I ett nytt läge kan vi gå ut i världen och kriga och likt danskarna bli hantlangare åt USA:s transporter av fångar till Guantánamolägret. Men så länge vi skryter med neutraliteten bör vi inte uppträda med vapen i hand mot andra människor, skriver före detta försvarsministern Thage G. Peterson. Foto: Försvarets bildbyrå/Montage: STEN WESTBERG
I ett nytt läge kan vi gå ut i världen och kriga och likt danskarna bli hantlangare åt USA:s transporter av fångar till Guantánamolägret. Men så länge vi skryter med neutraliteten bör vi inte uppträda med vapen i hand mot andra människor, skriver före detta försvarsministern Thage G. Peterson. Foto: Försvarets bildbyrå/Montage: STEN WESTBERG

"Ta hem våra svenska soldater"

Publicerad
Uppdaterad
  • Sverige bör ta hem sina soldater från krigsländer och inte skicka ut nya.
    Sveriges försvar styrs allt mer av Nato. Vi har utan debatt gått från fredsbevarande insatser till fredsframtvingande. Det rimmar illa med den svenska neutralitetspolitiken.
  • Det skriver i dag tidigare försvarsministern (s) THAGE G. PETERSON.
    Jag tycker så innerligt illa om det stolta pratet om att nu utbildar Försvarsmakten svenska soldater för skarpa lägen. Är svenska folket förberett på svarta liksäckar på Arlanda? Fred kan inte tvingas fram med våld, skriver han.
    Expressen getinglogga
    Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

    När jag var försvarsminister

    sa den dåvarande folkpartiledaren att jag var feg, passiv och rädd, när jag inte ville skicka svenska soldater i strid och gå till anfall för att befria intagna städer och områden i Bosnien. Det är möjligt att jag var feg då. Men i så fall är jag lika feg i dag när jag hävdar att svenska soldater inte har i Afghanistan och i Afrika att göra. Jag vill att Sverige tar hem våra soldater från Afghanistan. Jag vill inte heller att svenska soldater ska skickas till Afrika. Jag tror inte att fred kan tvingas fram med våld. Fredsansträngningar måste, som jag ser det, vara rena och obefläckade, det vill säga frikopplade från våld och dödande. Om freden ska bli långsiktig. Olof Palme sa ofta att användande av våld bara trappar upp våldet. Jag tycker att Sveriges deltagande i militära fredsframtvingande operationer rimmar illa med den svenska neutralitetspolitiken. Det gick för fort när Sverige utan debatt gick från fredsbevarande insatser till fredsframtvingande. Kvickt som ett skott från bältet. Det är en gigantisk skillnad på dessa insatser.

    Jag tycker Sveriges

    inställning till ett deltagande i internationella militära insatser är äventyrlig. Det verkar som om man tävlar om att få komma ut i världen under Natos flagg på vidlyftiga militära äventyr. Jag vill inte att Sverige kommer närmare Nato eller närmare USA i militärt hänseende. Jag har inte något emot USA. Tvärtom hyllar jag ofta USA som ett fritt och demokratiskt land. Men jag vill inte att Nato som nu håller på att ske ska få styra och ställa med den svenska försvarsmakten. Om vi lämnar neutralitetspolitiken och den militära alliansfriheten blir läget naturligtvis ett annat. I ett nytt läge kan vi gå ut i världen och kriga och likt danskarna bli hantlangare åt USA:s transporter av fångar till Guantanamolägret. Men så länge vi åberopar och skryter med neutraliteten och alliansfriheten bör vi inte uppträda med vapen i hand mot andra människor annat än när det gäller att försvara Sveriges gränser. Jag vill inte att Sverige ska dras in i ett krig där lokala krigsförbrytare skyddas och där mänskliga rättigheter kränks och civila dödas i mängd. Under år 2006 dödades över 4000 människor i Afghanistan. Av dem var 170 utländska soldater.

    Jag vill i stället

    att Sverige ska bli känt över världen med fredkvisten i svenska soldaters händer. Det finns så mycket som Sverige är bra på. Som vi är internationellt erkända för. Jag tycker inte att det är något fel på: sjukvård, skolor, utbildning, minröjning, fredsmäklande, brunnsborrning, återuppbyggande. Civil hjälp med mat och kläder och husrum. Jag tror att svenska folket och flertalet andra länder är beredda att acceptera sådana insatser från ett militärt alliansfritt land. Och kanske är det så att det behövs alternativ i en situation där till och med FN allt oftare talar enbart om militära operationer.

    Jag tror inte att

    svenska folket är förberett på svarta liksäckar på Arlanda. Så stor är i dag inte acceptansen. Jag tror inte att det finns ett folkligt stöd för att svenska pojkar och flickor ska offras. Krig är inga barnsliga lekar. Vårt deltagande i Afghanistan eller i de oförsonliga krigshärdarna i Afrika är inga ofarliga uppdrag. När dödsfallen och minolyckorna hade inträffat i Tuzla i det forna Jugoslavien påmindes jag och många med mig om de lättsinniga och övermodiga kraven på att Sverige skulle bli aktivare och finnas i framkant av internationella militära operationer. Då kom eftertänksamhetens kranka blekhet! Jag tycker inte att Sverige ska vara villigt att ta de förluster i form av svenska soldaters och officerares liv som det innebär att delta i anfalls- och befrielsestrid. Det är inte ett uttryck för feghet utan ett värnande av svensk neutralitetspolitik och tvåhundraårig svensk fredspolitik. Och ett värnande om svenska liv.

    Jag kommer att bli

    beskylld för inskränkthet och för att jag smiter från ett internationellt ansvar. Det finns i Sverige en märklig rädsla bland dagens politiker men också hos gårdagens för att stå upp för neutralitetstanken och för tron på att ett svenskt alternativ är gångbart i dagens värld. Jag tycker så innerligt illa om det stolta pratet om att nu utbildar Försvarsmakten svenska soldater för skarpa lägen, för brutala lägen i anfall och strid. Vi ska skjuta oss till fred! Ska detta verkligen vara Sveriges bidrag till freden? I stället för förhandlingar och försoning? Måste vi till varje pris ut och kriga? Jag efterlyser sans och måtta i den stolta svenska debatten!

    Genom att Sverige

    ställde upp med militära trupper i Afghanistan kunde USA och Storbritannien frigöra trupper och resurser för kriget i Irak. Ingen i Sverige har reagerat mot det sambandet. Inte heller mot att Sverige ställde militära anfallsresurser, till och med en ubåt, till EU:s förfogande. Det som från början var ett lillfinger blev en hel hand i de militära EU-planerarnas händer. Jag är naturligtvis medveten om att det också finns tyngd i argumenten för att Sverige ska delta i internationella militära operationer för att skydda vårt lands intressen mot internationell terror och gangstervälde. Frågan gäller var någonstans vi ska skydda Sverige. Det är nog inte längre vid våra geografiska gränser. Det erkänner jag. Utan det är ute i Europa och kanske även längre bort som vi kan stoppa krig och faror mot Sverige. Jag erkänner att den frågan är både svår och berättigad. Det är arten av anfallande svenska insatser som jag vänder mig emot. Inte mot att vi finns med. Det finns ekonomiskt starka och militärt välutrustade stater både i Asien och Afrika som kan ta ansvar för sina närliggande områden. Länder som dessutom har bättre erfarenheter av lokala förhållanden. Sverige ska aktivt visa att vi kan leva i fred med våra grannar. Vi kan göra ansträngningar för att få med Ryssland i EU. Vi kan bättre samtala med varandra för att undvika konflikter. THAGE G. PETERSON är socialdemokrat och var försvarsminister i slutet av 1990-talet. Han har haft långa samtal med Nelson Mandela, Dalai Lama och Alexander Dubcek som satt djupa spår och fått honom övertygad om att vi inte ska ta till vapen så snabbt.

    Tack för att du hjälper oss!

    Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

    Stort tack!

    Tack!

    Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

    En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

    Thomas MattssonAnsvarig utgivare

    Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

    Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

    Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

    "Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

    Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


    Till Expressens startsida

    Mest läst i dag