Tack vare kungen är monarkins framtid ljus

I dag, på valborgsmässoafton, fyller kungen 70 år. Här tillsammans med kronprinsessan Victoria som en dag tar över efter sin far.
Foto: Sven Lindwall
Prinsessan Estelle.
Foto: Kate Gabor/Kungahuset.Se
Andreas Carlson, KD.
Foto: Foto: Lennart Molin
Tuve Skånberg, (KD).
Foto: Riksdagen

I dag fyller kungen 70 år och svenska folket har anledning att fira.

Tack vare Carl XVI Gustafs uttalade och lyckade ambition att verka för Sverige i tiden, har monarkin framtiden för sig, skriver KD:s Andreas Carlson och Tuve Skånberg.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Ofta när händelser i kungafamiljen får stor uppmärksamhet i media – bröllop, dop eller begravning – dras en diskussion igång om vårt lands statsskick. Inte sällan är tillfällena mindre smakfullt valda. Ett högljutt men ganska litet etablissemang av opinionsbildare och radikaler ropar efter republik. Det kan stundtals ge intrycket av att stödet för monarkin är vacklande.

Inget kunde vara mer fel. Låt oss snabbt se på hur stödet för monarkins motsats – republik – ser ut: SOM-institutets stora undersökning som presenterades tidigare under månaden visar att endast 16 procent vill att Sverige ska vara en republik med en folkvald president. 66 procent tycker att idén om en svensk republik är dålig och övriga 18 procenten tycker varken eller. Vad som dessutom går att utläsa ur mätningen är att stödet för vårt nuvarande statsskick växer.


Vår övertygelse om att monarkin är något är värt att slå vakt om, handlar dock inte om opinionssiffror. Det handlar om kontinuitet, stabilitet och identitet. Under hundratals år har Sverige haft en kung eller regerande drottning som statschef. Genom kontinuiteten skapas en gemensam identitet, det som är Sverige. Det går heller inte att vifta bort det faktum att de nordeuropeiska monarkierna är några av världens mest stabila demokratier.

Som kristdemokrater är vi stolta över vårt statsskick och vad kungafamiljen åstadkommer för vårt land, såväl här hemma, som på sina resor runtom i världen. Den positiva bild av Sverige som kungen och hans familj skapar i städer och länder de besöker, är något unikt för vårt land och som Sverige skulle vara fattigt förutan.


Monarkin utövar en samlande och enande funktion vid allvarliga händelser och tider av kris. Många svenskar minns fortfarande mycket väl på vilket sätt kungen trädde fram i samband med tsunamikatastrofen. Bortom de partipolitiken och bortom det snabba samhällstempot finns något annat som står som symbol för landet.

En monarki måste formas med sin tid, enväldiga kungar tillhör historieböckerna. Under århundradena har monarkens förhållande till medborgarna förändrats. Genom den så kallade Torekovskompromissen på det radikala 70-talet, räddades tack och lov monarkin kvar. Genom att inte kapitulera inför postmoderna krav om en svensk republik, utan försiktigt och med känsla forma monarkin för dagens och morgondagens Sverige. Utan viljan hos kungen att vara en monark för Sverige i tiden, är det långtifrån säkert att monarkin hade varit Sveriges statsskick i dag.

Länge leve kungen och monarkin och grattis på födelsedagen.


Andreas Carlson (KD)

Gruppledare i riksdagen

Tuve Skånberg (KD)

Ledamot i konstitutionsutskottet