Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tabletter får inte bli den enda hjälp som erbjuds

Att allt fler vågar prata med en läkare om sina känslor är positivt. Samtidigt ställer det högre krav på att vården ska kunna ta god hand om de som söker hjälp för psykiskt lidande, skriver Karin Schulz på Mind. Foto: isabell Höjman/TT / TT NYHETSBYRÅN

En av sex tar medicin mot ångest eller depression. För att alla ska kunna få en säker behandling måste vårdcentralerna erbjuda samtalsstöd och läkare som noga behovsprövar långvarigt bruk av antidepressiva läkemedel, och ger stöd vid nedtrappning, skriver Karin Schulz, generalsekreterare på föreningen Mind.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Av alla människor du möter i vårt land försöker var sjätte lindra sin ångest eller depression med medicin. Det betyder att många söker vård för psykiska besvär. Att allt fler vågar prata med en läkare om sina känslor är positivt. Det visar att skammen minskat kring psykisk ohälsa. Samtidigt ställer det högre krav på att vården ska kunna ta god hand om de som söker hjälp.

När man går till sin vårdcentral ska det kännas naturligt att prata om hur man mår, både fysiskt och psykiskt. Men liksom fysiska besvär kräver olika åtgärder behövs också ett varierat utbud av åtgärder för våra psykiska besvär. 

Brist på viktig information

I dag ges, förutom läkemedel, motion och samtalsstöd på recept. Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer ska samtalsstöd vara den första rekommenderade åtgärden om någon med lindrig eller medelsvår depression vänder sig till vården. Det är dock omöjligt att få information om hur många av alla som tar antidepressivt läkemedel som faktiskt också får samtalsstöd. Sannolikt får många människor medicin utan ett enda samtal då tillgången på psykologer och terapeuter är begränsad. 

När man ser sig omkring i ett rikt välfärdsland som Sverige, är det verkligen rimligt att en sjättedel av vår befolkning behöver lindra sin ångest eller depression med medicin?

Förskrivningen av antidepressiva läkemedel fortsatte att öka under 2018. De förskrivs i högre utsträckning till äldre än yngre och till fler kvinnor än män. En tredjedel av alla kvinnor i åldern 85 år eller äldre hämtade ut något antidepressivt läkemedel minst en gång under 2018. Det kan tolkas som att det anses vara en del av ålderdomen att må psykiskt dåligt och att den enda åtgärden är en tablett. Samtidigt skulle nog många av oss också ha glädje av att också minska vår ensamhet och samtala om livet och den oundvikliga döden när vi blir äldre.

Störst ökning bland barn

Den största ökningen de senaste fem åren gäller dock barn. Andel flickor i åldern 10–14 år som fått antidepressivt läkemedel förskrivet ökade med nästan 60 procent mellan 2014 och 2018. För pojkar i samma ålder var ökningen drygt 40 procent. Vi vet inte tillräckligt om hur dessa preparat påverkar den unga hjärnans utveckling på sikt och de bör därför användas med försiktighet. 

De psykiska besvär som uppträder tidigt tenderar dessutom att bli långvariga. 30 procent av de unga som nydiagnostiserades med depression eller ångestsyndrom 2008 var fortfarande i behov av psykiatrisk vård tio år senare. Drygt hälften behandlades med läkemedel. Det finns en oro att den behandling som finns tillgänglig för ungas psykiska lidande snarare förstärker deras sårbarhet än hjälper dem att bli friska och starka vuxna.

Stöd att sluta med medicin

För att kunna tillgodose behovet av samtalsstöd, uppföljningar och hjälp vid nedtrappning av antidepressiv medicin behöver vårdcentralerna förstärkas. De bör kunna erbjuda psykologisk behandling till alla som diagnosticeras med depression och ha läkare som omsorgsfullt behovsprövar långvarigt bruk av antidepressiva läkemedel. Det är också viktigt att vården kan säkerställa att alla med psykiska diagnoser får stöd när det är dags att trappa ner medicinen.

Det är trots allt en liten grupp som lider av kronisk depression. Om läkare inte erbjuder stöd att sluta finns risken att många slutar på eget bevåg och riskerar att må ännu sämre. Det kan leda till en ond cirkel där man inte litar till sin förmåga att hantera sina känslor och faktiskt må bra. 

Psykiskt lidande händer oss alla under olika perioder av livet och dessa diagnoser står för 40 procent av alla sjukskrivningar i Sverige. Det har olika orsaker som kräver olika typer av behandlingar under olika livsfaser. Mind välkomnar därför ett nationellt krafttag kring den psykiska ohälsan. När man ser sig omkring i ett rikt välfärdsland som Sverige, är det verkligen rimligt att en sjättedel av vår befolkning behöver lindra sin ångest eller depression med medicin?

 

Av Karin Schulz

Generalsekreterare på Mind