Sveriges militära beredskap måste öka

Helgens militärinsats i Stockholms skärgård är den största svenska undervattensoperationen sedan kalla kriget.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Även om det ännu inte är bekräftat vilken typ av verksamhet det rör sig om, eller vilket land som ligger bakom, tyder mycket på att det är Ryssland. Många tycks chockade över att ett så grovt intrång kan ske år 2014. Men om Ryssland är ansvarigt bör det inte förvåna. Kränkningen är i så fall en del av ett upptrappat och allt mer aggressivt mönster från rysk sida. Svenska beslutsfattare måste inse att Sverige påverkas av de ökade spänningarna i närom- rådet och agera därefter. Regeringen borde prioritera att kraftigt öka Sveriges militära beredskap.

I internationella säkerhetspolitiska kretsar har 2014 blivit ett märkesår. Ryssland har genom att invadera ett grannland omkullkastat den säkerhetspolitiska ordning som varit giltig sedan kalla krigets slut. Landets agerande bör dock inte komma som en överraskning för vare sig EU, Nato eller Sverige. I snart tio års tid har Ryssland genom ord och handling signalerat att landet återigen vill etablera sig som en militär stormakt.

Redan 2005 klargjorde president Putin sina ambitioner genom att hävda att Sovjetunionens kollaps var 1900-talets största geopolitiska katastrof. Uttalandet kan ses som början på en rad aggressiva ryska handlingar mot grannländer, nedan följer ett urval exempel:

2007 uppstod en diplomatisk kris mellan Estland och Kreml efter att det estniska parlamentet röstat igenom att flytta en sovjetisk staty från centrala Tallinn till en närbelägen militärkyrkogård. Efter bråket följde en massiv rysk cyberattack mot Estland som pågick i flera veckor. 2008 startade Ryssland ett krig mot Georgien. Liksom på Krim och i östra Ukraina i år hävdades i Georgien att de militära handlingarna var en nödvändighet för att skydda rysktalande minoriteter i landet. Sedan dess har Ryssland genomfört en massiv militär upprustning. Den förbättrade militära förmågan och aggressiva ambitionen har märkts av i ett antal militärövningar. 2009 genomfördes den ryska vningen Zapad som avslutades med en simulerad kärnvapenattack mot Warszawa. Långfredagen 2013 genomfördes ytterligare en bombövning, denna gång var måltavlan Sverige.

Efter invasionen av Ukraina har Rysslands aggressiva beteende intensifierats. Främst har luftrumskränkningarna blivit fler. Den 21 maj i år kränktes finländskt luftrum, veckan därpå gick ryska plan in i lettiskt luftrum fyra gånger på två timmar. I slutet av augusti kränkte ryska militärflygplan Finlands luftrum tre gånger inom loppet av en vecka, och den 17 september inträffade den allvarligaste kränkningen av svenskt luftrum hittills. Även till havs har det ryska beteendet blivit allt mer närgånget. De upprepade störningarna av finländska forskningsfartyg med svensk SMHI-personal ombord samt helgens troliga undervattenskränkning vittnar om detta.

Listan på aggressiva ryska övningar och övertramp kan göras betydligt längre. Sammantaget pekar de på hur Ryssland försöker öka sitt inflytande i när- området. Utvecklingen den senaste tiden visar att Sverige inte på något sätt är undantaget dessa ambitioner.

Helgens händelser är en tydlig indikation på hur spänningarna i Östersjö- regionen har ökat. Sverige är i högsta grad en del av den nya miljön och måste stå berett att möta en allt mer alarmerande verklighet. Regeringen bör erkänna situationens allvar och fatta snabba och långtgående beslut därefter. En kraftig ökning av Sveriges militära beredskap bör vara närmast förestående.

Katarina Tracz

är International Research Fellow vid The McCain Institute for International Leadership i Washington DC och biträdande chef för tankesmedjan Frivärld.