I dag är det 20 år sedan folkomröstningen om ett svenskt medlemskap i EU. Folkomröstningsresultatet var jämnt, men i dag är Sveriges medlemskap en självklarhet.
De flesta inser att EU har gjort Sverige gott, stärkt vår ekonomi och gett större frihet för såväl medborgare och företag. Men trots att EU-kritikerna från 1994 fick fel i princip allt ljuder återigen deras argument, likt ett eko från det förgångna.
Nu är dock måltavlan en annan; frihandelsavtalet mellan EU och USA, TTIP.
Det är slående hur dagens frihandelsmotståndare spelar på samma gamla myter, fördomar och rädslor som EU-motståndarna gjorde för 20 år sedan. Ofta är det rent av samma personer som då motarbetade ett svenskt medlemskap i EU som i dag motarbetar frihandel med USA.
I dag, 20 år efter folkomröstningen, är därför ett bra tillfälle att jämföra skrämselpropagandan och sticka hål på mytbildningen kring frihandelsavtalet med USA.
Kritikerna mot TTIP lägger nu mycket energi på tvistlösningsmekanismen för investeringsskydd - ISDS. De skiljedomstolar som ska lösa tvister beskrivs som odemokratiska och som ett direkt hot mot tuffa miljö- och folkhälsolagar.
De påstås ge amerikanska storföretag rätt att köra över demokratiskt fattade beslut om allt från kemikalier till kärnkraft. Marita Ulvskog, S, hävdade nyligen att tvistlösningsmekanismen "skulle göra det möjligt att överflygla demokratiska beslut vid internationella domstolar".
Argumentationen att makten flyttas från folkvalda till jurister vid domstolar utan legitimitet är identisk med den som anfördes för att misstänkliggöra EU-domstolen 1994. Då hette det att EU-domstolen regelmässigt hindrade länder från att införa tuffare miljökrav.
Sverige skulle tvingas ta emot europeiskt kärnavfall och allt från förbudet mot asbest till meddelarskyddet och allemansrätten skulle rivas upp. Så blev det inte med facit i hand. Mycket talar för att Ulvskog har fel även denna gång.
Den påstådda risken att vi kommer tvingas sänka våra miljöambitioner är central i argumentationen mot ett frihandelsavtal, precis som den var inför omröstningen om EU-medlemskap 1994. Din lokala ICA-butik kommer att fyllas med hormonbehandlat kött och klordoppad kyckling. Precis samma argument kunde vi höra 1994. Då hette det från nej-sidan att "med ett borttaget gränsskydd kommer hormonkött och andra sämre produkter att välla in" och "tyskt kött innehåller så mycket hormoner att treåringar utvecklar skäggväxt".
Inte heller detta blev verklighet.
Det går en röd tråd från folkomröstningen om EU, via det tidiga 2000-talets antiglobaliseringsrörelse till dagens förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och USA.
Men de hade fel då och de har fel nu. De mardrömsscenarier som målades upp inför folkomröstningen 1994 har inte blivit verklighet.
Det blev snarare tvärtom - EU har i dag världens hårdaste miljökrav, klimatmål och livsmedelsstandarder.
Att amerikanska storföretag skulle få bestämma över EU:s miljöpolitik och livsmedelsstandarder är ett lika orimligt påstående som att påven skulle få inflytande över svensk familjepolitik, något som Margareta Winberg, S, faktiskt påstod 1994.
Christofer Fjellner
M, är Europaparlamentariker
