Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Tidningarna ger fel bild av nödvärnsfall

NÖDVÄRNSRÄTT. Läraren i juridik, Mårten Schultz, vänder sig mot den bild medierna visar upp när det gäller nödvärnsrätt. Senast gäller det ett fall som Aftonbladet och Svenska Dagbladet rapporterat om. Foto: Jonte Wentzell

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

FAKTA

MÅRTEN SCHULTZ, 36, är forskare och lärare i juridik. Han är också initiativtagare till Juridikbloggen.com som syftar till att ge rättvisa bilder av juridiken.

"Har ni hört om killen som fångade en inbrottstjuv och fick högre straff än tjuven? Det är ju helt sjukt!"
Som jurist får jag ofta höra sådana historier som exempel på hur vansinnig svensk rättskultur är. De är dock sällan sanna, myterna om nödvärnsrätten har blivit våra egna råttor i pizzan. Pizzor som pressen gärna är med och bakar.
I går var det dags igen.
"Han räddade livet på Gärd, 69 - döms till fängelse", skrek Aftonbladet.,
"Stoppade överfall - dömd till fängelse", gastade Svenska Dagbladet.
Medierna beskrev fallet på följande sätt: En kraftigt berusad 26-årig man trängde sig in i en bil och försökte strypa kvinnan som körde. En då 31-årig man råkade se attacken, slog till den berusade mannen två gånger med en domkraft och räddade därmed kvinnans liv. Trots det dömde hovrätten mannen som ingrep till ett års fängelse.
Föga förvånande gick i går halva internet upp i limningen - i skrivande stund har över 100 bloggar kommenterat domen och stödgruppen på Facebook växer snabbt.
Dessvärre vilar upprördheten på bristfällig grund. Tidningarnas redogörelse är visserligen inte helt falsk. Men den överensstämmer inte med hur de två domstolarna tolkar händelseförloppet.

För det första avbröt angriparen sin attack mot kvinnan redan när 31-åringen skrek åt honom på håll. 31-åringen första slag kom först senare. Tingsrättenätten bedömer ändå att slaget täcks av nödvärnsrätten och noterar också att ingripandet var föredömligt. Hade 31-åringen nöjt sig här hade han alltså gått fri.
När angriparen sedan obeväpnad klev ut ur bilen fanns inget som tydde på att han skulle attackera 31-åringen. Övergreppet var tillfälligt avvärjt. Ändå slog 31-åringen då ett hårt slag med domkraften mot angriparens huvud och spräckte hans skalle. Det är där rätten anser att 31-åringen går för långt, över nödvärnet.
Bedömde domstolarna motattacken för hårt? Inte vet jag. Jag var inte där. Men domarna framstår i alla fall inte som så vansinniga som tidningarna vill göra gällande.

Till saken hör också
att medierna undanhåller en rad detaljer som är försvårande för 31-åringen. De två männen hade till exempel bråkat tidigare. Och 31-åringen råkade heller inte passera, som tidningarna vill få oss att tro, utan hade lastat in domkraften i sin bil och åkt för att leta upp 26-åringen.
Den upprördhet som följer på sådana missvisande artiklar används dessvärre ofta för att visa på ett påstått glapp mellan uppfattningen hos "vanligt folk" och "juridiken". Inte sällan får läsarna uppfattningen att det inte finns någon rätt till självförsvar alls i svensk rätt. Men så är det inte.
Om ditt våld inte är betydligt värre än vad självförsvaret fordrar så föreligger överhuvudtaget inget brott (du får däremot inte skjuta någon som klappar dig i baken). Ibland kan det till och med vara ansvarsbefriande enbart att tro att man befinner sig i en nödvärnssituation, även om den faktiskt aldrig förelåg. Det gäller bara att visa att man trodde att den person som man utövade våld mot var i färd med att brottsligt angripa en själv.

Men rätten till nödvärn tar slut när våldet går över till rena angrepp eller hämndaktioner. Och det är den linjen som medierna tycks ha så svårt att dra.
När medierna beskriver en juridik som bestraffar hjältar som räddat gamla damer - där domstolarnas faktiska bedömningar bara läses till hälften, om ens alls - så drabbas juristerna och rättsordningen av problem. Det uppstår en uppförsbacke i samtalet. Den blir allt brantare eftersom medierna blivit allt skickligare på att driva på sociala medier som ofta lever i symbios med tidningarna - exempelvis Facebook-grupper och bloggar. Jurister måste därför bli bättre på att själva i dessa former förklara varför juridiken inte är så vansinnig som den framstår efter medias manipulationer.
För det verkar tyvärr vara att hoppas på för mycket att kritikerna faktiskt ska läsa de domar som de kritiserar.


MÅRTEN SCHULTZ