Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Uppgivenhet bakom uteblivna protester

Demonstration 2008. Demonstration på Mynttorget mot FRA i samband med riksmötets öppnande. Foto: Cornelia Nordström

Den senaste tidens avslöjanden om NSA och FRA har fått folk att rycka uppgivet på axlarna. Det tolkar politiker som stöd för övervakningen. Det skriver Anna Troberg, partiledare för Piratpartiet.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

2008 demonstrerade 2 000 personer utanför riksdagen för sin personliga integritet och mot FRA-lagen. Fem år senare rycker de på axeln över avslöjandet om att den amerikanska underrättelsetjänsten NSA plockar ut privat information om oss alla från bland annat Facebook och Google.

Det är lätt att dra snabba slutsatser av detta. Politiker tenderar att tro att människor äntligen fattat att övervakning ger trygghet. Media tenderar att tro att människor helt enkelt har slutat att bry sig. Båda svaren är fel.

Människor är inte dumma och ointresserade av sina liv. De vet att övervakning inte per automatik inte leder till trygghet. De vet att rätten till ett privatliv är nyckeln till ett bra liv. Nej, svaret till människors tystnad står inte att finna i nedlåtande antaganden om deras mentala förmåga att förstå sin omvärld.

Människor har slutat att protestera för att de har förlorat allt hopp om att politikerna ska lyssna. Varför ska man stå utanför riksdagen och frysa om människorna där inne med all önskvärd tydlighet visat att man inte bryr sig om vad folk i allmänhet tycker?

FRA-lagen tvingades igenom med buller och bång. För att blidka den historiskt breda opinionen mot massövervakningen tejpade regeringen över de värsta sprickorna i lagen och mobbade över motståndarna i riksdagen till sin sida. Man stängde FRA-butiken och satte FRA under vad som då kallades strikt kontroll.

Sedan dess har regeringen med Socialdemokraternas goda minne öppnat FRA-butiken för både Kriminalpolisen och Säpo. Kontrollerna av FRA:s verksamhet sker som planerat, men ingen tycks bry sig om deras dystra resultat.

 

FRA har prickats nio gånger av Statens inspektion för underrättelseverksamhet (SIUN). Man har skickat information till Säpo utan att kunna ge en förklaring till varför. Man har samlat in mer information än vad uppdraget kräver och sedan underlåtit att gallra bort överskottsinformation. Man har struntat i att förstöra uppgifter som enligt lagen ska förstöras. Istället har man nogsamt sett till att man vid behov kan återskapa dem. Man har vid flera tillfällen också valt att inte agera på SIUN:s påpekanden.

FRA har en egen version av Personuppgiftslagen (PUL) som tillåter dem att samla in uppgifter om individers politiska tillhörighet, religiösa övertygelse, etniska ursprung och sexuella läggning. Trots att man har en speciell och extra generös PUL, så har man ändå lyckats med konststycket att bryta mot den två gånger bara i år.

Nyligen avslöjades det också att FRA medvetet brutit mot lagen genom att kringgå den regel som säger att rådata inte får sparas i mer än tolv månader. FRA har helt sonika flyttat informationen till en annan databas där uppgifterna får sparas längre.

Det är dock inte bara FRA som hotar vår personliga integritet. 2012 röstade riksdagen igenom implementeringen av EU:s datalagringsdirektiv och en uppluckringen av Lagen om elektronisk kommunikation (LEK).

 

I maj 2013 påstod Carl Bildt på Stockholm Internet Forum att statlig övervakning är ofarlig eftersom den är så "diskret". Tydligen är den så ofarlig att vi inte ens ska tala om den. Bildt lade nyligen in ett svenskt veto som stoppade EU:s möjligheter att ta upp frågor om avlyssning i samtalen med USA om NSA-skandalen.

Under Almedalsveckan var riksdagspartiernas politiker aktivt ointresserade av integritetsfrågor. Arenan lämnades i stort sett fri till propagandaseminarium där FRA, Must och Säpo broderligt stod och dunkade varandra i ryggen över sin egen förträfflighet. Piratpartiets frågor möttes som alltid med hånfulla leenden, trots att alla de farhågor vi lyfte redan 2008 nu tyvärr har besannats med råge.

Inför supervalåret 2014 är det min och Piratpartiets uppgift att ge hoppet åter till de människor som nu känner att det inte är någon idé att protestera när deras privatliv invaderas av övervakningskåta politiker och storföretag.

De andra partiledarnas uppgift är att montera ner övervakningssamhället eller att se sig om efter nya jobb.

 

Anna Troberg

Partiledare Piratpartiet

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!