Det är ovärdigt ett påstått demokratiskt parti som Sverigedemokraterna att på grundlösa anklagelser och utan bevis utesluta SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand och SD Stockholms ordförande William Hahne. De har valts demokratiskt av medlemmarna och det är bara medlemmarna som ska kunna avsätta dem. I morgon väntas dock partistyrelsen fatta beslut om att stödja Mattias Karlssons Moskvarättegång mot dessa omtyckta, kompetenta och demokratiskt valda företrädare och helt enkelt utesluta dem.
Det är inte rimligt att ett beslut om att utesluta partiföreträdare av den här kalibern ska fattas av partistyrelsen. Partistyrelsen är nämligen en liten grupp människor där så gott som alla befinner sig i total beroendeställning direkt till Mattias Karlsson: Hela 14 av 15 partistyrelseledamöter är riksdagsledamöter. Den enda som inte är riksdagsledamot är i beroendeställning genom en ledamotsplats i medlemsutskottet. Medlemsutskottets samtliga ledamöter är därmed precis som partistyrelsen i total beroendeställning till partiledningen.
I själva verket styr partiledningen hela partiet och dess organ med järnhand, även om man gärna ger dessa kommittéer och utskott olika namn för att ge sken av en bred och demokratisk uppbyggnad.
Nu har partiledningen piskat upp en hätsk stämning i partiet där den tysta majoriteten inte vågar säga vad de tycker, av rädsla för att förlora politiska förtroendeuppdrag, anställningar eller på andra sätt bli persona non grata i partiet. Partistyrelsen har därmed förvandlats till en ratificeringsinstans utan någon egen röst. Om Mattias Karlsson plötsligt skulle tvärvända och vilja lägga ned samtliga ärenden skulle hela partistyrelsen vända på samma sekund.
Det kostar helt enkelt för mycket för partistyrelsens ledamöter att rösta efter egen övertygelse - att kastas ut från riksdagen nästa mandatperiod innebär att man går miste om flera miljoner kronor, framtida riksdagspension och lägenhet i Stockholms innerstad.
Därtill kommer utfrysning under flera års tid. Det är ett pris som få är redo att betala.
Därför måste frågorna avgöras av en legitim instans som inte är köpt. Uteslutningar av nyckelpersoner är hela partiets angelägenhet, inte bara Mattias Karlssons och hans närmaste kumpaners. Därför har jag i egenskap av ord- förande för SD Skaraborg valt att ta frågan till partiets högst beslutande organ - Landsdagarna, genom en motion där jag föreslår Landsdagarna att ogiltigförklara uteslutningarna av Gustav Kasselstrand och William Hahne.
Jag är övertygad om att en majoritet av partiet står bakom detta och att det kommer att visa sig med all önskvärd tydlighet i november när landsdagars-ombuden får rösta om saken. Jag har som distriktsordförande god kontakt med partikamrater över hela landet och vet vilket stöd som finns för Gustav och William, inte minst bland många av SD:s gräsrötter.
Alla ser att kejsaren är naken men ingen vågar säga det. Alla väntar på att någon ska träda fram och skriva den här artikeln, så nu har jag gjort det.
Jag vet också att partikamrater över hela landet kommer att höra av sig till mig internt, men fortsatt sitta tysta offentligt. Det är som om Sveriges intoleranta debattklimat har fått fäste i vårt eget parti, där debatten av rädsla endast förs vid köksborden, medan den lyser med sin frånvaro i offentligheten.
Jag är medveten om att jag som distriktsordförande bränner mina egna karriärchanser genom att skriva den här artikeln, men det spelar ingen roll - måttet är rågat. I november är det vi – medlemmarna – som sätter ned foten mot partiledningens maktmissbruk och i stället visar betydelsen av interndemokrati. För några år sedan kampanjade partiet under parollen "Ge oss Sverige tillbaka!".
I dag säger jag: Ge oss SD tillbaka!
Oskar Lindblom
Distriktsordförande, Sverigedemokraterna Skaraborg
