Tystnadens apostlar gynnar växande SD

I många länder har utrikes födda ofta haft högre sysselsättning än inrikes födda. Men lösningarna är "osvenska". I alla de länderna har man haft en större lönespridning, längre ingångslöner, fler enkla jobb och därmed tyvärr större ojämlikhet, skriver Jasenko Selimovic.

Vänsterns stigmatisering av alla som velat prata integration bidrog till att SD växte. Men en "stängning av kranen" får aldrig mer bli det enda alternativet, skriver Jasenko Selimovic.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Integrationsdebatten har börjat och är mycket välkommen. Debatten kommer bli svår och den kommer tvinga oss att tänka genom hur vi kan få Sverige att bli ett land som lever globalisering. Det är önskvärt. Men innan vi går dit bör vi utvärdera det vi gjorde.

Tidigt under förra mandatperioden etablerade sig en idé, starkast förespråkad av Aftonbladets ledarsida, Arena och andra socialdemokratiska satelliter, om att en integrationspolitisk debatt kommer att gynna SD. "Våga vägra debatten", dundrade Vänsterpartiets Ali Esbati. Socialdemokraterna hade inte ens en talesperson i frågan, och en rad vänsterskribenter köade för att påpeka hur skadlig integrationsdebatten är. Ville man ändå prata integration - då var man ute efter att fiska i grumligt vatten.

Det fanns till och med forskare på GU som hävdade att forskning visar att partier som SD begränsas mest effektivt genom tystnad. Nu vet vi hur effektivt det var. SD ökade från 5,7 till 13 procent.

Därför frågan: känner sig någon av dessa tystnadens apostlar ansvarig för att ofrivilligt bidragit till att SD växte?

Sambandet mellan tystnad och SD:s tillväxt borde inte vara svår att se.

SD har en metafor som sammanfattar partiets politik: "om du har en översvämning - stäng kranen". De vill övertyga alla om att problemen med integrationen är så stora att enda lösningen är att "stänga kranen", det vill säga minska antalet flyktingar. Om man tycker att Sverige ska vara ett öppet land inser man snabbt att lösningen inte är att fortsätta låtsas som om allt är i bästa ordning. För väljarna vaknar, läser i sin tidning att mediantid för att få ett jobb som invandrad är 7-8 år, och att det tar 11-17 år innan hela kullen är i arbete, de ser bostads- och skolproblem, och att då höra att "det finns inget att diskutera" gör att man upplever att de styrande inte har kontakt med verkligheten. Därför är det konstiga inte att SD ökade. Det konstiga är att SD inte har fått ännu fler röster.

För har man problem kan man lösa det på två sätt. Det ena är att stänga kranen, såsom SD förespråkar. Det andra är att se till att "ledningarna" fungerar, det vill säga att integrationen fungerar. SD har inga integrationsförslag eftersom det skulle minska behovet av att stänga kranen. De vill inte ha fler förslag. Vänsterns tvångsmässiga stigmatisering av alla som vill prata integration hjälpte SD i ambitionen att vara det enda förslaget.

Det ska inte överdrivas. Även om vi hade debatterat olika förslag, skulle vi inte ha stoppat hela SD:s tillväxt. Bland SD:s väljare finns riktiga rasister och islamofober, men där finns också de som är arga på att integrationspolitiken inte fungerar och de som ogillar att politiska partier låtsas som om det regnar. Dessa människor hade vi kunnat stoppa från att ta steget till SD.

Samtidigt finns nu faran, när man håller på att skrota tystnadens taktik, att hamna i en drastisk debatt. När vissa plötsligt ropar att "vi måste lyssna på och tala med de missnöjda" får jag lust att svara att man ska lyssna selektivt och tala genomtänkt. Jag har inte något att säga till den hårda kärnan av SD:s väljare. Till de andra, de som röstar på SD för att företrädarna för de etablerade partierna låtsas vara blinda, borde vi ha mycket att säga.

Till exempel att problemet inte alls är så stort som SD vill göra gällande. Att påståendet att integrationen "inte har fungerat någonstans, någon gång" inte stämmer.

I Tjeckien, Luxemburg, Ungern, Israel, Slovakien, Turkiet, USA, Slovenien, Chile har utrikes födda ofta haft högre sysselsättning än inrikes födda. Men vi kommer också upptäcka att lösningarna som de länderna har är "osvenska". I alla de länderna har man haft en större lönespridning, längre ingångslöner, fler enkla jobb och därmed tyvärr större ojämlikhet.

Debatten måste föras med försiktighet. Men vi bör välkomna den. Vi som vill se Sverige som ett öppet, invandringsvänligt och inte isolerat land, bör aldrig mer tillåta att "stängning av kranen" blir enda alternativet. Men innan vi skrotar tystnaden som metod och på riktigt börjar jobba för att göra Sverige till ett land som kan leva globaliseringen, är det bra att fråga en "osvensk" fråga: är det någon som känner sig, åtminstone en smula, ansvarig att det blev så här?


Jasenko Selimovic,

liberal skribent, tidigare chef för Göteborgs Stadsteater och Radioteatern och statssekreterare (FP)