SVT har i ett reportage i dag kartlagt sammansättningen i de tio största bolagens styrelser. Man har ”kontrollerat vilka som har utländsk bakgrund” för att kunna driva tesen att bolagen lider av bristande mångfald.
Kartläggning av människors etniska bakgrund skulle i de flesta fallen anses vara obehagligt och framför allt onödigt. Säkerligen tror SVT att det förment goda syftet ursäktar att man försöker utröna människors etniska bakgrund.
Den tragiska konsekvensen av SVT:s och andras liknande granskningar blir att personer med utrikes bakgrund tvingas in i en position där just deras utländska bakgrund förväntas spela en stor roll. Andra erfarenheter eller kunskaper nedgraderas som sekundära. Det som för många inneburit att de varit diskriminerade ska helt plötsligt ställas i främsta rummet igen, men nu som ett skäl för deras inkludering.
Begriper inte SVT att många av oss med bakgrund utanför Sverige inget annat vill än att betraktas som komplexa individer som inte kan reduceras till vår etniska bakgrund?
Vad blir då konsekvensen av dylika granskningar? Det skapar en insikt hos personer som undertecknad att vi aldrig slutar vara ”invandrare”, ”den andre” eller personer med ”utrikes bakgrund”. Istället för att bidra till att vi i Sverige bejakar en inkluderande bild av vem som är svensk så befästs känslan av att vissa aldrig slutar vara summan av sin icke-svenska etnicitet. Istället för att ta oss fram på våra meriter och hårda arbete skapas ett incitament från vår sida att framhäva den etniska bakgrunden som ett värde i sig. Rasisterna påminner oss konstant om vår etniska bakgrund som ett skäl för exkludering och nu gör SVT det exotiserande antagandet att vår etniska bakgrund i sig kan tillföra något till börsstyrelser.
Men vad säger etnisk bakgrund om oss som individer? Ibland mycket, ibland ingenting. Våra bakgrunder är mer komplexa än att de kan reduceras till att vi är ”vita” eller ”icke-vita”. Går det att rent visuellt anta att en person som har mörkare hud eller hårfärg inte till hör den ”icke västerländska normen”? Nej.
SVT förklarar sig med att de använt sig av ”begreppen som myndigheter använder sig av i USA". Vad de inte berättar är att denna raspentagonen som den kallas i USA är ett kritiserat statistiskt redskap som av många anses ha spelat ut sin roll. Kategoriseringen av människor enligt en uppdelning som har gamla rasistiska rötter är knappast bejakande av individuella erfarenheter och kompetenser.
I ett samhälle med människor med rötter i hela världen blir dylika typer av binära uppdelningar som vit/icke-vit snabbt problematiska. Kategoriseringen har rötter i en rent antropologisk 1800-talssyn på människor som en fauna av raser och människotyper. Det är beklagligt att man på SVT är så aningslös att man traderar en djupt ideologiserad syn på människor och raser. Har man inte resonerat kring att metoden och perspektivet i sig är ideologiskt och knappast förenligt med kravet på SVT:s neutralitet?
Givetvis är inte SVT först med att göra liknande granskningar. I min bok ”Välviljans rasism” (2012) granskade jag ett antal fall när journalister och partier genomfört granskningar av påstått bristande mångfald. Gemensamt för alla granskningar är att de är grovhuggna, oftast går på utseende eller huruvida personer har ”icke-svenska” namn. Och gemensamt för alla granskningar är att de åstadkommer lite nytta men däremot befäster skillnader mellan människor, upprättar kategoriseringar och kartlägger människor.
Studierna berövar människor möjligheten att själva placera sig själva som individer i organisationer. Istället klumpas de ihop till grovhuggna kategorier den ”vita normen” eller den ”västerländska normen”. Vad säger det om SVT:s syn på vad som utgör en individ? Är vi som yrkesverksamma människor reducerade till att vara inom eller utanför en ”västerländsk norm”?
Det går inte att ersätta en stor orättvisa med en mindre orättvisa. När vi kvoterar, skapar invandrarroller och stänger in människor i fack ersätter vi en liten bur med en något större bur. Men målet måste vara att vi ska ut ur båda. Det går inte att åtgärda orättvisor inom samhället genom att kvotera, begränsa, rollindela ”den andre”.
Talet om att vi behöver fler invandrare på position X och Y är en evig bekräftelse att invandraren aldrig kan sluta agera i rollen som invandrare. Kom som invandrare och förbli en i evig tid.
Att bolagsstyrelser kan vara tröga verksamheter stämmer säkert. Men det är upp till dessa bolag att avgöra hur de tillsätter styrelseplatserna. Sverige har inte många decennier bakom sig som invandrarland. Trots detta har vi en imponerande uppsjö av företag som leds och företräds av personer med bakgrund utanför Sverige. Det är inte mer än naturligt att Svenska bolag tids nog kommer förändras och att personer med min bakgrund tar plats där.
Vi svenskar som av SVT eller någon annan definieras ha icke-svensk etnisk bakgrund reduceras i denna typ av kartläggningar till en biografisk detalj. Vår etniska bakgrund sägs per automatik kunna säga något om hur vi som människor bidrar med något till en organisation eller verksamhet. Samtidigt sägs granskningen kunna säga något meningsfullt om hur dessa bolag agerar och att de undermedvetet utesluter människor med en viss typ av bakgrund. Men varför skulle detta resonemang stämma?
Det är nog ingen hemlighet att företag nyttomaximerar och att de i regel rekryterar bland personer de redan känner. Sverige har varit ett land med omfattande invandring de senaste decennierna. Vi med bakgrund utanför Sverige tar oss sakta men säkert in i samhällets olika institutioner, det tar tid men jag är övertygad om att de flesta likt mig gör det på våra meriter och hårda arbete, inte på grund av vår bakgrund.
Avgränsningen som görs, personer födda i utlandet eller med en eller två föräldrar födda i utlandet, som grund för att säga något meningsfullt om vad en människa är eller potentiellt kan tillföra är problematisk. Det tyder på en essentialistisk, orörlig och statisk definition av ett utländskt kollektiv och dess samlade erfarenheter. Varför skulle alla personer med någon av dessa tre variabler tillföra erfarenheter och perspektiv som kan härledas just ifrån var de eller deras föräldrar är födda? Vad har en arbetskraftsinvandrare, asylflyktning, adoptivbarn gemensamt med varandra förutom att de just har en bakgrund i utlandet?
Jag har som barn till flyktingar mer gemensamt med de etniskt svenska journalister som genomfört reportaget än vad jag har med någon som stigit av planet i Landvetter för att påbörja ett liv i Sverige. Varje människa är en lång historia av samlade erfarenheter som inte nödvändigtvis kan reduceras till vårt ursprung. SVT verkar tro att de sysslar med en neutral och värderingsfri granskning när de i själva verket understödjer en obehaglig kategorisering av människor.
Adam Cwejman, Programansvarig liberal idéutveckling på Timbro
