Som medarbetare på SVT upptäcker man snart att det finns ett begrepp som pliktskyldigt återkommer under utbildningsdagar, konferenser och tal från chefer. Det är ordet mångfald. Att spegla Sverige. Företaget har dessutom en uttalad mångfaldspolicy och har under årens lopp presenterat flera initiativ för att förbättra representationen såväl på arbetsplatsen som i rutan.
Mångfald är således prioriterat på SVT. Tittar man på hur verkligheten ser ut inser man dock snabbt att motsatsen råder. SVT är fortfarande homogent, framförallt sett till vilka grupper som profileras och speglas i programmen. Representationen av exempelvis nationella minoriteter är så undermålig att det knappt finns någon spegling att tala om. Detta gäller i såväl nyhetsprogram som stora nöjesshower som ”På spåret” (senaste säsongen mötte kritik för otillräcklig bredd bland deltagarna).
LÄS MER: Varför ska en födelsedag utgöra gränsen för arbetslivet?
Bristen på mångfald är inte bara anmärkningsvärd, den är alarmerande. Detta, trots att SVT i mer än ett decennium talat sig varma om sina mångfaldssatsningar, sina policys och sitt uppdrag att spegla samhället. På SVT:s sajt står det till och med att ett av deras viktigaste åtaganden är att de ”skildrar Sverige som det ser ut idag, i all dess mångfald”.
Hur kan ett företag som i så många år påstått att de ”jobbar aktivt” med dessa frågor fortfarande befinna sig i ett slags mångfaldens istid? Och hur kommer det sig att de så ofta kommer undan med det?
I en artikel på svt.se/nyheter i början av maj presenterade SVT en av de stora programsatsningarna för i år: ”Morgonstudion”, som ska ledas av sex profiler och från och med hösten ersätta ”Gomorron Sverige”. Anne Lagercrantz, SVT:s divisionschef, intervjuades i artikeln om att SVT inte lyckats när det gäller mångfald i rekryteringen av programledare. I artikeln sammanfattades beslutet med följande indirekta citat:
”Att det har varit svårt att rekrytera programledare med annan bakgrund till Morgonstudion beror bland annat på att det är program som kräver att det är erfarna medarbetare som sitter i rutan.”
LÄS MER: SVT göder föraktet mot lantisar
Medarbetare på SVT, med och utan annan bakgrund än den traditionellt svenska, har reagerat på Lagercrantz uttalande. Att skylla på att det inte finns journalister som är tillräckligt kompetenta och erfarna för att SVT ska kunna nå längre med mångfaldsarbetet hade möjligen varit rimligt för 15 år sedan. I dag finns det dock många journalister, både inom och utanför public service, som tillhör minoriteter, har många år i yrket och dessutom besitter specialkompetenser som kanalen behöver. Lagercrantz lägger över problemet på journalisterna. Men det är inte där kompetensen saknas, det är hos SVT som 2017 fortfarande inte lärt sig att rekrytera brett.
Vi vill inte läsa i ytterligare tio år att man ”jobbar aktivt” med mångfaldsfrågor. Vi vill inte se fler flåshurtiga, verkningslösa satsningar. Vi vill se resultat. SVT kan börja med att värdesätta alla journalister och inse att de behöver alla varianter av oss för att möta framtiden. Först då kan vi börja prata om mångfald.
Aleksander Kovacevic, journalist SVT Nyheter
Alexandra Pascalidou, programledare
Amal Aziz, inslagsproducent SVT Göteborg
Doreen Månsson, programledare och producent
Hiba Daniel, programledare
Nisti Stêrk. producent och manusförfattare
Nur Tutal, producent
Osmond Karim, dokumentärfilmare och regissör, Grumslöv
Petteri Karttunen, journalist SVT Nyheter och fd ordförande för Journalistklubben på SVT.
Prescilia Haddad, reporter SVT Nyheter
Pia Herrera, programledare SVT Umeå
Shohreh Zare, journalist SVT Nyheter Göteborg
Tara Moshizi, programledare
Samtliga undertecknare är nuvarande eller tidigare medarbetare på SVT
