Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ultranationalism bakom folkmordet

Foto: Amel Emric

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I dag den 11 juli är minnesdagen för folkmordet i Srebrenica. Det var för 18 år sedan, i juli 1995, som den bosnienserbiska armén under ledning av Ratko Mladic intog staden Srebrenica i östra Bosnien-Hercegovina. Kriget hade plågat landet sedan våren 1992, det var ytterst blodigt och civilbefolkningen levde under oerhörda påfrestningar. När de serbiska styrkorna intog Srebrenica skedde det efter flera år av granat- beskjutning, attacker och etnisk rensning i regionen.

Dagarna som följde den 11 juli 1995 dödades uppskattningsvis omkring 8 000 bosniaker (bosniska muslimer), mestadels pojkar och män. De fångades in och fördes till olika platser i området där de avrättades, ofta med händerna fastbundna. Ännu i dag hittas nya kvarlevor från dödade. Totalt är 6 139 offer identifierade och begravda. I år kommer ytterligare 408 kroppar att begravas.

Minnet av Srebrenica är viktigt. Det är inte bara viktigt för Bosnien-Hercegovina utan också för omvärlden, och kommande generationer. Att inte glömma betyder inte bara att minnas, utan också att förhindra att det händer igen.

År 2010 utlyste Europaparlamentet 11 juli till en minnesdag för Srebrenica. I Stockholm hedras offren för Srebrenica på Raoul Wallenbergs torg i dag klockan 17.30. En av talarna är Borka Pavicevic från Serbien, som avsattes från Belgrads Stadsteater för att offentligt kritiserat Milosevicregimen. Hon grundade Centre for Cultural Decontamination som arbetar mot nationalism och intolerans. Hon är en viktig förkämpe för mänskliga rättigheter.

Sorgen för Srebrenica tillhör Bosnien och bosniakerna. Men folkmordet är också en del av vår gemensamma samtidshistoria. Det visar vad som är den yttersta konsekvensen om nationalism kopplar greppet över ett samhälle och tillåts att härja fritt.

Europas historia är kantad av stöveltramp och blodiga tragedier. En gemensam nämnare för våra blodbad har varit olika varianter av nationalism. Det senaste massmordet, Anders Behrings Breiviks mordorgie på unga socialdemokrater i Norge, hade också tydliga nationalistiska förtecken. I Breiviks manifest finns många referenser till just den serbiska ultranationalism och det hat mot muslimer som banade vägen för folkmordet i Srebrenica.

En viktig lärdom av Srebrenica är att ett demokratiskt samhälle alltid måste vara starkare än dess fiender. Nationalism, hat och extremism kommer att finnas i alla länder, men ett öppet samhälle måste med kraft pressa sådana fenomen ut i den politiska marginalen.

Europeiska unionen var oförmögen att agera när Bosnien slets i stycken. EU var splittrad. Det fanns en ovilja att acceptera Bosnien-Hercego-vinas självständighet, och det fanns en ovilja att se att det var nödvändigt med en internationell intervention för att stoppa övergreppen. Folkmordet i Srebrenica skedde mitt framför ögonen på FN, som fanns på plats i staden. Srebrenica är ett exempel på vad som sker om inte omvärlden agerar i tid. Det är ett varnande exempel för vad som kan ske på andra håll, inte minst i Syrien.

Krigsförbrytartribunalen i Haag, ICTY, har fastställt Srebrenica som ett folkmord. Vittnesmålen är omfattande, det råder inte några tvivel om vad som skett, även om inte alla kroppar och mass- gravar har upptäckts. Den högst ansvarige, Ratko Mladic, greps i Serbien 2011 och rättegången mot honom pågår i Haag. Mladic är åtalad för "folkmord, förföljelser, utrotning, mord, utvisning, omänskliga handlingar, terror, olagliga angrepp och tagande av gisslan".

Trots detta finns det människor som trivialiserar eller förnekar det som skedde i Srebrenica. Hatet mot USA satte många inom vänstern i knäet på Slobodan Milosevic när Balkan brann. I takt med att hat mot islam får starkare grepp om de främlingsfientliga ser vi hur dessa grupper allt mer försvarar förnekelsen. Detta är oroväckande. Ju mindre kunskap som finns, desto mer gynnas dem som förnekar folkmord, och desto svårare blir försoningsprocessen och bearbetandet. Därför är det viktigt att kunskaperna om Srebrenica ökar, inte minst bland ungdomar.

Sverige tog emot nästan 80 000 flyktingar från kriget i Bosnien. Men Europa som helhet, även Sverige på ett politiskt plan, svek befolkningen. Att minnas Srebrenica, hedra offren och deras anhöriga, och bemöta dem som förnekar vad som skedde i juli 1995, det är det minsta vi kan begära av Sverige och Europas länder i dag.

Fredrik Malm
riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson Folkpartiet


Larisa Aganovic
statsvetare och styrelseledamot APU Network

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!