Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Terrorn mot Oslo och Utøya har förändrat oss

Eskil Pedersen. Foto: Robban Andersson

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I dag är det ett år sedan fönsterrutorna krossades i centrala Oslo och idyllen på Utøya bröts av en ofattbar ondska som vi aldrig tidigare upplevt i vårt land, kanske någonsin. Det har gått ett år sedan en högerextrem terrorist försökte utplåna en hel generation AUF:are. Han dödade 77 oersättliga människor på Utøya och i regeringskvarteret. När jag får ro att reflektera över det som hänt är det fortfarande nästan omöjligt att förstå att det var vi som drabbades.

I dag har vi anledning att stanna upp, känna sorg över människor som vi fortfarande håller av men som vi inte har träffat på ett år. Som vi aldrig mer kommer att får träffa. Jag hoppas och tror att vi i dag kan återskapa den gemenskap och omtanke som människorna kring oss besvarade terrorn med. Det var den som tog oss igenom de första veckorna. Och vi behöver den fortfarande.

Har terrordåden för ett år sedan förändrat våra liv? Ja, det är klart att de har. Vi har fått minnen som vi alltid kommer att leva med. Fruktansvärda minnen. En del har fysiska skador. En del har fortfarande svårt att koncentrera sig på skolan eller arbetet. I hela landet står stolar tomma vid middagsborden. De kommer att förbli tomma. Terrorn har förändrat våra liv, gett dem en tung och tragisk dimension. Men det betyder inte att våra liv är över. Tvärtom ska vi leva våra liv fullt ut. Det måste vara vårt mål. Vi ska bära Nordahl Griegs ord med oss: "de vil ikke sørges til døde, men leve i mot og tro. Bare i dristige hjerter strømmer de falnes blod".

Sedan den 22 juli 2011 har vi som individer och Norge som land utsatts för många prövningar. De fruktansvärda första dagarna, folkets och politikernas reaktioner, häktningsförhandlingarna, frågan om gärningsmannens tillräknelighet, rättsprocessen och mediebevakningen är några exempel. Jag tycker att vi har klarat dem. Inte minst med hjälp av våra vänner i Sverige som har stöttat oss genom detta år. Deras stöd har betytt så otroligt mycket.

Men den 22 juli i fjol bestämde vi oss också för att stå upp mot ondskan. Det handlar om att visa omtanke, om att krama varandra och att hjälpas åt. Det handlar om att ta gemensamt ansvar mot demokratins fiender. Om ett gemensamt kall att bevara våra grundläggande friheter, om att engagera oss i något som är större än oss själva.

Det är värderingar, ett sätt att leva, som vi kan ha med oss som medmänniskor också i dag. Cynikerna vill att allting ska vara som före 22 juli och många tycker säkert att inte så mycket har förändrats. Jag är inte så säker på att det stämmer. Jag tror att Norge har det i sig. Jag tror att engagemanget för våra medmänniskor kan väckas igen. Jag tror att vi behöver det som nation, och jag vet att många överlevande och anhöriga behöver det som individer.

Kampen för att besegra de åsikter som gärningsmannen står för och som många andra delar är långt ifrån över. Det handlar inte om huruvida vi ska ha en debatt kring invandring och integration i Norge, för det ska vi självklart ha. Det handlar om hur vi bekämpar odemokratiska krafter som sprider hat mot våra medmänniskor i Norge och resten av världen. AUF tar tydligt ställning mot sådana åsikter och vi tar vårt engagemang på stort allvar. Vi delar vårt engagemang med SSU och många andra i Sverige. Vi står enade mot främlingsfientligheten.

Vi har lärt oss lite varje dag sedan 22 juli i fjol. Vi har lärt oss att ondskan finns, men också att vi i Norge, med hjälp bland annat av svenska vänner, kan samla kraft och stötta varandra även efter en så brutal attack. Vi har lärt oss att vi ska följa rättsstatens principer även när de utmanar vår rättskänsla. Vi har också lärt oss att politiska meningsskiljaktigheter åter kommit att dominera debatten, trots att det var sammanhållningen över de ideologiska gränserna som gjorde att vi klarade oss igenom krisen förra sommaren.

Kära vänner, vår gemensamma och starka tro på de värderingar som gärningsmannen attackerade gör att vi klarar även nästa prövning.

 

ESKIL PEDERSEN

Eskil är ordförande för AUF, Arbeidernes Ungdomsfylking. Eskil befann sig på Utøya den tragiska dagen för ett år sedan. Eskil Pedersen är också aktuell som dagens

sommarpratare i P1.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!