Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tandvården borde ingå i sjukvårdens högkostnadsskydd

Tandvården borde ingå i samma högkostnadsskydd som finns i sjukvården, skriver Jöran Rubensson. Foto: SHUTTERSTOCK
Jöran Rubensson är tidigare ordförande i Sveriges pensionärers riksförbund. Foto: PRIVAT

Det är paradoxalt att i vårt välfärdssamhälle ges sjukvård efter behov men tandvård efter plånbokens storlek. Detta måste få ett slut. Alla delar av kroppen borde behandlas likvärdigt – inför ett rimligt högkostnadsskydd, skriver Jöran Rubensson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. I Sverige är tandvården både dyr och oförutsägbar. Alltför många munnar försummas på grund av de höga egenavgifterna som inte omfattas av hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd. Alla har inte råd att betala nödvändiga 3 000 kronor per år innan högkostnadsskyddet träder i kraft. Blir vården dyrare än 3 000 kronor betalar patienten 50 procent själv och om kostnaden överstiger 15 000 kronor 15 procent. Och om tandläkaren tar mer betalt än enligt referensprislistan blir tandläkarbesöket riktigt dyrt.

En Sifo-undersökning visar att var tredje kvinna befarar att de inte klarar av att leva på sin pension. Nyligen larmade Pensionsmyndigheten också om att antalet fattigpensionärer nästan fördubblats de senaste femton åren. Nästan 300 000 personer över 66 år är låginkomsttagare med som mest 11 000 kr/mån. Känt är att personer med små ekonomiska marginaler avstår i betydligt större utsträckning än övriga från att söka tandvård, trots behov. Visst finns vissa ekonomiska skyddsnät, men de spänns ofta upp för sent. Därför tvingas många äldre stå ut med dålig tandhälsa och livskvalitet. 

Låg inkomst ger sämre tandhälsa

Nyligen firades Nationella munhälsodagen som lyfter fram betydelsen av en god tandhälsa för alla medborgare. Men enligt Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har – inte oväntat – personer med högre inkomst bättre tandhälsa än personer med lägre inkomst och sambandet ökar med stigande ålder. Och ju färre och sämre tänder desto större risk att drabbas av olika sjukdomstillstånd som diabetes, övervikt och förhöjda kolesterolvärden. Dagens situation rimmar illa gentemot målsättningen i 1985 års tandvårdslag om en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor till alla i befolkningen. 

Alla delar av kroppen ska behandlas likvärdigt. Och munnen är en del av kroppen.

Den medicinska tidskriften Lancet beskrev för en tid sedan människans alla sjukdomar i ett globalt perspektiv. Tre av munnens sjukdomar återfinns på tio-i-topp-listan över ”icke smittsamma sjukdomar” vilka tyvärr blivit fler det senaste decenniet. Det beror på att vi lever längre med fler lagade tänder i behov av regelbunden munvård. Oroväckande är även kunskapsluckorna inom tandvården, i synnerhet när det gäller äldres munvård. Orsaken är bland annat bristande samarbete och kommunikation mellan tandvården och övriga vårdgivare. Genomtänkta strategier för hur man ska komma till rätta med dessa problem saknas.

Lägg det i vanliga högkostnadsskyddet

Det är paradoxalt att i vårt välfärdssamhälle ges sjukvård efter behov men tandvård efter plånbokens storlek. Detta måste få ett slut. Redan 1974 var målet för dåvarande tandvårdsreform att ge alla vuxna en god tandvård till överkomlig avgift. Det är hög tid att denna målsättning nu infrias. När Tandvårdsutredningens förslag presenteras i början av nästa år måste budskapet därför vara: tandvården ska ingå i samma högkostnadsskydd som finns i sjukvården, dvs 1 150 kronor per år. För alla delar av kroppen ska behandlas likvärdigt. Och munnen är en del av kroppen.

 

Av Jöran Rubensson

Tidigare ordförande i Sveriges pensionärers riksförbund, SPRF och expert i utredningen om Nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen.