UD lyder under islamisterna

Publicerad
Uppdaterad
    UD:s och Säpos nedstängning av Sverigedemokraternas tidning på nätet är ett praktfullt självmål. Och en stor seger för radikala islamister som kräver att man ska följa just deras tolkning av islam.
      Det skriver MAGNUS NORELL, terrorismforskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut.
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
Onsdagen 8/2 (Svd) skrev Leif Stenberg (docent i islamologi) och Torsten Janson (fil dr i samma ämne) en föredömlig och belysande artikel där bildförbudet i koranen reds ut. Bland mycket matnyttigt slås det återigen fast att detta är något som diskuteras, och har diskuterats, länge i den muslimska världen. Stenbergs och Jansons artikel kom lägligt och den utgör ett utmärkt exempel på hur viktigt det är att hålla isär de olika frågor som nu tumlar runt i debatten; yttrandefrihet, integrationsfrågor samt internationell politik.

Men artikeln belyser också

ytterligare ett problem; vår mentala självcensur som reflexmässigt infinner sig när vi ser den ilska som teckningarna framkallat - även om det vid det här laget borde stå klart att en stor del av alla demonstrationer inte har speciellt mycket med religion att göra längre utan handlar om politiska frågor (speciellt tydligt i länder som Syrien och Iran). Dock har en betydelsefull religiös fråga inom islam har återigen "kapats" av radikala islamister. Detta bör inte komma som någon överraskning; Radikal islamism har länge hävdat att inte bara alla muslimer, utan alla andra också, måste följa deras speciella tolkning av islam. Att länder som Saudiarabien och Iran (med helt olika, men rigida, islamistiska tolkningstraditioner), hakar på denna fråga är inte heller ämnat att förvåna. Man har aldrig försökt dölja sina syften därvidlag. Den självklarhet med vilken det hävdas att islamiska regler och religiösa dogmer ska gälla alla - både muslimer och icke-muslimer - bör inte heller förvåna; Carsten Juste sätter fingret på detta problem när han påpekar att det kravet inte kommer ur en önskan om respekt, utan är ett krav på underkastelse (Koranverserna 8:39 och 9:73 brukas ofta av islamister för att argumentera för detta).

Det är därför än mer oroväckande

att denna islamistiska tolkning får gälla som "allmän" och att den därför, med vissa undantag, får passera som gällande för muslimer över hela världen. Oroande är också det faktum att detta islamistiska övertag så lätt har accepterats, och så okritiskt anammats runt om i Europa. Att ens överväga "specialregler" (dessutom definierade av radikala islamister) för islam, borde vara otänkbart i våra demokratiska samhällen. Förutom att vidga klyftan mellan muslimer och icke-muslimer, gör vi livet svårare för alla dem (här i Väst såväl som runtom i den muslimska världen) som, ibland med risk för livet, kämpar för ökad demokrati och reformer inom islam. Jyllands-Postens beslut att rikta uppmärksamheten mot problemet med självcensur (i detta fall att det inte gick att hitta någon som vågade illustrera en barnbok om Mohammad) har, av reaktionerna att döma, redan visat sig vara klokt i så motto att det problemet, med all önskvärd tydlighet, har visat sig vara högst reellt, även här. Det finns flera exempel; ett är beslutet att dra in en lärobok för mellanstadiet. Ett annat är det faktum att ingen redaktion på någon tidning i Sverige haft modet att publicera de 12 teckningarna (som i ett annat sammanhang, gällande vilken annan religiös tradition som helst, knappast skulle utlösa någon större reaktion). Att det dessutom blev de främlingsfientliga Sverigedemokraterna som först försökte publicera bilderna i Sverige gör inte saken bättre. För islamister internationellt spelar detta ingen roll; för dem är vi alla lika goda kålsupare. Men för debatten här i Sverige är det naturligtvis beklämmande att det blev våra egna "islamister" som stod för den "bedriften"!

Vi har således redan "lärt oss"

att det är lika bra att inte publicera vissa saker, eftersom vi tror att det kan bli "bråk". Att vi fattar dessa beslut med utgångspunkten att "vi inte vill ha bråk" eller att "vi måste kyla ner situationen" gör inte saken bättre; tvärtom har vi, genom vårt sätt att reagera på våld och hot om våld, serverat den islamistiska tolkningsmodellen som den enda allenarådande. Detta kom att understrykas av att både UD och Säpo gav sig in i "leken" och på olika sätt fick ett webbhotell att stänga ner Sverigedemokraternas tidning på nätet. Något som sedan ledde till att publiceringen av bilderna stoppades. Men detta leder i sin tur till ett allvarligt självmål, då vår ofta upprepade utsaga att regeringar i Väst inte vare sig kan eller ska lägga sig i publiceringsfriheten, schavotteras av oss själva. Våra ambassader och konsulat bränns ner, våra medborgare hotas till livet och vår egen regering ber om ursäkt för vad ett obskyrt parti (som knappast någon människa röstar på) hittar på i ett patetiskt försök att röstfiska. I den frågan har islamisterna på sätt och vis därför redan vunnit. Yttrandefriheten är i Väst omgärdad med inskränkningar för att skydda individer mot direkta övergrepp eller hot om uppvigling. Men den ribban ligger högt, och det ska den göra. Känslan av att bli kränkt av en bild ligger naturligt nog i betraktarens öga, och känner man sig kränkt har man möjlighet att väcka åtal. Vi har strukturer för det. Men debatten handlar knappast om detta längre. Och är det ändå inte så att halshuggningar, bomber på bröllop och begravningar samt mord på kvinnor i till exempel Algeriet som vågar visa sitt ansikte - allt utfört i islams namn - ändå gör mer för att kränka islam än bilder i en obskyr dansk tidning? Men mot detta protesteras det märkligt nog inte alls lika våldsamt och högljutt.

Sammanfattningsvis är det därför

mycket viktigt att komma ihåg att konflikten här inte går mellan muslimer i allmänhet och "alla andra". Konflikten, som vi måste ta om vi menar allvar med vårt tal om frihet och demokrati, går mellan islamister och "alla andra". Det är därför mycket otrevligt att det i andra sammanhang så pratglada EU inte lyckats samla sig till ett otvetydigt stöd för en av sina minsta medlemsländer när det angrips för att vara en alldeles vanlig europeisk demokrati. Den tystnaden kommer att värderas på olika sätt runtom i den muslimska världen. Dels av de islamister med ambition att strypa yttrandefriheten överallt. Dels av de muslimer som kämpar för reformer och öppnare samhällen. På så vis kan vi vara säkra på att den här frågan inte kommer att försvinna utan fortsätta att kräva ställningstagande och ansvar av oss alla. Vare sig vi vill det eller inte är vi alla danskar nu. MAGNUS NORELL

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag