Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tiggeriet visar hur rasistiskt samhället är

Debattören Kerstin Vinterhed tycker att tiggeriet visar hur ojämlikt och rasistiskt Europa är. Foto: Martin von Krogh/Privat

Här och nu gäller det att ge tiggarna en människovärdig tillvaro och samtidigt arbeta för att förbättra deras villkor i hemländerna. Men sluta skylla på offren – det leder ingen vart, skriver prästen och samhällsdebattören Kerstin Vinterhed.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Ja, det finns många tiggare i Stockholm. Cirka 2 000 faktiskt, om man räknar hela Stockholmsområdet. Och de kommer hit i organiserad form, i hyrda bussar. En enkelbiljett kostar 1 400 kronor som man får låna ihop mot 40 procents ränta. En tiggare från Rumänien eller Bulgarien, varifrån de flesta kommer, stannar i genomsnitt tio veckor i Sverige.

Den som då orkar tigga i, säg 70 dagar, kanske får ihop några tusenlappar men sedan lån och ränta betalats återstår inte mycket – knappast mer än 700 kronor. Det innebär en dagsförtjänst på tio kronor. Eller kanske ännu mindre eftersom man får mindre i pappmuggen när konkurrensen ökar. Många förbipasserande kör dessutom bara med kontantkort och har ingen växel på sig.

Hårda bud för tiggarna i Stockholm, alltså, och på många andra håll i Sverige. Frågan är vems fel det är och vad man kan göra åt det.

 

På sista tiden har det börjat mullra, inte i maktens krater, utan i folkets. Att resorna uppenbarligen är organiserade – av cyniska landsmän – luktar kriminalitet, tycker en del. Detta måste vi sätta p för! Vi har ju byggt hela vårt välfärdssamhälle för att slippa ifrån armod, tiggeri och allmosor. Vårt socialförsäkringssystem bygger på rättigheter: vars och ens rätt till ett mänskligt, värdigt liv. Det har vi lyckats med!

Och så kommer tiggarna. De sitter på gatan med framsträckta muggar och vädjar till ett sorts diffust dåligt samvete. En syn som inte setts på Stockholms gator sedan tjugutalet. Till slut tog vi itu med saken. Inte genom att sparka ut tiggarna utan genom att politisera frågan. Det måste vi göra nu också. Det måste hela EU göra.

Tiggeriet visar med all önskvärd tydlighet hur ojämlikt Europa är, och hur rasistiskt. Tiggarna är ju huvudsakligen romer, utstötta människor i sina hemländer som lever under hopplösa förhållanden. Av de sex miljarder euro som betalats ut till Rumänien för att stötta romerna i deras hemländer har kanske bara en miljard nått fram. Resten har hamnat i fel fickor.

Politiseringen av tiggeriet innebär att problemet måste angripas på flera sätt samtidigt, precis som vi gjorde när vi tog itu med de svenska romernas situation på femtio- och sextiotalen.

 

Visst kan EU mobilisera. Det visar ju samlingen efter flyktingdrunkningarna i Medelhavet; även om man är långt ifrån en lösning kommer åtgärder att vidtas, förbättringar att ske. Det går inte att blunda längre – det är under unionens värdighet.

Och det är under EU:s värdighet – och vår egen värdighet som välfärdsstat – att fortsätta titta bort när vi möter tiggare på gatorna i Stockholm och annorstädes. Här och nu gäller det att ge tiggarna en människovärdig tillvaro här i Sverige och samtidigt arbeta för att förbättra deras villkor i hemländerna. Sluta skylla på offren – det leder ingen vart!

Starka frivilligorganisationer har här en central uppgift, dels genom att lyfta fram frågan, dels genom sina egna insatser, men också och framför allt genom sin problemförståelse. Pengar till romerna bör alltså slussas genom organisationer som exempelvis "Hjärta till hjärta" med lång erfarenhet från Rumänien så att de hamnar rätt. I den egna tidningen Romfolk, som nu börjat säljas på Stockholms gator, kan man också läsa om lyckade hjälpinsatser som lett till arbete och egenförsörjning i hemlandet. Två vägar framåt, alltså: människovärdig tillvaro här i Sverige för tillfälliga EU-migranter, effektiva åtgärder i hemlandet där man måste lära sig att kryssa förbi korruptionen, både inom och utom den statliga administrationen.

 

Det är fantastiskt bra att tiggeriet nu diskuteras och ventileras på alla håll, även om det sker en del övertramp ibland. Den diskussionen måste leda fram till en mänsklig och solidarisk hantering av vårt gemensamma problem: att människor i vår världsdel av diskriminerats och bespottats i århundraden. Tiggeriet har uppdagat att nu räcker det. Det är den fria rörlighetens verkliga budskap.

 

Kerstin Vinterhed, präst, docent i socialt arbete och samhällsdebattör

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!