Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Underskatta inte mjuka värden i skolan

Det är engagemanget i skolpersonalens vardagliga arbete som gjort att svenska skolan inte fallit längre ner än det som skett, skriver Peyman Vahedi och Oscar Semb.
Peyman Vahedi, rektor, och Oscar Semb, lärare.

Mjuka värden passar inte in i "kunskapsskolan" som genom Jan Björklund fått fäste.

Men elevernas behov har förändrats och eskalerat med IT-eran.
Det är dags att vi vågar inkludera de mjuka värden som eleverna faktiskt behöver, skriver Peyman Vahedi och Oscar Semb.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

FAKTA

Peyman Vahedi

Rektor och lärare i Kramfors

FAKTA

Oscar Semb

Lärare och skolledare i Trollhättan

Förra veckan föreslog professor Carl-Gerhard Gottfries att skolan bör ha känslokunskap på schemat, vilket gjort att debatten kring skolans uppdrag återigen blossat upp.

I stora delar går det att förstå kritikernas invändningar mot svårdefinierade utbildningar som intressenter vill få in på schemat. Poängen om att man behöver ha ett kritiskt förhållningssätt till alla intressen som vill ta plats i skolans verksamhet är vi beredda att ge dem som kritiserat förslaget.

Samtidigt finns andra behov i skolan i dag, som orsakats av samhällsförändringen under de senaste femtio åren och eskalerat i och med IT-eran.

För oss som arbetar i skolan är det uppenbart att eleverna har ett stort behov av mjuka värden.

I samverkan med lokala näringslivet får vi bekräftelse på att goda kunskaper är viktiga, men att arbetsgivarna i dag är mer intresserade av kompetens. Kompetens kan definieras (av exempelvis Swedish Standards Institute) som ”förmåga och vilja” att genomföra en uppgift.

Vår erfarenhet är att mjuka värden såsom trygghet, förmåga att föra vettiga samtal, ögonkontakt, förståelse för olika människor och ett flertal andra abstrakta förmågor inte passar in i den beskrivna ”kunskapsskolan” som enligt Jan Björklund nu fått fäste.

Istället kräver de mjuka förmågorna relationsbyggande, återkommande och förtroendefulla samtal. Det är enligt vår mening mycket olyckligt att nedvärdera mjuka värden i skolan, och mycket slarvigt att involvera ”flum”-begreppet i anslutning till denna diskussion.

 

Det är viktigt att vi inte återigen faller i fällan att vi mäter det som är enklast att mäta.

Skolan är i behov av nya sätt att mäta, utvärdera och utveckla verksamheten. I detta nytänk måste vi våga inkludera mjuka värden som eleverna faktiskt behöver, både privat och för framtida arbetsliv.

Vi kan inte vara helt omedvetna om vår omvärld. Oberoende av intentioner, har mänsklig kontakt visat sig vara ett effektivt sätt att rekrytera unga till olika uppdrag. Oavsett om det är sommarjobb eller rekrytering till terroristgrupper, så är organisationernas representanter medvetna om att de måste ut på fältet och träffa målgruppen, väcka intresse och bygga relationer.

Konkurrensen om ungdomars intresse är stenhård. Vill man nå fram med ett visst budskap eller erbjuda något som kräver en aktiv insats, måste mänsklig kontakt finnas och känslorna väckas.

De perspektiv som förringar mjuka värden beaktar inte komplexiteten i det breda uppdrag skolan har. Vi oroar oss över vad som händer med vår skola, och i förlängningen vårt samhälle, om dessa åsikter tillskrivs så stor vikt att detta viktiga arbete rationaliseras bort.

 

En skicklig skolsköterska eller en lämplig lärare kan genom ett samtal starta förändringsprocess i en ung människas liv, som ingen i världen kanske får reda på.

Samtalet går inte att mäta, men kan förändra. Det är engagemanget i skolpersonalens vardagliga arbete som gjort att svenska skolan inte fallit längre ner än det som skett.

Alla förslag om att det är ett förslappat samhälle med en förstörd generation unga som bär skulden för skolresultaten är destruktiva och leder oss inte framåt. Skolan och dess kunskapsuppdrag existerar inte i ett vakuum.

Skolans uppdrag, styrning och förutsättningar blir allt mer komplexa pusselbitar som behöver läggas rätt för att fungera.

För fortsatt konstruktiva samtal om skolans uppdrag hoppas vi i att vi slutar separera kunskap i en ände och barns lycka i en annan. Det är en uppdelning som inte kan sluta väl för någon.

 

Peyman Vahedi

Rektor, lärare, systemerare i Kramfors

 

Oscar Semb

Lärare, skolledare, IT-strateg i Trollhättan

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!