Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Totalflopp för Löfvens främsta vallöfte

Siri Steijer Foto: Pressbild
Stefan Löfven Foto: Henrik Isaksson/Ibl-Aop / /IBL

Det är löjeväckande. Traineejobben var Socialdemokraternas flaggskepp, storsatsning och primära löfte till väljarna, skriver Siri Steijer.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Innan Stefan Löfven har ordnat de 32 000 traineejobb han lovade i valet hinner en snigel krypa ett varv runt jorden - med en 50 års fikapaus i Ulan Bator. Så sa Jan Björklund (L) i en partiledardebatt i SVT:s Agenda i oktober förra året.

Prognosen verkar stämma. Efter att halva mandatperioden nu gått har de 32 000 traineejobben resulterat i 270 stycken - i hela riket. Att uppnå detta katastrofresultat tog dessutom oerhört lång tid. Första året blev det endast ett enda traineejobb i hela landet. Förra året utvidgades ”satsningen” från att endast gälla ungdomar till att också omfatta nyanlända invandrare och långtidsarbetslösa äldre än 25 år. Det är alltså en ganska stor grupp, men i samband med detta passade regeringen på att sänka målsättningen för antalet traineejobb (!). Löfven verkar inte längre tro på sin egen paradreform.

 

LÄS MER: Arbetsförmedlingen utvecklas i rätt riktning

 

Det är löjeväckande. Traineejobben var Socialdemokraternas flaggskepp, storsatsning och primära löfte till väljarna. Dessutom lovade man 31 000 extratjänsterna och 20 000 utbildningskontrakt, varav det också blivit skrala resultat. Något hade gått sönder i Sverige och det skulle lappas ihop med över 85 000 jobb och utbildningsplatser om man röstade på Socialdemokraterna. Hittills har knappt fem procent av detta blivit verklighet. Resultatet är inte bara ett löftesbrott mot svenska folket, det är ett misslyckande – en totalflopp.

Förvirrande nog verkar regeringen nöjd. Att traineejobben inte blivit mer populära beror på att de inte behövs, tack vare den fenomenala politiken, menar man. Annica Dahl, statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet, säger till Göteborgs-Posten att ungdomsarbetslösheten sjunkit kraftigt och att det inte är någon mening med att ungdomar som redan får jobb sätts i arbetsmarknadsåtgärder.

Det är ju i och för sig sant, men att så få ungdomar tagit ett traineejobb beror inte på regeringens förträfflighet utan på att Socialdemokraterna gravt överskattade problemet med ungdomsarbetslöshet och därmed behovet av åtgärder mot detta. Aftonbladets granskning visar att regeringens arbetsmarknadsåtgärder spelat en närmast obetydlig roll i den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden, som förövrigt endast finns bland inrikes födda. Bland utrikes födda ökar arbetslösheten, i dag är den över 22 procent. Här finns det kandidater till traineejobben. Varför deltar inte de i större utsträckning?

 

LÄS MER: Nej, S skrattar inte åt alliansens haveri

 

När regeringen slår sig på bröstet över sju procent arbetslöshet ekar det ihåligt. Sanningen är att alla jobbsatsningar för den grupp som mest behöver hjälp har gått riktigt uselt – regeringens paradreform inkluderad. Men skam den som ger sig: i år sjösätts ytterligare ett projekt med 100 procent subventionerade så kallade ”moderna beredskapsjobb”. För dessa behöver de arbetslösa inte ta omvägen via företag, utan kan anställas direkt i staten. Till skillnad från extratjänsterna, som främst vänder sig till kommuner, kan regeringen själv beordra anställning genom beredskapsjobben.

Det är såklart en enkel lösning för regeringen, tills pengarna tar slut. Och det lär de göra: I år hoppas regeringen att Arbetsförmedlingen ska göra av med 30 miljarder av skattebetalarnas pengar på olika anställningsstöd. För att förtydliga är detta betydligt mer än vad Polisen kostar. Även om Arbetsförmedlingen naturligtvis kommer att försöka spendera dessa pengar – eftersom det ligger i uppdraget - bedömer myndigheten i sin utgiftsprognos att man kommer gå med överskott. Och det beror naturligtvis på att anställningsstöden är ett fiasko. Redan i dag lämnar AF tillbaka flera miljarder årligen som man inte lyckats göra av med. I höstas underströk också generaldirektör Mikael Sjöberg i en intervju med DN att subventionerna behöver förenklas om de ska fungera. Han beklagade också att regeringen fördröjer denna nödvändiga upprensning av stöden i över ett år, genom att tillsätta en utredning.
Frågan är var oppositionen är i allt detta? Moderaterna deklarerade i helgen att man vill lägga ned Arbetsförmedlingen. Initiativet är välkommet, men hur ser strategin ut för själva arbetsmarknadspolitiken? Medan Björklunds snigel dricker kaffe i Ulan Bator för att Stefan Löfvens jobbreform ska komma i kapp, behöver en miljon människor komma in på arbetsmarknaden.

 

Siri Steijer

Programansvarig arbetsmarknadsfrågor Timbro