Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tidigt i morse gick något sönder i Sverige

Behrang Kianzad. Foto: Privat.
Karin Åberg. Foto: Privat.
Frederick Batzler. Foto: Stefan Bengtsson
Avhysningen i Sorgenfrilägret bryter mot den europeiska sociala stadgan, som Sverige förbundit sig till. Det skriver jurister från Centrum för Sociala Rättigheter. Foto: Drago Prvulovic / Tt

Avhysningen i Sorgenfrilägret bryter mot den europeiska sociala stadgan, som Sverige förbundit sig till. Det skriver jurister från Centrum för Sociala Rättigheter.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tidigt i morse gick något sönder i Sverige som aldrig blir helt igen. Malmö stad har med benägen hjälp av polisen valt att åsidosätta mänskliga rättigeter för kanske den mest utsatta gruppen i vårt samhälle.

Man kan, som många gör, reducera den komplexa frågan om det romska lägret på Sorgenfri i Malmö till en fråga om äganderätt och sanitär olägenhet. Vi på Centrum för Sociala Rättigheter menar dock att man bör lyfta blicken från det enkla och ta in andra minst lika relevanta perspektiv, nyanser och intresseavvägningar.

Sorgenfrilägret, som fastigheten Brännaren 19 numera kallas i folkmun, är konsekvensen av ett antal sammanfallande sociala och strukturella trender. Det har skett en ökad migration av fattiga romer till Sverige. Då dessa i väsentlig mening saknar medel har de bosatt sig där de kunnat, många gånger utomhus i tillfälliga läger och har funnit sin försörjning främst genom tiggeri.

Från det offentliga Sverige präglas reaktionen på fattiga romer av en stor oförmåga och i värsta fall ovilja att möta deras utsatta situation.

För att göra saken värre drabbas dessa människor av en omfattande strukturell diskriminering. Samtidigt riktas många grova rasistiska övergrepp mot romerna, och samhället tycks oförmöget att skydda dem.

Därför överklagade vi på Centrum för Sociala Rättigheter Miljöförvaltningens beslut från i våras, som var så ofullständigt att en avhysning aldrig skulle genomföras. När Miljöförvaltningen använde sig av rättelseinstitutet överklagade vi även det beslutet, och begärde prövningstillstånd av Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm. Vi begärde att grundläggande mänskliga rättighetsaspekter och Sveriges konventionsåtaganden skall respekteras.

 

Att tunga aktörer som FN:s särskilda rapportör för minoritetsfrågor, Rita Iszak, nu riktar kritik och uttrycker oro över situationen såväl som Civil Rights Defenders, som i ett öppet brev fäster Malmö stads uppmärksamhet att rivningen hotar åsidosätta en rad mänskliga rättighetsprinciper, är värt att reflektera över.

Oavsett hur marken kommit att tas i besittning av de som bebor platsen, så måste en avhysning följa vissa regler etablerade genom internationell praxis. Särskilt rörande den ständigt utsatta och utsjasade folkgruppen romer. Proportionalitetsavvägningen är härvid avgörande.

Praxis från Europadomstolen rörande avhysning av romer från en flyttbar boplats slår fast att avhysningar i många fall inneburit ett allvarligt ingripande mot en familjs rätt till privat- och familjeliv.

Den europeiska sociala stadgan, som Sverige förbundit sig till, ger vid hand att ingen kan bli vräkt, inte ens från en illegalt ockuperade plats, utan att värdigheten hos de berörda personerna respekteras och utan att alternativa bostäder görs tillgängliga.

Att Malmö stad konsekvent undvikit att vara en del av lösningen är ytterst bekymmersamt och en av huvudanledningar till varför situationen eskalerat till den gryningsräd som ägde rum i natt. Andra kommuner har valt en annan väg och medverkat till en lösning.

 

Rivningen av lägret innebär att de boendes sociala situation, som redan är påfallande utsatt och prekär, drastiskt förvärras och de boende fråntas all möjlighet till att få sina intressen prövade. Vidare betyder avhysningen att de boende splittras och förvisas till att sova utomhus, och förvisas till kyla och överhängande risk för övergrepp. En rivning skapar således en överhängande risk för att våld och hot kommer att öka. Som exempel kan nämnas söndagnattens händelser med en kraftig smällare eller bomb som kastades i lägret och en bil som försökte preja folk inne i lägret.

De boendes situation kännetecknas främst av maktlöshet och desperation. Alldeles oavsett de juridiska turerna så borde en avhysning inte kommit till stånd med mindre än att grundläggande mänskliga rättigheter respekterades och proportionalitetsavvägningar skedde. Det finns anledning att ifrågasätta om Sverige inte åsidosatt sina åtaganden.

För att inte tala om att inte ha lärt sig något från sin mindre klädsamma historia rörande behandling av den utsatta nationella minoriteten romer.

 

Behrang Kianzad

Jur.kand

Frederick Batzler

Juriststuderande

Karin Åberg

Juriststuderande

 

Centrum för Sociala Rättigheter

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!