Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ta bort ränteavdragen i stället för att höja skatten

Det går att göra som i Danmark och avskaffa ränteavdraget i steg, med säg fem procentenheter om året, skriver Ulf Dahlsten.
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG/IBL
Ulf Dahlsten är gästprofessor vid London school of economics och bland annat tidigare statssekreterare (S).
Foto: Beatrice Lundborg/DN/TT

Finansministern varslar om höjda skatter. I stället bör vi följa de ihållande råden från Internationella valutafonden, OECD, Riksbanken och Finansinspektion och avskaffa banksubventionerna som går under namnet ränteavdrag.

Tyvärr sitter både höger och vänster fast i en myt om var de pengar bankerna lånar ut kommer ifrån, skriver Ulf Dahlsten.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Staten kan behöva öka sina inkomster med runt 80 miljarder kronor per år om vi med vår åldrande befolkning ska kunna behålla nuvarande nivå på välfärden. Om detta verkar de flesta tämligen överens. I spåren av denna insikt har följt en skattedebatt som redan börjat definiera nästa års valrörelse.

Finansministern varslar om höjda skatter på inkomster och kapital och får stöd av LO. Alla och särskilt den politiska oppositionen hoppas på att minskad arbetslöshet skall dämpa behovet av skattehöjningar, men få ekonomer verkar tro att de är helt möjliga att undvika.

Dags att avliva myten

Det intressanta är att ingen verkar ha tänkt tanken att följa de ihållande råden från såväl Internationella Valutafonden och OECD som vår egen Riksbank och Finansinspektion och avskaffa de banksubventioner som går under namnet ränteavdrag. Detta trots att det i stort sett skulle täcka hålet i statsbudgeten och trots varningarna om en bostadsbubbla med åtföljande bankkris. Orsaken är att höger som vänster sitter fast i en myt om var de pengar bankerna lånar ut kommer ifrån. 

Till politikernas försvar kan sägas att ekonomistuderande länge matades med samma myt.

Enligt myten så är de pengar som Maria och Johan lånar för att köpa sin första bostadsrätt, pengar som Arne, Sofia och andra sparat i banken för framtida behov. Banken är bara en mellanhand, säger man. Och eftersom Arne och de andra får betala skatt på den ränta de får på sina bankkonton är det logiskt att Maria och Johan får göra avdrag på sina låneräntor. Så argumenteras det t ex i en rapport till finansdepartementet om en ny skattereform, i vilken föreslås att regeringen skall gå emot de internationella råden och bibehålla ränteavdrag på 25 procent.

Att det måste vara något fel på resonemanget borde de flesta kunna inse. För om ränteinkomster och ränteutgifter skulle vara spegelbilder hur kan det då komma sig att det uppstår ett så stort hål i statsbudgeten? Till politikernas försvar kan sägas att ekonomistuderande länge matades med samma myt. Det var först när finansmarknadsreglerare, som den skicklige pedagogen Adair Turner, började skriva böcker om hur det egentligen förhåller sig som många började förstå att de förts bakom ljuset. Nu har alla centralbanker med självaktning en tydlig beskrivning på sina hemsidor över hur pengar egentligen skapas.

Bankerna slipper skatten

Så här ser verkligheten ut: När banken beviljade lånet till Maria och Johan så skapade de ett konto för dem på ena sidan av balansräkningen och tog upp en fordran på dem på den andra. Bägge sidorna av balansräkningen ökades med samma belopp. Det finns ett krav på att drygt tio procent av de utlånade pengarna skall täckas av inlåningen och eget kapital men till nästan nittio procent skapades pengarna som lånades ut av banken själv ur tomma intet. 

Och däri ligger den gigantiska banksubventionen. Arne och de andra får betala skatt på sina inkomsträntor men det slipper banken på de räntor de tjänar på pengar de själva skapat. Symmetrin är en odlad myt. 

En väg för att få symmetri vore att låta bankerna betala skatt på sina ränteinkomster. Men vad är vitsen med en rundgång? Det är bra mycket bättre att följa råden från institutionerna och ta bort ränteavdragen. 

Inte säkert att nettoräntan blir högre

Lyhörda politiker undrar förstås om inte det skulle drabba låntagare som Johan och Maria? Nej, inte om de är nya låntagare. Nu ingår ränteavdragen i Riksbankens kalkyler när de sätter räntorna. Försvinner de ändras kalkylen. Effekten kan, om Riksbanken så bedömer lämpligt, bli nettoräntor på nuvarande nivå, allt annat oförändrat.

Däremot kan det behövas övergångsregler för dem som redan lånat som Johan och Maria eftersom ränteavdraget ingår i deras boendekalkyl. Det går att göra som i Danmark och avskaffa ränteavdraget i steg, med säg fem procentenheter om året. 

Det är dags att ge den nakne kejsarens virtuella efterföljare lite kläder och undvika ökade skatter för vanliga löntagare.


Av Ulf Dahlsten

Tidigare statssekreterare (S)

Visiting professor vid London School of Economics och aktuell med boken Efter coronan – svensk modell i kris