Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sverige tvättade Lenins blodspengar

Sovjets grundare. Vladimir Lenin (till höger) hade efter att han tagit makten få allierade och ekonomin höll på att falla samman. Detta till trots fortsatte Sverige att vidhålla sina goda relationer med Ryssland. Till vänster i bild syns skribenten Martin Kragh. Foto: Pressens bild

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Frågor kring rysk historia fortsätter att engagera forskare och allmänhet. Sedan de sovjetiska arkiven blev mer tillgängliga för över två årtionden sedan har en flod av ny kunskap, inom en rad olika områden, kunnat etableras. Ryssland var inblandat i några av det tjugonde århundradets mest dramatiska skeenden, från världskrig och revolution till ett kallt krig som varade fram till 1991. I flera hänseenden delar Sverige och övriga världen denna historia - en historia som fortsätter att inverka på våra liv än i dag.

En viktig episod som vi nu vet mer om tack vare tillgången till nya arkivkällor är Sveriges roll efter den ryska revolutionen.

Vladimir Lenin, som med bolsjevikerna tagit makten i oktober 1917, hade få allierade. Kort efter fredsavtalet med Tyskland i Brest-Litovsk den 3 mars 1918 bröt relationerna mellan Moskva och Berlin samman, och Sovjetryssland var de facto fullständigt isolerat. Ekonomin var samtidigt i fritt fall. Kommunistregimen hade tidigare nationaliserat alla banker och industrier, samt inställt betalningarna på den tsarryska statsskulden. Förlusterna för västeuropeiska industrier var betydande, inte minst för svenskt vidkommande. Företag som L.M. Ericsson, SKF och Bröderna Nobels oljebolag var tungt investerade i Tsarryssland.

 

Vad som utmärker Sverige är att våra goda relationer med Ryssland fortsatte även under den nya regimen. Sverige var det första landet som aktivt började idka handel med bolsjevikerna, och svenska banker bistod Moskva i att tvätta den tsarryska centralbankens betydande guldreserver. Ledande var bankiren Olof Aschberg, som genom sina kontakter tog emot cirka 500 ton konfiskerat guld under åren 1917-1921. Guldet smältes om i Stockholm, och fick svenska insignier där tidigare de tsarryska hade suttit. På så vis gick det inte att spåra. Aschberg deltog senare i försäljningen av tsarryska juveler på europeiska auktionshus, och hans egen samling av ryska ikoner hörde till en av världens mest exklusiva (i dag på Nordiska museet). En del av ikonerna, säkerligen, kom från några av de tusentals kyrkor som kommunisterna plundrat.

Försäljningen av det tsarryska guldet genom Stockholm utgör inte enbart en av de största organiserade stölderna i modern historia. Än viktigare var att denna hårdvaluta kunde användas för att placera orders på svensk och senare tysk industri, vilket avsevärt stärkte bolsjevikernas ställning.

Genom sitt handelskontor på Kaptensgatan i Stockholm inhandlade Moskva allt från flygplansmotorer till gevär, lokomotiv och jordbruksutrustning. De stora leveranserna inleddes inom loppet av två veckor efter första världskrigets slut i november 1918, och hade den svenska regeringens mer eller mindre outtalade stöd. Denna historia beskrivs bland annat av ekonomen Sean McMeekin, i boken History's Greatest Heist. The looting of Russia by the Bolsheviks (Yale University Press, 2009).

I en situation då övriga västmakter ännu vägrade erkänna Sovjetryssland, än mindre idka någon handel, kände sig Sverige inte bundet av några embargon. På spel stod inte enbart beställningar för flera hundra miljoner kronor. Under den lågkonjunktur som rådde i hela Europa fanns en möjlighet att skapa arbetstillfällen. En av de största affärerna, en omskriven lokaffär med Nohab i Trollhättan, skapade väl över 1 000 arbetstillfällen. Vidare hyste man från svensk sida en from förhoppning, att en konsiliant linje mot bolsjevikerna kunde rädda svenska tillgångar inne i Ryssland. Medvetet eller ej, bidrog man genom leveranser av försvarsmateriel och andra varor till att konsolidera kommunisternas makt - ett maktinnehav som skulle vara i sju årtionden.

 

Martin Kragh

är ekonomie doktor och forskare vid Uppsala Centrum för Rysslandsstudier och Handelshögskolan i Stockholm. Han är en av arrangörerna till konferensen "What have we learned from the Soviet archives?" som startar i dag.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!