REPLIK | RELIGION. Ebba Busch Thor konstaterar besviket att samhället förändras. Hon tror att de problem som finns i invandrartäta förorter beror på bristande traditionella värderingar. Det visar på en oförståelse för att det är just traditionella och religiösa dogmer som ligger bakom hedersförtryck och andra normer som drabbar framför allt kvinnor i förorterna. Att bryta segregationen handlar snarare om att minska de socioekonomiska klyftorna: skolorna behöver fler lärare och alla som kan jobba ska ha jobb med schysta villkor. Även i förorterna måste man känna att slit lönar sig.
Ebba Busch Thor försöker försåtligt göra en poäng av att det bara är i kristna länder som yttrandefriheten, föreningsfriheten, religionsfriheten, rättsstaten och demokratin, individualismen, jämställdheten och den sexuella frigörelsen har kunnat blomstra. Man kan också påpeka att inkvisitionen, kolonialismen, nazismen, fascismen och stalinismen har vuxit fram i kristna länder.
Tacka den sekulära upplysningen
Vi har knappast just kristendomen att tacka för att de mänskliga fri- och rättigheterna, den liberala demokratin och den jämställda individualismen har vuxit fram just i Europa och USA. Dessa fri- och rättigheter har sprungit ur en helt annan tanketradition: den sekulära och humanistiska upplysningen. De idéerna har sedan drivits vidare av progressiva politiska krafter som socialdemokrater, gröna, vänsterpolitiker och socialliberaler.
Samtidigt har såväl kristna som muslimska och andra religiösa samfund ofta också varit direkt hämmande och förtryckande.
Den kristna högern och de konservativa har däremot alltid motsatt sig ökade rättigheter och frigörelse för alla. Det har varit tydligt i Sverige, och det är tydligt i EU. De har hört till de mest högljudda nejsägarna i allt från demokratins genombrott till en sekulär stat, alla människors frihet att kunna förverkliga sina livsdrömmar eller jämställdhet och sexuella fri- och rättigheter.
Kristna samfund har också varit förtryckare
Så är då just ”kristna värderingar” särskilt positivt för samhället, som Ebba Busch Thor hävdar? Nja. Svenska kyrkan och frikyrkor i Sverige har förvisso bidragit till gemenskap, solidaritet och fina högtidsstunder i många människors liv. Men det har även exempelvis muslimska samfund och Humanisterna gjort. Samtidigt har såväl kristna som muslimska och andra religiösa samfund ofta också varit direkt hämmande och förtryckande. Från den utbredda och systematiska pedofilin inom katolska kyrkan till motståndet mot abort, homosexuellas fri- och rättigheter och en sekulär stat som nödvändig grund för en sann religionsfrihet. Sammantaget har ”kristna värderingar” bidragit både positivt och negativt till samhället och enskilda, som så många andra värdebärare.
Mest talande är ändå Ebba Busch Thors korrekta konstaterande att den grundläggande höger-vänsterkonflikten handlar om vilken fördelningsprofil man vill ha i ett samhälle. Hon har själv valt ett tydligt högeralternativ som motsätter sig både minskade klyftor och att alla människor får samma chans i livet. De tre konservativa högerpartierna KD, M och SD (som är radikalkonservativt och högernationalistiskt) har mycket gemensamt: de värnar alltid storföretagens intressen framför löntagarnas och de kapitalstarkas framför vanligt folk.
Motsätter sig ett mer jämlikt samhälle
I Ebba Busch Thors Sverige kan vi inte höja skatten för de mest privilegierade för att finansiera höjd pension. Högern ser inte problemet i att kvinnor i arbetaryrken har hälften så hög lön och dubbelt så otrygga anställningar som män i tjänstemannayrken. Eller att de tio procenten med högst inkomster tjänar lika mycket som den halvan av befolkningen som har lägst inkomst.
Man kan vara både tungtalande framgångsteolog, feministisk muslim och samhällskritisk humanist i det svenska sekulära upplysningssamhället. Men om man väljer Kristdemokraterna, så väljer man ett parti som motsätter sig ett mer jämlikt samhälle. Inte minst för kvinnor och andra i förorterna.
Av Daniel Färm
S-debattör och chef för Tankesmedjan Tiden