Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Torekull: Skandal att S duckar i flyktingfrågan

Regeringens invandringspolitik är ett haveri, men borde vara första prioritet. Att Löfven inte utsett en invandrarminister är ett misstag, skriver Bertil Torekull.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Justitieminister Morgan Johansson dök plötsligt upp i Simrishamn. Inte för att kriminaliteten brett ut sig i min lilla stad utan i sin egenskap av okänd smygminister - för migrationen. 

Han träffade politiker och folk som slitit med de ett tag nästan 1000 flyktingarna i kommunen, lyssnade till sist på sex frivilliga, välfärdens mentala kitt. Han tackade dem med orden: "Allt ni berättar har jag hört förr”.

Minister Morgan menade säkert inte att låta stöddig, värre var att han inte nämnde att Simrishamn nu ska tömmas på flyktingar.

Kommunen har i ett år solidariskt anpassat personal, lokaler, organisation för att hantera två fulla årskullar av barn och ungdom, anställt nio personer, tredubblat undervisningen i svenska och nu behövs inget av detta, allt skalas ned, folk sägs upp!

Då tänker jag på flyktingen som nyss ville hyra en tvåa av kommunens bostadsbolag för att trygga sin framtid i Sverige. Det gick utmärkt, om han bara visade papper på att han hade jobb. Ett sådant hade han just fått chans på, dock under förutsättning att han först kunde ordna en bostad…! Denna typ av ”Moment 22” ingår i pjäsen om svensk invandringspolitik, liksom en brutal ryckighet som krossar all planering.

Den ena handen vet inte vad den andra gör, människor låses fast av Kafka-regler, hyrskandaler med ockerpriser ökar, förtvivlan hotar 8 000 ensamma barn (några bor på Stockholms gator!) eller de 20 000 flyktingar som avvisade försvinner i papperslöst töcken, miljarderna skenar och orter likt Simrishamn fruktar bördor för skola, vård och omsorg som staten borde betala.

Hög tid alltså att vi byter den till intet förpliktande lyssnande Morgan mot vad vi haft i 60 år - en heltids immigrationsminister, ingen extraknäckare på justitie. 

Men medan SD rusar i opinionen, (gissa varför?) fokuserar regeringen på annat. På S-kongressen 29-maj får bara två ting beröras: Framtidens jobb och – folkrörelser! Motioner om annat översänds till nästa kongress. 

Just för att jobben är statusfråga för en statsminister och före detta fackbas, är det närmast skandal att invandringen, folkfrågan, inte är punkt ett på kongressen.

Två slags unga är grymt sårbara - de lågutbildade och de invandrade. Om inte jobb kopplas till integration – för upp till en halv miljon nyanlända på fem år - kommer vi att trampa vatten efter lösningar och riskera sammanhållningen i landet. Någon måste ta helhetsansvar.

Sverige har haft 21 invandrarministrar, ärrade namn på en post med stuk av stupstock och prövosten – minns Leijon, Ahlmark, Ullsten, Friggebo och senast Billström, Sabuni och Ullenhag – i armkrok med Maria Ferm, MP-anden i alliansens migrationsmaskin. 

Att Löfven inte utsåg en invandrarminister beror på ett feltänk som gäller även avsaknaden av en EU-minister. 

Han har förklarat att alla statsråd ska känna sig som EU-ministrar!

Jag gissar han menar samma med migrationen – alla i regeringen ska bry sig om våra nya svenskar? Man tackar. Det där tänket är dömt att misslyckas. Komplexa organisationer kräver tydligt ansvar. Först då får man full koll, ansvar knyts till ett ansikte, någon står upp för butiken som de facto rör en mångmiljardaffär värdig vilket hyfsat departement som helst. Migrationens många svårt spretande problem fordrar en chef som stenhårt kan samordna med andra departement.

Detta kan inte som nu delegeras till en diffus grupp statssekreterare eller ses som bisyssla för en redan av terrorhot och annan brottslighet tyngd justitieminister. 

Det är föga konstigt att bostadsfrågan för flyktingar utan ett starkt högsta ledarskap utvecklats till girig spekulation.

Organ med för mycket lösa pengar och diffust toppansvar tappar lätt balansen när uppdraget är att fixa boende för 80 000 nyingar i ett land av elak bostadsbrist.  

Invandringen har förvandlat kommunerna till statens ekonomiska ”krockkuddar” för att citera Anna Dahlbergs utmärkta uttryck i Expressen.

En stad som Simrishamn betalar och bygger upp ny organisation medan staten flyr som en papperslös.

Så får det inte fortsätta. Sverige ska stå för humanitär invandring och snabb integration och systemet måste vara rättvist och genomskinligt.

Allt ni berättar har jag hört tidigare, sa Morgan J. Han kunde inte ha argumenterat bättre för behovet av att byta sig själv mot en stark migrationsminister som koncentrerad på bara sin ”butik” kan reformera ett annars herrelöst system som kan knäcka den mest välskötta lojala kommun.

 

Bertil Torekull, ersättare i riksdagen (MP), tidigare chefredaktör för Svenska Dagbladet och grundare av Dagens Industri