Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Ta mäns våld mot husdjur på allvar"

Foto: AP, GETTY IMAGES (MONTAGE)
Om mannen dödar familjens djur kan kvinnans liv vara i direkt fara. Det finns ett dolt samband mellan att de män som slår kvinnor, även slår husdjur.
Det skriver i dag fem företrädare för Sveriges kvinnojoursorganisationer och djurrätts-föreningar i en gemensam debattartikel.
Vi menar att våld mot djur är ett akut problem. Djurens välbefinnande är en indirekt mätare på kvinnans situation. Om veterinärer, djursjukvårdare och hunddagispersonal vore insatta i frågan skulle de tidigt kunna slå larm om missförhållanden i familjer.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Våld mot djur måste tas på allvar – det är direkt kopplat till övrigt våld i relationer mellan människor. Kopplingen mellan mäns våld mot kvinnor och våld mot sällskapsdjur och husdjur är väl dokumenterad genom forskning i ett flertal länder.
I Sverige möts man dock av ett visst motstånd mot att utveckla och fördjupa de kunskaperna. I jämförelse med anglosaxiska och nordamerikanska diskussioner ligger vi i bakvattnet och har inte alls någon spjutspetskunskap vare sig på ett politiskt plan eller i konkreta verksamheten. Sverige är i denna fråga långt från det välutvecklade välfärdsland som placerar jämställdhet mellan kvinnor och män högt på dagordningen, som vi ofta framställer oss som.
Nu vill vi i organisationerna Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS), Sveriges kvinnojourers riksförbund (SKR), Djurens Rätt, Svenska Djurskyddsföreningen samt Djurskyddet i Sverige, gemensamt lyfta frågan till den politiska dagordningen. Inte minst då den nya alliansregeringen anser att frågan om mäns våld mot kvinnor är en viktig och prioriterad jämställdhetsfråga samt att antalet sällskapsdjur stadigt ökar.

Att diskutera våld mot djur i samma andetag som man talar om våld mot kvinnor och barn kan väcka negativa känslor hos en del personer. En del frågar sig varför man alls ska ägna sig åt vanvårdade och misshandlade djur så länge som människor lider. Det är detta missförstånd som vi avser att räta ut genom denna debattartikel. Forskningen visar att det inte går att ställa de olika typerna av våld mot varandra utan våldet bör förstås som en helhet.
Hur denna helhet ser ut kan enkelt beskrivas genom en affischkampanj av American Humane Association genomfördes redan 1995. På en av bilderna står en man, på golvet ligger en död hund och ett barn sitter i ett hörn. Bildtexten lyder: ”Ta våld mot djur på allvar. Män som slår djur utsätter ofta även sin familj”. Ett svenskt exempel är Ulf Olsson som bland annat fört bort och mördat den då 8-åriga Helén Nilsson i Hörby. Han har enligt vittnesutsagor från tidigare sambor lemlästat och dödat både hundar och katter. Ett annat exempel är från Mjölby, stod att läsa i tidningen Metro. I notisen beskrivs hur en man i ilska över att hans hustru flytt hemmet i samband med att han misshandlat henne, dränkte parets gemensamma katt genom att hålla den i toalettstolen och spola tills den drunknade.

Kvinnojourer organiserade såväl i ROKS som i SKR har uppmärksammat problemet liksom svenska djurrätts- och djurskyddsorganisationer. Vi som undertecknat artikeln menar att våld mot djur är ett akut problem på många sätt och vis. Som den amerikanska kampanjen antyder riktas mannens vrede inledningsvis mot familjens djur. Det innebär att om veterinärer, djursjukvårdare, hunddagispersonal med flera är insatta i frågan skulle de tidigt kunna slå larm om missförhållanden i familjer. Här skulle inte enbart djur räddas utan även kvinnor och barn. Flera forskare i USA hävdar att om mannen dödar ett eller flera av familjens djur kan kvinnans liv vara i direkt fara.
Djurens välbefinnande kan således vara ett slags indirekt mätare på kvinnans situation, vilket borde leda till att de som i sitt yrke möter misshandlade och utsatta kvinnor och barn börjar ställa frågor om djur, dels om det finns djur i familjen, dels hur djuren har det. Det har nämligen visat sig att djur precis som barn kan fungera som en kvarhållande faktor. Med andra ord att kvinnan stannar kvar i våldsrelationen för att skydda sitt djur från våld. Om kvinnan har möjlighet att ordna ett tillfälligt boende för djuret kan hon kanske lämna mannen tidigare.
Genom det ökade antalet allergier hos barn har kvinnojourerna ofta en begränsad möjlighet att ge skydd till djur och när det gäller lantbrukets djur faller frågan givetvis på sin egen orimlighet. Det finns inte ideella djurhem överallt i landet och de har inte resurser att ta emot dessa djur. Här måste ökade möjligheter till akut skyddat boende för djur ges samt i vissa fall transporthjälp för större djur. Det skulle kunna ligga som en av de kostnader som socialtjänsten kan bidra med trots att kostnaden ligger utanför den sedvanliga bidragsnormen. Finland har en modell för kommunal djurtillsyn och skyddat boende som vi i Sverige borde se närmare på. Man kan också tänka sig anslag till ideella djurhem, som i akuta situationer kan ta hand om djur som är riskzonen för att utsättas för våld.

En stor del av mäns våld mot kvinnor utspelas i familjens hägn och drabbar såväl kvinnor och barn som djur. Det förekommer även att män tvingar kvinnor att utföra sexuella handlingar med djuret. Djur är därför i allra högsta grad både verktyg för förövaren och offer för våldet. 1 november 2006 fick barn som växer upp i våldrelationer status som brottsoffer. Kvinnojoursrörelsen har länge känt till hur barn används av förövaren för att tillfoga kvinnan ytterligare lidande och genom det även skadat barnet, både psykiskt och fysiskt. Vad det sällan pratas om är att djur används och drabbas på samma sätt. Något som i sin tur många av oss som är aktiva inom djurskydds- och djurrättsfrågor mött på olika sätt i vårt arbete.
Det är viktigt att se sambandet mellan dessa olika slags våld för att på bästa sätt kunna arbeta effektivt med frågor som rör mäns våld mot kvinnor och barn och därmed också våld mot djur. Genom att visa på den gemensamma strukturella grunden till detta våld kan vi också identifiera ett utökat skyddsbehov. I förlängningen kan det leda till en bättre livssituation för såväl utsatta kvinnor som deras barn och djur.

Gösta Bengtsson, ordförande Svenska djurskyddsföreningen
Carina Ohlsson, ordförande Sveriges kvinnojourers riksförbund
Lina Ploug, ordförande ROKS
Sven Stenson, ordförande Djurskyddet Sverige
Per-Anders Svärd, ordförande Djurens rätt

Carina Ohlsson har katter Pyret och Skrållan, Lina Ploug har katten Maja, Sven Stenson har hästar, hundar, en katt, tolv brevduvor och sex ökenråttor. Per-Anders Svärd har inget husdjur. Han är emot kommersiell handel med husdjur, men tycker att man ska ta hand om hemlösa, övergivna djur.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!