jacob Weitman är fysiker och före detta företagsledare inom energi- och miljöområdet. Foto: PRIVAT
Bengt Pershagen är fysiker och kärnkraftspionjär.

Om 2,5 miljoner elbilar samtidigt står på laddning över natten, skulle kraften från fem stora kärnkraftverk krävas. 

Visionen om "100 procent förnybar energi" är rent önsketänkande, skriver fysikerna Bengt Pershagen och Jacob Weitman.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | KÄRNKRAFT. Det är ett internationellt erkänt faktum att Sveriges elförsörjning med vattenkraft och kärnkraft som dominerande källor, och med kraft från vind och biomassa som komplement, har gett oss stor säkerhet och stort oberoende i vår elförsörjning, med försumbara bidrag till atmosfärens koldioxidhalt. 

Tack vare ett elproduktionssystem som är gynnsamt ur miljösynpunkt och bra för vår ekonomi framstår Sverige som ett föredöme när det gäller klimatvänlig elproduktion. 

Det märkliga är nu att det finns politiker och debattörer som tycks vilja göra allt för att komma bort från detta idealtillstånd.

Energikommissionens betänkande i januari 2017 blev motsägelsefullt. Kärnkraftens anhängare kan trösta sig med att kärnkraften ingalunda förbjöds, något som framför allt Miljöpartiet önskat. Tillstånd kan ges för att ersätta nuvarande reaktorer i takt med att de når sin ekonomiska livslängd. Miljöpartiets vänner kan å andra sidan stoltsera med att målet skall vara 100 procent förnybar energi år 2040, där förnybar exkluderar kärnkraft. Sammantaget innebär det att kärnkraften ska avvecklas men ändå få finnas kvar. En schizofren energipolitik.

 

LÄS MER: Rysskyla – och snart har MP stängt av elen

 

Räkneexemplet belyser önsketänkandet

Följande räkneexempel belyser önsketänkandet i den svenska energipolitiken. Sverige har i dag cirka 5 miljoner personbilar som svarar för närmare 80 procent av alla persontransporter. Med målet att fossildrivna bilar skall fasas ut och ersättas av eldrivna bilar uppstår frågan varifrån laddningselen i de "två hålen i väggen" skall hämtas på ett miljövänligt och ekonomiskt försvarbart sätt. 

Vattenkraft och kärnkraft har gett Sverige stor säkerhet och stort oberoende i elförsörjningen, med försumbara bidrag till atmosfärens koldioxidhalt.

Antag att det en kall vinternatt står 2,5 miljoner elbilar på laddning, och att vardera drar ca 2 kW (10 A vid 230 V). Den erforderliga effekten är då 5 miljoner kilowatt eller 5 000 MW, vilket momentant motsvarar drygt 5 stora kärnkraftverk. Årsförbrukningen av el för laddning av 2,5 miljoner bilar skulle uppgå till cirka 7,5 TWh eller för alla våra bilar 15 TWh. Som jämförelse kan nämnas att de tre Forsmarkreaktorerna år 2015 producerade 8,21 TWh el. 

En vid KTH genomförd studie, som inte avser ett torrår utan ett normalår och inte tar hänsyn till målet om fossilfri bilkörning, indikerar att det vid ersättning av svensk kärnkraft med vind, sol och effektivare utnyttjning av vattenkraften, uppstår en kapacitetsbrist på upp till 5 GW under upp till 765 timmar om året. 

Kostnaden för att ersätta kärnkraften uppskattas av Sweco till 1 600 miljarder kronor. 

Detta kan jämföras med att ersätta nuvarande kärnkraft med ny kärnkraft som enligt tillgängliga uppgifter skulle kosta 350–450 miljarder kronor. Vad vindkraftsromantikerna tonar ned är vindkraftverkens dåliga utnyttjningsgrad, cirka 30 procent mot kärnkraftens 75–90 procent. Det innebär att det krävs en förfärlig massa vindkraftverk för att ersätta ett kärnkraftverk. 

Global målkonflikt för kärnkraftens motståndare

Kärnkraftens motståndare är ofta engagerade i biståndspolitik. Ett av de största problemen i många u-länder är bristen på sötvatten. Det enda för närvarande kända realistiska sättet att storskaligt framställa sötvatten är genom avsaltning, vilket är energikrävande. Mycket riktigt byggs och planeras kärnreaktorbaserade avsaltningsanläggningar på flera håll i världen. Se där, en global målkonflikt för kärnkraftens motståndare!

Men vi bör inte bara bistå u-länder, utan använda den infrastruktur som vi besitter för att även hjälpa koldioxidtunga grannländer, till fördel för Sverige och världen. Det vore en realistisk energipolitik som skulle förtjäna och vinna respekt.

 

Av Bengt Pershagen 

Fysiker och kärnkraftspionjär. Under sin aktiva tid ledare inom svensk reaktorfysik. Författare till boken "Blågul atom: Sveriges väg till fossilfri elproduktion".

Jacob Weitman

Fysiker och före detta företagsledare inom energi- och miljöområdet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!